Jag och ensamheten.

den senaste tiden har jag varit mera arg än ledsen över det som hände för 7-8 år sedan. det som förstört delar av mitt liv. och jag är inte så arg över det han gjort, eller det som hände. såklart är jag ledsen och arg för det(!!!) men nu är jag istället galet arg över det ynka straff han kom undan med. det minsta tvåsiffriga tusenbeloppet var det jag fick efter år av kränkningar, ofredande, skräck och psykiskt lidande. för när man sedan hör om andra mål där man blivit rånad och överfallen, som att man tex blivit omkullputtad, men inte skadat sig, vid ett enda tillfälle och kan få tresiffrigt tusenbelopp för det. jag däremot, kan inte på långa vägar räkna de tusentals gånger jag utsattes för allt som hände. och jag blir så arg för att det som jag utsattes för och flera andra utsätts för varje dag inte är något som tas på lika stor allvar som ett överfallsrån eller så.
jag blir så arg när jag tänker på det att jag inte vet vart jag ska ta vägen. det är helt sjukt att det ska behöva vara så. när man redan blivit sviken av en vuxen blir man sviken av resten, när man nekas förtroende för det man säger. trots en fällande dom känner jag mig inte betrodd. jag känner inte att jag fått rätt. han dömdes mot sitt nekande och hans försvarsadvokat försökte gång på gång få mig att bryta ihop under rättegången för att på något sätt kunna få det bevisat att jag ljög och ville ha uppmärksamhet. och det sjuka var att försvarsadvokaten sa till mig utanför rättegångens dörrar (under pausen) att han var ledsen att han behövde gå på så hårt. men det räknas inte, för det är inget han vill säga inför domare, advokater eller den misstänkta brottslingen. inget blir på riktigt.
jag har inte fått rätt.


och jag berättar inte det här för att jag vill få er att tycka synd om mig, inte alls. jag vill få er att förstå min ilska, min sorgsenhet. jag vill att ni är arg på honom med mig. arg på sveriges rättssystem. och jag vill än en gång visa att den man minst anar har hemligheter som inga andra vet. och vi är inte ensamma.

sista mars, sedan blir det april och kanske att våren kommer snart.
idag börjar jag åtta och slutar två, det händer inte allt för ofta. en gång på tio veckor för att vara mer exakt.



förra måndagen fick jag en till finkusin. och i helgen när jag var i norrköping köpte jag en blå klänning med vitt mönster och vita typ thigts med inbyggda strumpor, eller hur man ska förklara. och igår fick jag träffa lilla emma för första gången, hon var så otroligt lung och snäll. på fyra timmar skrek eller grät hon inte en enda gång trots mycket ljud och saker som hände runt omkring.

jag är fortfarande otroligt trött. låter jag ögonen vara stängda i mer än tre sekunder somnar jag. och jag som har den packade träningsväskan med mig för att springa på bandet direkt efter jobbet, usch vad det kommer att ta emot att gå till gymmet istället för hem.

sedan ska jag dessutom iväg på 40-års kalas.
annars hade jag nästan gått och lagt mig direkt när jag kom hem.

jag sover sjukt mycket nu, det är inte klokt hur trött jag fortfarande är.
mitt kvällpass på onsdag blev bytt till dagpass så nu jobbar jag dagtid måndag till fredag och det har aldrig hänt förut. det är bra grejer.

visste ni, att i thailand sitter hela familjen på en moped. och endast föraren är skyldig att ha hjälm. om dom inte använder hjälm och blir stoppade av polisen får dom en liten böteravgift, och ett kvitto som gäller i fem dagar. dom kan alltså köra utan hjälm i fyra dagar till utan att det gör något, blir dom stoppade igen behöver dom bara visa kvittot och sedan åka vidare. fast det är läskigt när dom håller ett litet barn i famnen och kör med andra handen, eller när nioåringarna kör själva.
det är också hur enkelt som helst att få körkort. det är några få frågor som "vilken sida av vägen kör man?" eller "vad betyder rött ljus?" och kan man svara på det är körkortet ditt.
dessutom finns det inga regler på vägarna mer än att störst går först. så kommer man med en buss måste de andra framför en flytta på sig för att släppa förbi bussen.

och det är fullt av hemlösa hundar längs alla vägar. till och med motorvägarna ligger dom på. och jag blev så förskräckligt ledsen varje gång jag såg en liten hund ligga där nedanför mig när vi åkte förbi med bussen. i mitt huvud spelas det upp en film från ett klipp jag såg för flera år sedan då sopbilarna slängde in hundar som låg längs vägarna i bak på bilen tillsammans med soppåsarna som krossas och mals sönder.. usch. jag ville rädda alla hundar och ta med mig dom hem.

visste ni att kungen i thailand inte ens kan sitt namn. men när man får höra att hans namn är mer än ett a4:a långt är det ganska förståeligt.
och varje dag klockan åtta på morgonen och klockan sex på kvällen spelas thailands nationalsång på både radio och på tv. och alla som går i skolan sjunger också med i nationalsången på morgonen.

och dom har gummiträd. träd som tillverkar gummi. thailand är den främsta tillverkaren av flygplansdäck och kondomer.

det är också väldigt stor skillnad på fattig och rik. man är antingen eller. jättefattig eller jätterik. ingen pension får man heller.
det med rikt och fattigt märktes väldigt tydligt när man var inom hotellområdet och sedan gick utanför det. innanför var det rent, lyxigt och hur fint som helst. utanför var det smutsigt, stökigt, färglöst och tomt.

nej, nu blir det bilder från resan istället.


från poolområdet ner mot stranden.



naturen i naturreservat.



elefanten nirinda.



berg och flod i naturreservatet.



en hälsning till himlen.



båttur till phi phi iland.



apor som vi fick mata.



strandmys.



poolen vi oftast låg vid.



mamma och jag på en tuk tuk - tur.

idag har vi tagit det lugnt, gick en liten sväng till i centrumet och sedan vidare till det urhäftiga våffelmakeriet.
det fanns massvis av olika våfflor med oändligt goda saker på.

jag var lite sugen på choklad och valde en med daimglass, kolasås och valnötter på. riktigt gott! fast ingen av oss orkade äta upp hela våfflan.






<3.

tidigt på lördagen packade jag ihop mina saker och for iväg mot norrköping för att möta finflickorna.
jag fick se sofias nya, fina lägenhet och somnade en alldeles för kort stund senare i hennes säng.
jag kan inte ställa om kroppen till svensk tid igen...
lite senare går vi och shoppar lite och äter lunch i centrumet.




sen går vi hem för att laga mat och förbereda oss för utgång, men som vi sedan inte orkade.
vi tittade istället på film och jag somnade rekordsnabbt. fem minuter in i filmen sov jag så djupt att jag inte gick att väcka.

i fredags var

sara


och jag
på berns för att se en av de bästa;

tomas andersson wij.


jag hade inte behövt det andra glaset med vin
och definitvift inte ett trejde glas.
bilden förklarar på ett ganska bra sätt just det..

här kommer ett smakprov av dagarna med sofia och andrea...

jag har varit vaken sedan tre ungefär.
att det ska vara så svårt att vända tillbaka dygnet...

jag har i alla fall suttit och sökt massor av jobb nu, så får vi se hur det går.
och igår sökte jag massor av utbildningar. behandlingsassistent, socionom och socialpsykiatrisk vård.
det blir nog bra det här till slut. hoppas jag.

nu ska jag göra mig i ordning, tåget går ju faktiskt om en halvtimme. sedan blir det jobb hela dagen, och kvällen avslutas med musik, med sara som sällskap. fintfint.
och imorgon bär det av mot norrköping för två fina dagar med två fina människor :).


och! jag har fått ett myggbett på lilltån som har svullnat upp så pass mycket att lilltån inte längre är den tå som är minst... det ser en smula komiskt ut.

nu har jag kommit hem igen.
vida också<3.
när jag hämtade vida hos sara ville hon knappt följa med hem, men när vi kom hem hit var hon så gosig så.
bilder och allt jag skulle berätta om thailand får ni imorgon.
jag har nämligen varit vaken sedan 23.00 igår, svensk tid, och börjar därför bli lite trött. och eftersom att jag börjar 07.00 imorgon tänkte jag nästan gå och lägga mig och ta igen lite sömn. om det ändå vore så väl att man kunde somna.
wish me luck.

usch vad jag blir trott pa dessa barn ibland. som ar sa oforskrackligt bortskamda och ouppfostrade, det finns inte ens nagot att jamfora med. och det ar sa trakigt att varje dag ska handla om brak brak och mera brak.
usch.
korv.
behovde lite ensamtid, annars blir jag pa allt for daligt humor, sa jag satte mig har vid datorn en stund. inte for att jag sitter ensam, men en liten stunds vila fran det annars 24homdygnetsallskapet.

pengarna pa mobilen ar slut och det ar darfor jag inte svarar pa era sms, bara sa att ni vet.
men nu ar det bara tva dagar kvar har nere i varmen, sedan aker vi hem. :(.


idag var vi pa city tour.
det finns ganska mycket att beratta om allt har nere, men det gor jag nar jag kommer hem.

inatt dromde jag att jag vara pa saras inflyttningsfest, for hon hade flyttat. och sedan kom det oinbjuden kille som var ute efter att doda mig. han kidnappade med mig och jag forsokte hela tiden smita. och polisen forsokte ta honom flera ganger om och alla mina vanner forsokte fa fast honom och hjalpa mig att fly fran honom. i vanliga fall brukar man ju vakna nar man drommer nagot jattelaskigt, men jag holl pa att bli dodad om och om och om igen. jattekonstigt att jag inte vaknade.
jag ar i alla fall helt slut. har sovit jattedaligt flera natter och dagen idag har inte varit den basta.

idag blev det pizza, med spenat och fetaost.

och vet ni, jag har fatt mina forsta fraknar nagonsin. och det ar inte fina sommarsvenska sma fraknar, utan ett fatal hogst osmickrande stora svarta prickar enbart pa nasan! hrmpf!

idag har vi varit borta hela dagen igen. vi akte snabba batar ut till olika oar. phi phi - oarna.
en av stranderna dar var med i filmen "the beach" for er som sett den, det har inte jag. det var otroligt fint, men tyvarr anvander dom det enbart for att tjana pengar nu och stranden befolkas av trettiotusen manniskor per dag, sa allt man sag var egentligen manniskor och inte hur fint det egentligen var. sedan akte vi vidare till nagra andra oar, matade apor, snorklade och sag korallrev, och sa traffade vi pa vilda delfiner pa vagen hem.

jag mar lite daligt av allt batochbussakande. aksjuk och sjosjuk.
igar blev jag dessutom allergisk mot nagot igen och mina fingrar svullnade upp och blev som sma korvar. det ar sa konstigt att jag blir allergisk mot sa mycket och det visar sig pa sa olika satt och har aldrig nagot samband. eller sa ar jag allergisk mot allt.

nu ska vi snart ga och ata middag. imorgon blir en dag vid poolen igen. boklasning, sol och traning.
hejsvej!

fardigtranad for idag ocksa. 3km pa bandet har ar inte pa langa vagar lika lattsprunget som pa friskis hemma i sverige. men det ar skont att svettas sadar mycket som bara killar annars gor. med svetten rinnandes fran ansiktet ner pa golvet ;).
och det ar sa skont att trana sig sadar hysteriskt trott. jag vet inte om behovet av att ha kontroll ar pa vag tillbaka, eller om det bara ar traningen i sig som far mig att ma battre, just nu orkar jag inte bry mig om vilket av det.

nar vi var pa djungelsafarit holl jag pa att fa ytterliggare ett rykkskott och jag har kant av den dar strama smartan man kanner precis innan ryggskottet kommer vid flera tillfallen efter da, jag gor mina ryggovningar men det verkar ju inte hjalpa...
jag har i alla fall nu fragat om jobb pa ett stalle. dar jag kanske har lite lattare chans att bara glida in som en ny medarbetare, vilket jag mycket tacksamt skulle saga ja till pa en gang.

jag har redan last ut ytterliggare en bok, och klockan ar bara tre pa eftermiddagen, nu har jag bara en bok kvar, forutom den jag har lagt undan till flygresan hem. tur att mamma har nagra bocker jag kan lana. aven om de inte riktigt ar i min smak ar det anda nagot att lasa.
snart ska vi ivag pa marknad. jag tycker om marknader. jag brukar egentligen inte kopa nagot alls, men det ar en mysig grej det dar med marknader. jag gillar det.

och aker jag tillbaka till thailand nagon mer gang, vilket jag hogst troligt gor, kommer jag inte att bo pa det har hotellet. inte alls for att jag ar missnojd, eller for att det ar daligt pa nagot satt, men det ar helt anpassat till barnfamiljer. det gor att man knappt tar sig har ifran eftersom att allt finns har, typ. jag skulle latt aka tillbaka hit nar jag skaffat barn, men aker jag med vanner blir det nagot annat stalle.
nu borjar man kunna rakna ner dagarna tills det ar dags att aka hem, det kanns inte alls sa bra faktiskt, nar jag vet vad som maste goras. men med uppvilande veckor av sol har i thailand hoppas jag att krafterna racker till.
nu ska jag.
ska.

idag har det varit lite molningare, men anda mycket sol och varme. det blev annu en dag vid poolen och annu en bok utlasen.
blasorna har blivit varre, dom forsvann under natten men kom tillbaka idag igen pa formiddagen. och da annu varre an vad det var igar. fast eftersom de forsvinner under natterna bryr jag mig inte sa mycket langre.

havet har ar jattefint, men det finns sa manga och sa STORA maneter overallt att jag bara vagat bada dar en gang. jag ar radd for vattendjur. faktiskt. jag kan ju inte ens titta pa en oskalad raka pa ica utan att panika lite grann. vad det nu har med det har att gora.

hoppas ni har det bra hemma.
jag langtar sa sjukt efter min vida.

sawadee kaa

idag har jag i princip bara legat i solen och last. laste ut en bok pa fyrahundra sidor bara sadar.
sedan sprang jag 3km, vilket jag ocksa gjort alla dagar utom igar. det ar helt hysteriskt vad det ar mycket jobbigare att springa i den har varmen an hemma. inte sa konstigt, men jag ville anda saga det, haha.

sedan hux flux idag fick jag massvis av blasor, vattenfyllda, over hela mig.
sjukskoterskemamman sa att det var nagon form av allergi och sa at mig att ta en allergitablett, sjalv tror jag nog att det har med solen att gora, eftersom att det ar dar jag har brant mig, men det som ar konstigt ar att jag har kunnat branna mig, for det hander faktiskt aldrig.

nu skickar jag aterigen massa sol hem till sverige och hoppas att ni far den. det ar helt sjukt hur skont det ar och jag ar overlycklig over att jag inte behovde aka hem idag, utan att vi stannar i en vecka till!!!!! :D.

klockan ar sju har.
vi har precis kommit hem fran djungelturen.

buss tre timmar, rida elefant, aka kanot och buss tre timmar tillbaka.
det var inte alls som jag hade tankt det. inte alls sa fint.
det som gjorde mig mest glad var att ge elefanten frukt. haha.


jag ar sa trott pa maten har nere. det finns sa fa vegetariska ratter att jag redan atit alla flera ganger om. det storsta minuset pa det har hotellet. och det ar ett superbra stalle att aka till om man ar en barnfamilj, barnen ater gratis hela tiden och det finns hur mycket roliga aktiviteter som helst som dom kan ga pa.

nu ska jag upp pa rummet och ta en dusch.
tjingpling.

jag vet att det ar helt galet att jag sitter har tva ganger denna dag, men nu blev det sa.
idag har jag varit alldeles for mig sjalv. ingen barnpassning och inga krav pa umgange. har legat vid poolen alldeles sjalv hela langa dagen och last en hel bok, non stop.

imorgon ska jag i alla fall till djungeln, till regnskogen. det blir fint, skulle jag tro.
jag ar mest radd for alla djur. valdigt radd faktiskt. ni vet smakryp som man inte har nagon aning om vad det ar for djur. men, det ar bara jag som ar valdigt nojig med sant.

har ar klockan 20.28. barnen ligger i lagenheten och ska sova, eftersom att vi ska upp tidigt imorgon, darfor passade jag pa att satta mig har en stund. vill inte lagga mig for att sedan ligga vaken i sangen i minst sex timmar. jag har somnat tidigast vid tva eller tre (svensk tid) varje natt. ar fortfarande inne i den svenska dygnsrytmen.

jag har det himlans bra, trots nattens panik.
men jag saknar dig som ger mig liv, jag saknar dig min alskade finkatt.

tjinpling!

nar jag kommer hem ar det en sak som jag kommer ta tag i pa allvar.

thailand ar bast. helt fantastiskt bast.
35 grader i skuggan och vattnet svalkar knappt nar man badar.
an har vi inte gjort nagot annat an poolbad och boklasning, men vi har fortfarande inte fatt ordning pa dygnen riktigt. nar vi flog hit missade vi natten, man kunde ju sova lite pa planet, men det kunde inte jag, de andra gick och lade sig en stund nar vi kom fram, men jag kunde inte somna sa jag var uppe i narmare tva dygn innan jag antligen somnade och sov en natt, ganska sa bra. men inatt sov jag inte mer an ett par timmar och nu borjar jag kanna mig trott fast klockan ar halv fyra pa eftermiddagen har.

hit ska jag i alla fall aka tillbaka fler ganger. jag bara alskar klimatet. mamma och staffan sager att dom svettas hela tiden, men jag tycker att det ar lagom varmt. helt lagom. helt bast.

jag skickar lite sol och hoppas att den syns i sverige och varmer er lite.
:).

idag var en riktig kaosdag och jag är väldigt glad över att gå genom dörren för att vara fri för två veckor.

jag åkte senare hem till sara för att lämna vida och jag hade såååå svårt att gå där ifrån, även fast jag vet att hon inte kan få det bättre. lite rädd är hon allt för melvin och morrar när han kommer för nära, men jag tror att det kommer gå hur bra som helst tids nog. och när jag kramar om vida en sista gång innan jag går sägar jag jag älskar dig och vad får jag tillbaka, jo ett morr. jag är säker på att det morret betydde jag älskar dig ;).

nu har jag packat lite grann... tror det mesta är med, trots att väskan knappt är till hälften fylld. jag är en sån där som liksom bara slänger ner saker och sen är det klart. gammal scout som man är. glömmer man något är det bara att fixa det på annat vis, så enkelt är det.

sist jag åkte utomlands drabbades jag av en fruktansvärd allergireaktion på planet på väg hem. näsan, kinderna, läpparna, hela ansiktet svullnade upp och jag såg inte ens ut som mig själv. jag tänker faktiskt inte ge er en bild på det, trots att jag har flera. haha. men jag håller i alla fall tummarna för att jag slipper det den här gången! det är nämligen svårt att undvika att det händer igen, när vi inte vet vad jag reagerade på.

nu ska jag läsa ut min bok, jag vet, jag lovade mig själv att inte läsa. men jag köpte en självbiografi som jag kunde läsa innan jag åkte och den är så otroligt hemsk. inspärrad heter den och jag tycker att alla som slukar självbiografier borde läsa den.

imorgon sitter jag på planet hörrni.
jag känner redan nu hur dom mörka tankarna släpper mig. det ska bli så otroligt skönt.
och för första gången på länge känner jag mig värd en lång ledighet efter allt slit och det dystra mörker som jag kämpat mig igenom.
det finns tillgång till internet på hotellet, men jag kommer nog faktiskt inte sitta där särskilt mycket alls. jag ska ägna solen all uppmärksamhet, själen ska ägna solen all uppmärksamhet. men någon gång går jag nog in och skriver hur jag har det.

jag ska sola så mycket att ni allihopa blir burna.
pusshej.

inatt fick jag somna till den ena grannens festljud som gick igenom väggen, för att sedan vakna till den andra grannens tvljud genom taket.
jag älskar det här.

hennes ihopkurade lilla kattkropp
mot mitt stormande bröst
värmer mig
jag håller andan för att inte störa
hennes lugna andning

jag blir rädd när hon gömmer sig
för mig
och det som kallas panikattacker
rädd för att skrämma bort henne
från den famn hon ligger i

jag älskar när du borrar in ditt lilla huvud
mot min hals
när du vill komma närmre
än vad som är möjligt
jag älskar att du låter mig
hålla ditt liv i mitt
för aldrig känns det så svårt att lämna livet
som då.

ge mig en enda anledning.

två
är talet som jag aldrig kommer att nå
känns det som
men det är så många pass som det är kvar att jobba
innan
solen.

snart snart snart.

därför kommer också solen hjälpa
mer än någonsin
jag kommer må så bra
som aldrig förr
när jag är tillbaka.

så skulle det i alla fall vara
om jag fick bestämma.

det är sådan otrolig skillnad på hur maten smakar när man är hungrig till skillnad från när man inte är det. helt plötsligt blir det liksom gott att äta.
den senaste veckan har jag förvånats flera gånger över att jag tyckt det varit gott med mat och då blir jag så glad, för det händer allt för sällan.

idag är en lite bättre dag, det tackar jag för.
att börja dagen med träning är alltid bra. sedan låg jag flera timmar med vida i famnen och tittade på tråkig tv. hon känner nog av att jag ska åka bort, när jag packar och sånt. eller så känner hon av ångesten som stormar inuti. hur som vilar hon sitt huvud mot mitt bröst lite extra länge dom dagarna och jag tappar räkningar över hur många gånger jag viskar jag älskar dig i hennes öra.


det här valet.
att välja livet.
jag tror det blev lite väl stort för mig eftersom att döden alltid har varit en väg, en sista väg. och bara det har gjort att jag känt mig ganska lugn. jag har kunnat leva och gjort vad som helst för skiter det sig hade jag alltid kunnat dö i alla fall. men nu när det alternativet försvann känner jag mig plötsligt tvingad till livet, ett tvång, sitta fast, panik. jag trodde att jag kunde peppa mig själv, att det skulle hjälpa mig. att bara bestämma mig för livet oavsett vad.
men jag hade fel.
jag vill så gärna tro att jag mår bra; att spökena är borta, att psykoserna är borta, att matmonstret är borta, att träningsmonstret är borta, att det hungriga blodmonstret är borta. men att säga så vore att ljuga. jag mår inte bra, men jag kämpar. jag kämpar otroligt hårt. jag har blivit bättre, men jag är inte bra ännu. och jag ber om ursäkt för dom här jävla pissdagarna. men jag hoppas ni förstår.

det är helt sjukt hur dåligt man kan sova.
jag är dålig på det mesta, till och med att sova.

tanken var att jag skulle träna och lämna blodprov idag. träna ska jag, men jag drar mig för det där med blodprov, det har ju gått så bra de senaste gångerna att det nästan måste gå dåligt den här gången. så kan man ju inte tänka, jag vet. men det gör jag.

idag är jag ledig, trots att jag jobbar helgen. men nu är det bra tre pass kvar, sen!
ja, ni vet ju vad som händer sen!

nu ska det springas och tränas!
tjingpling!

natten våldtar mig.

god natt.

flickan i spegeln skrämmer mig
de tårfyllda tomma ögonen

jag känner henne allt för väl
för väl för att veta att hon tänker stanna längre
än bara inatt.

idag var det dags för andra dosen drickvaccin. förra gången gick det lätt som en plätt att dricka det där. kände mig inte ens illamående.
men nu åker det upp och ner och tårarna bara rinner för att kräkreflexen kommer hela tiden.
herrens alla pommes frites säger jag bara!

jag har varit på äventyr ända borta på lidingö och kom inte hem förrän nu.
det blev en väldigt lång dag idag och jag är korvans så trött.

idag på jobbet, när jag skulle vinkla persiennerna och göra dag inne på ett rum sken solen rakt in genom fönstret och på en gång kände jag att jag log.
thailand börjar närma sig och det känns igen lite närmre, att vi snart är på väg liksom. det är bara fyra pass på jobbet kvar. fyra. det är ju ingenting, egentligen. . .
allt är i alla fall fixat och klart inför thailand. lite nya behövliga sommarkläder är köpta, massa böcker, pass, vaccin, pengar, you name it. nu ska allt bara packas ner i den lilla väskan också. det finns bara en enda sak som tar emot. att lämna min älskade bästaste lilla finkatt. det finns inget i hela världen som jag älskar så mycket som henne<3. att inte få krama henne när jag kommer hem från jobbet. att jag inte kan pussa henne god natt. att jag inte får ha hennes lilla varma kattkropp intill min genom de långa nätterna. du är det bästaste som finns. vackra lilla skatt.


(det är faktiskt inte så lätt att klippa ut i hjärtform med högerhanden med datormusen, när man är vänsterhänt).

idag på jobbet stod jag och beklagade mig över dagens fel varpå min arbetskamrat säger "var som en anka!" och jag blir helt ställd. det var inte rätt tid att skoja med mig. så jag blev lite sådär smått irriterad och slänger ur mig "anka?! vaddå anka? vad har en anka med det här att göra?!" då förklarar hon så snällt att det menas med att man ska låta allting rinna av en, som vattnet gör på ankor.
haha.
dumförklarad? ja.

roslagsbanan går som vanligt igen!
frågan är bara hur länge den kommer göra det.

mamma skickar mail med nedräkningsdagar till thailand i stort sett varje dag.
en vecka är det nu.
en ynka liten vecka.
h å l l   u t   n u.

ikväll är det jag som sitter i soffan och tittar på tv. 
Åh, Herregud! - 21:00 - SVT1

det gör för ont att andas.
varje andetag bildar en ny tår i ögat.
muren runt mitt hjärta blir bara tjockare
och ingen kommer igenom den
inte ens jag.
ångesten är på högsta volym
jag hör inget annat.
jag längtar efter tystnaden.
jag vill finnas på riktigt.



men inget är ju så svårt som att vinna mot sig själv.

det är snuddigt nu. jag ser ingenting. jag vet inte vart jag är på väg.
panikattacken pågick under flera timmar inatt och jag känner mig tröttare än innan jag somnade.
jag gick omkring här i lägenheten i flera timmar, gick utan slut. jag vet inte vart jag är på väg.
varför väljer jag livet?
det finns inget svar på det. jo. det gör det förresten. och det är för er skull. jag försöker bespara er min död.
försöker.
men jag dör inuti. och kvar återster bara ett skal.
dagarna till thailand känns helt plötsligt otroligt långt bort. så långt bort att jag inte vet om jag klarar av att vänta.
ska jag avboka på en gång? låta någon annan resa?

jag sysselsätter händerna. allt för att inte inte inte skära. allt för att inte inte inte dö.
milslånga texter i word. 
abstinensförstörda händer som slår mina ben i desperata försök att avstå. 
andas djupt.
högt.
jag får ingen luft.

och jag skäms. skäms så oerhört för att jag vill välja döden.
jag vill inte välja livet, jag kan inte välja livet när döden står och lockar varje natt.