Jag och ensamheten.

jag ska fan gifta mig med gitarren.

igår var jag hemma hos johanna för att fira hennes födelsedag. det var en fin kväll. jag var full innan jag ens hade öppnat vinflaskan (och jag behövde aldrig öppna den heller), det är bra jobbat! och såklart glömde jag kameran där, så ni får vänta med bilder.
jag åkte senare till lidingö för att sova hemma hos mamma eftersom att vi hade planerat fika och shopping idag. jag köpte en extremt snygg jacka! alldeles för dyr för vad jag betalar för kläder egentligen, men jag blev helt enkelt kär, så hon fick följa med hem. synd att jag inte kan lägga ut en bild. ni skulle också bli kära, jag lovar!

annars känns det tungt idag. trots att jag vet att jag är på väg mot ett nytt jobb har jag inga exakta datum klara och det gör att det känns oändligt långt kvar..

annars har jag lärt mig flera nya låtar på gitarr. låtar av bl.a. tomas andersson wij och av anna ternheim. det är fint det där, att lära sig nya saker. speciellt när det handlar om en gitarr och en låt.

inatt sov jag faktiskt bra, med tanke på hur de senaste veckorna varit. jag har inte gått upp tio gånger och jag har inte vaknat varenda enda gång jag har vänt på mig. skönt.
och den här huvudvärken som hållt i sig i veckor sitter fortfarande kvar...
men jag gjorde en frukost med både dinkelgröt och frukt- och bärsmoothie. :).





och nu är en tid beställt. den 27:e åker min lilla flicka till veterinären..

nu har jag haft ett fint andreabesök.



och jag har lyxat till dagen med att försöka göra en frisyr. det börjar ju bli så långt att det faktiskt går nu.
som sagt växer det ju ganska så snabbt.

nu har jag gjort det som jag så länge längtat efter att få göra.
när jag klockan åtta imorse begav mig till chefens rum var jag så laddad att jag inte ens hann sätta mig ner på stolen förrän jag sa det. jag vill säga upp mig.
och så var det med det. och jag kände mig sådär hysteriskt glad som jag var den där jonas gardell-kvällen den 19februari ;).

chefen var förstådende och sa att jag jag var varmt välkommen tillbaka om det skulle vara så, det kändes ändå bra.
hej då lyktan!

antagningen
bekräftelse på anmälan

sju stycken sådan mail har jag i min inkorg. det betyder att jag har ändrat min ordning på skolor sju gånger sedan jag bestämde mig första gången.
men nu känns det jätterätt. och det är ju så det ska vara.
först ligger nu socionomprogrammet med inriktning socialpedagogik i karlstad. förut låg socialpsykiatrisk vård som nummer ett, men i socionomprogrammet är det ungefär samma kurser. plus att det låg i trollhättan, lite längre bort.
det konstiga är att jag har tre olika meritvärden från mina gymnasiebetyg, beroende på vilket program jag sökt. det är både 19.49,  19.24  och  18.99. väldigt skumt, men jag är bara glad att dom är höga! :).

Nu blir det en springtur, trots den enorma huvudvärken och sedan lite frukost på det, i hope.

nu sitter jag och ändrar om ordningen på skolor igen, jag vet inte hur många gånger jag har gjort det sedan jag valde skolor från början. jag kan verkligen inte bestämma mig. inteinte.
det ska tänkas på det ena hit och på det andra dit och olika program och olika städer. vad vill jag allra allra helst liksom? KORVSVÅRT är vad det är.

jag sitter och äter glass. eller nej det gör jag inte alls, inte längre, men jag gjorde. och nu har jag ont i magen. i vanliga fall när jag äter glass äter jag mjölkfri glass, men ibland, väldigt sällan känner jag för en ben & jerrys - glass och då får jag ta det där med lite ont i magen.
jag sitter och firar lite i hemlighet.

jag tänkte att jag skulle gå in på studera.nu för att titta igenom mina ansökningar en sista gång, eftersom att sista dagen för att göra ändringar är på torsdag.
och då ser jag att mina meritpoäng är mycket mer än vad jag trodde att dom skulle vara. mycket märkligt. nu försöker jag lista ut hur dom räknar ut det där. men som det ser ut nu kommer jag ju typ in vartsomhelst, så det ska jag inte klaga på. men det betyger också att något måste vara fel ;).

fy korvans vilken natt. tur att jag är ledig idag.

snart ska jag iväg till psykologen. senast jag var där var någon vecka innan thailand, så det har blivit en ganska stort hopp. och även fast jag inte pratar speciellt mycket när jag är där, och fast jag undanhåller det jag skulle behöva berätta känns det ändå bra att vara där. jag vet inte riktigt varför. egentligen skulle jag kunna sluta gå dit, med tanke på hur lite jag pratar när jag väl är där, men på något sätt känns det ändå bra att vara där.

annars längtar jag till imorgon, mitt hemliga möte nr2 har ju blivit flyttat till då. att få säga det jag sååå länge velat säga känns bara så otroligt skönt. och jag är så glad att jag har bestämt mig och verkligen tänker genomföra det. det kommer vara det bästa på mycket länge, även om det kommer finnas mycket att sakna.

nu ska jag göra mig den speciella frukt och bär smoothie:n som jag ofta gör på morgonen, sådana här dagar.
hejsvej.

jag hatar sådana här kvällar.
när det bara slår om och plötsligt sitter man med världens ångest
trots att man sekunden innan
skrattar.

jag vill inte ha det så här. jag vill inte veta av den här världen. världen med ständig ångest.
även om jag inte känner den konkret ligger den alltid där inne. där bakom. och gömmer sig,
redo att attackera när det passar den.

jag vill inte mer.
korv.
korv.
och.
korv.

jag blir alldeles trött på den här huvudvärken.
och johanna skrämde upp mig med b12vitaminsbrist. så nu hoppas jag att jag verkligen inte har det!

jag gick i alla fall ut på en liten promenad för att leta reda på våren. och jag hittade den.

och så vaknar jag med världens huvudvärk, värre än på hela helgen och känslan av 40-gradig feber men har ingen feber alls.
jag har säkert cancer. eller aids och hiv.

jag som har laddat så för idag! för möte nummer två. attans bananer.

nu är jag hemma igen och mitt lilla möte gick jättebra! mer sägs inte nu.

jag har något mellanting av migrän och feber utan att det direkt är något av dom. jag har legat och sovit/halvsovit sedan torsdag natt och är mest trött hela tiden, och den här fruktansvärda huvudvärken.
med tanke på mina blodprover och b-vitaminsbristen läste jag på lite om det där. just att man kan vara väldigt trött, man blir deprimerad lus att man kan få domningar i händerna, vilket kanske är svaret på det konstiga jag har i min handled. jag hoppas provsvaren från omgång nummer två kommer snart så att jag kan fixa till det här. annars måste jag ta reda på var den här tröttheten kommer ifrån för så här är det i alla fall inte normalt för mig att vara.

inatt slapp jag mardrömmar och sov ändå ganska bra, men jag är fortfarande jättetrött. beror väl på att jag inte mår så bra.
jag börjar bli lite nervös för dagens möte och morgondagens möte. ni vet när man börjar tvivla i sista sekund om man gör rätt eller inte. men i botten känns det väldigt bra, och det är den känslan jag måste hålla fast vid, men allt känns rörigt nu och kaoset inom mig rör runt det ännu mer. men
det blir bra det här.

inatt har jag drömt riktiga mardrömmar om nyckelmannen och jag har vaknat alldeles svettig vajre gång. och varje gång jag lyckats somna om har han varit där igen.
jag förstår inte att jag blev så rädd för honom.


jag har inte sovit hela förmiddagen idag i alla fall och är lite piggare igår, men jag ligger ändå nerbäddad i soffan och myser med finkatten. 
imorgon hoppas jag på att vara pigg och utvilad..

inatt drömde jag om den där nyckelmannen igen. han bröt sig in genom min dörr och var på tok för full och aggressiv för att johanna och jag skulle kunna få ut honom.
idag har jag drömt att jag varit en fisk, en mördare och en kille. feberdrömmar brukar ju vara konstiga och mer läskiga. konstiga har dom väl varit med tanke på vad jag varit i drömmarna, men dom har varit hysteriskt roliga, haha.
jag har i alla fall sovit större delen av dagen och legat i soffan exakt hela dagen. och för ungefär två timmar sedan tog jag faktiskt en värktablett för att försöka minska på febern och huvudvärken, men utan resultat. och när jag senast frågade läkaren om en receptbelagd värktablett, eftersom ingen av dom receptfria har fungerat, så tittade hon på mig och sa med allvarlig röst att sådana typer av värktabletter är beroendeframkallande och sedan var det inget mer med det. hon tror väl knappast att jag frågar om jag inte provat allt. sådant blir jag arg på. att bara bli avfärdad sådär på en gång.

nu ska jag lägga mig för att sova. igen. och jag hoppas att jag är fri från åtminstone febern imorgon.

jag är så glad att jag sjukanmälde mig. nu har jag 38-gradig feber och har sovit till och från hela dagen. huvudet känns som, eller det känns som att jag inte ens har något huvud. en mycket märklig känsla..

på nyhetsmorgon berättar dom, med en överraskande ton, om att man kan vara allergisk mot kött. det är väl inte så konstigt alls! man kan ju vara allergisk mot allt annat, så varför skulle man inte kunna vara allergisk mot kött?!


johanna kom hit vid fem igår och vi lagade och åt tacos innan hon intervjuade mig för sitt skolarbete och sedan tittade vi lite på tv och drack massor av te. klockan blev mycket och hon stannade över natten innan hon skulle upp tidigt imorse för att äta frukost med sin mor.
själv har jag legat i soffan hela morgonen, med en feber som inte vill försvinna. därför sjukanmälde jag mig också för helgens arbete.. jag tycker alltid att det är så svårt att bestämma om man ska sjukanmäla sig eller inte, när man är sådär på gränsen till sjuk. fast feber visar väl ändå på att man är sjuk? fast det har jag ju ganska ofta.

i helgen ska jag alltså bara vila upp mig och peppa mig själv för nya beslut jag tagit.