16/11
Så här lugnt som det har varit på jobbet idag, har det inte varit på jag vet inte hur länge. Så skönt att för en gång skull inte behöva stressa sönder sig!
Dock gör handleden så ont att jag inte kan använda den alls, så jag ringde till vårdcentralen för att boka tid, men så får jag inte tid förrän 1 dec !!!???!!! Är det inte helt sjukt!? Imorgon ska jag nog ringa till vårdcentralen i åkersberga och se om jag kan få någon tid snabbare, för det är ju inte så roligt för mina arbetskamrater när jag knappt kan göra något.
Imorgon vid den här tiden har jag klippt mig. nu räknar jag timmar, haha. så dumt att man ska vara rädd för att klippa sig. Men jag tror nog att det kanske kan blir bra den här gången, men det tar ändå inte bort känslan av nervositet.
Jag somnade i soffan strax efter halv åtta och när jag vaknar 45 minuter senare är jag helt övertygad om att klockan är tjugo över åtta på morgonen och att jag har försovit mig till jobbet. Jag rusar upp ur soffan och förstår inte varför mobilklockan stannat på 20.20 när det är tjugo över åtta på morgonen. Det är inte förrän flera ögonblick senare som jag inser att mobilklockan inte ljuger och det bara är måndagskväll fortfarande. snacka om att man kan vara förrvirrad ibland när man vaknar.
Dock gör handleden så ont att jag inte kan använda den alls, så jag ringde till vårdcentralen för att boka tid, men så får jag inte tid förrän 1 dec !!!???!!! Är det inte helt sjukt!? Imorgon ska jag nog ringa till vårdcentralen i åkersberga och se om jag kan få någon tid snabbare, för det är ju inte så roligt för mina arbetskamrater när jag knappt kan göra något.
Imorgon vid den här tiden har jag klippt mig. nu räknar jag timmar, haha. så dumt att man ska vara rädd för att klippa sig. Men jag tror nog att det kanske kan blir bra den här gången, men det tar ändå inte bort känslan av nervositet.
Jag somnade i soffan strax efter halv åtta och när jag vaknar 45 minuter senare är jag helt övertygad om att klockan är tjugo över åtta på morgonen och att jag har försovit mig till jobbet. Jag rusar upp ur soffan och förstår inte varför mobilklockan stannat på 20.20 när det är tjugo över åtta på morgonen. Det är inte förrän flera ögonblick senare som jag inser att mobilklockan inte ljuger och det bara är måndagskväll fortfarande. snacka om att man kan vara förrvirrad ibland när man vaknar.
15/11
igår åkte jag med till öregrund över dagen bara. Det var kul att träffa mormor och morfar igen. Men ibland slänger morfar ur sig sådana där kommentarer, som han menar något snällt med egentligen fast det inte blir så, som jag tar åt mig så sjukt mycket av. Det är lite onödigt.
Annars har jag inatt legat inlindad bland både ben och armar.
Idag är det träning igen, med bästaste sara. Jag har inte tränat sedan förra lördagen, dock gör ryggen fortfarande ont, så jag måste vara försiktig. Handleden gör också väldigt ont fortfarande. Och dessutom har mamma inte sagt, förrän igår, att hon har karpaltunnelsyndrom. Så då är det även troligt att det är det jag har. kul. även det en medelålderssjuka. samma som ryggskott, diskbråck och bältros som man inte brukar få i min ålder, men som jag haft. det känns så kul det här. Det skulle inte förvåna mig om jag får svininfluensan och dör.
Träningen idag tog emot något extremt. Allra mest var det nog för att det gör så fuktansvärt ont i rygg och handled. Jag hoppade över rygg- och magträning, för att ryggen inte skulle ta skada. Men nu har jag istället cpont i handleden. Nu kan jag knappt varken träna eller jobba. Nu blir det doktorn, men i veckan som kommer är det fullt upp varenda minut så det får bli veckan därpå.
Dessutom börjar jag bli lite förkyld, jag har ju nyss varit sjuk.
gud så jag tjatar om mina krämpor ;). Snart vill ni väl aldrig mer läsa mina inlägg.
Nu har jag nästan så ont i handleden att jag är nära på att gå ifrån jobbet någon dag i veckan för att kolla upp det hos doktorn. nu kan jag knappt röra tummen utan att det gör ont.
och på tisdag ska jag klippa mig. jag är nervös redan nu.
jag är rastlöööööös.
förresten har min katt en tajt näsa som g sa. haha.
den här frisyren var ju också lite fin.
Annars har jag inatt legat inlindad bland både ben och armar.
Idag är det träning igen, med bästaste sara. Jag har inte tränat sedan förra lördagen, dock gör ryggen fortfarande ont, så jag måste vara försiktig. Handleden gör också väldigt ont fortfarande. Och dessutom har mamma inte sagt, förrän igår, att hon har karpaltunnelsyndrom. Så då är det även troligt att det är det jag har. kul. även det en medelålderssjuka. samma som ryggskott, diskbråck och bältros som man inte brukar få i min ålder, men som jag haft. det känns så kul det här. Det skulle inte förvåna mig om jag får svininfluensan och dör.
Träningen idag tog emot något extremt. Allra mest var det nog för att det gör så fuktansvärt ont i rygg och handled. Jag hoppade över rygg- och magträning, för att ryggen inte skulle ta skada. Men nu har jag istället cpont i handleden. Nu kan jag knappt varken träna eller jobba. Nu blir det doktorn, men i veckan som kommer är det fullt upp varenda minut så det får bli veckan därpå.
Dessutom börjar jag bli lite förkyld, jag har ju nyss varit sjuk.
gud så jag tjatar om mina krämpor ;). Snart vill ni väl aldrig mer läsa mina inlägg.
Nu har jag nästan så ont i handleden att jag är nära på att gå ifrån jobbet någon dag i veckan för att kolla upp det hos doktorn. nu kan jag knappt röra tummen utan att det gör ont.
och på tisdag ska jag klippa mig. jag är nervös redan nu.
jag är rastlöööööös.
förresten har min katt en tajt näsa som g sa. haha.
den här frisyren var ju också lite fin.
13/11
När mobilen ringde imorse var jag så trött och förvirrad att jag inte förstod vad det var som lät och det tog en himla lång tid innan jag förstod att det var mobilen.
Sedan fick jag ett sms från pappa som frågade om jag ville ha skjuts till jobbet. Precis vad jag behövde för att jag skulle orka med dagen :).
Allt inom mig är en enda stor röra nu och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Nu har jag rast och slutar om drygt en timme. dessutom är jag ledig i helgen. det ska bli skönt. såå skönt.
Så ont som handleden gjort idag, har den inte gjort på mycket länge.
jag överväger nästan, bara mycket nästan, att jag kanske, och bara kanske, ska gå och kolla upp det...
Nu är mitt ögonbrynshårstrå 2.6 cm! HAHA! Fast, haha, jag vet inte om det är så roligt längre.
Sedan fick jag ett sms från pappa som frågade om jag ville ha skjuts till jobbet. Precis vad jag behövde för att jag skulle orka med dagen :).
Allt inom mig är en enda stor röra nu och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Nu har jag rast och slutar om drygt en timme. dessutom är jag ledig i helgen. det ska bli skönt. såå skönt.
Så ont som handleden gjort idag, har den inte gjort på mycket länge.
jag överväger nästan, bara mycket nästan, att jag kanske, och bara kanske, ska gå och kolla upp det...
Nu är mitt ögonbrynshårstrå 2.6 cm! HAHA! Fast, haha, jag vet inte om det är så roligt längre.
12/11
hon grät hela roslagsbanan hem. det gjorde nog inte jag.
jag är så trött på det här att det inte är riktigt klokt.
jag är så trött på det här att det inte är riktigt klokt.
11/11
Igår sprejade jag hårspej i munnen. Och det var ju kanske lite onödigt. Inte så gott i alla fall. Så kan det gå när man är så tankspridd som jag, haha.
Jag vaknade först vid 6, men somnade sedan om och vaknade strax innan 10, vilket är helt sjukt, för jag somnade strax efter 11 igår. Men det var lite tur att sara inte skulle träna med mig idag i alla fall då, för annars hade hon stått där och undrat vart jag tagit vägen. Jag brukar jag inte behöva ställa något alarm, om jag inte ska upp förrän 8.
Nu hinner jag inte träna i alla fall, eller hinner gör jag väl, men jag vill inte stressa. Eller är det bara en dålig ursäkt? Fast ryggen gör ganska ont också, så jag kan ju ändå inte träna alla maskiner jag brukar träna.
Idag fyller mamma 42år. grattis grattis grattis!
Världens kaos på jobbet. och ryggen gör ont.
och ikväll gjorde handleden också mer och mer ont.
nu vill jag till och med svära.
vad fan är det här?!
Jag tränar ändå relativt bra och jag är ung, så kroppen borde inte ta skada på så sätt som den gör nu. jag skulle säga att det är för tungt på jobbet och för lite personal.
skitjobb.
Jag vaknade först vid 6, men somnade sedan om och vaknade strax innan 10, vilket är helt sjukt, för jag somnade strax efter 11 igår. Men det var lite tur att sara inte skulle träna med mig idag i alla fall då, för annars hade hon stått där och undrat vart jag tagit vägen. Jag brukar jag inte behöva ställa något alarm, om jag inte ska upp förrän 8.
Nu hinner jag inte träna i alla fall, eller hinner gör jag väl, men jag vill inte stressa. Eller är det bara en dålig ursäkt? Fast ryggen gör ganska ont också, så jag kan ju ändå inte träna alla maskiner jag brukar träna.
Idag fyller mamma 42år. grattis grattis grattis!
Världens kaos på jobbet. och ryggen gör ont.
och ikväll gjorde handleden också mer och mer ont.
nu vill jag till och med svära.
vad fan är det här?!
Jag tränar ändå relativt bra och jag är ung, så kroppen borde inte ta skada på så sätt som den gör nu. jag skulle säga att det är för tungt på jobbet och för lite personal.
skitjobb.
10/11
jahapp. tisdag och ytterliggare en jobbdag.
Jag fryser något fruktansvärt och vill verkligen inte gå ut. Idag skulle pappa åka till jobbet samma tid som jag, och då blir jag bekväm och tjyvar lite skjuts. :).
Jag bäddade min säng nyss, men Vida har busat runt med täcket och filten att det inte ser ut som jag ens försökt bäddat, haha. finkatt<3.
Jag har fruktansvärt ont i ryggen och sjukgymnasten här på jobbet har tittat och lite så. Han har gett mig några ryggövningar som jag ska göra. Och han sa att jag egentligen inte ska jobba utan vara hemma och göra dom här övningarna tills det blir bra.
Och det känns ju bra. att bli sjukskriven vid 21-års ålder för att man fått problem med ryggen. . .
Det konstiga är att jag aldrig känt av det förut. Men det är väl nu på sista tiden som det varit så otroligt stressigt och jag har fått jobba utan raster och allt och att det är det som gett detta resultat.
Varför är jag så dum att jag aldrig skriver ner ackorden till mina låtar?!
dumjag.Imorgon är det träning och enda kvällspasset på jobbet den här veckan. på torsdag ska jag träffa g igen, sedan är jag ledig hela helgen och har inget inbokat alls, sen nästa vecka ska jag klippa mig på tisdagen och på onsdag åker jag och hälsar på min fina bror på gotland. Det blir bra det här! :).
9/11
Jag är så fruktansvärt trött och skulle faktiskt nästan göra vad som helst för att få sova lite till.
Nu bokade jag nyss klipptid. . . . . . . .
Jag är nu hemkommen från en väldigt fin kväll. :). :).
Och jag mår lite illa. hoppas att det inte är efter det enda glas vin jag drack. men jag hoppas inte heller att det är något annat än så. Vet inte vad som är värst egentligen.... :P. Ett glas vin, eller sjuka... haha.
8/11
Nu ska jag försöka städa lite innan sofia kommer hit.
Och jag har sjukt ont i ryggen, det blev mycket värre efter friskispasset igår. jag funderar på att besöka en läkare nästa vecka om det inte går över. jag vet ju i alla fall att dom inte kommer ta något blodprov när jag har ont i ryggen, så det känns lite lättare att gå dit då.
Jag hann med en riktig storstädning innan sofia kom och vi har suttit och pratat med filtar över oss och en tekopp i handen. Precis vad sådana här tråkiga regndagar är till för.
Men jag har riktigt ont i huvudet, men hoppas att det bara är vädret som gett mig denna värk.
Och andra sofia ringde också förut och jag blev så glad av att bara höra din röst. Jag saknar dig. :).
Och nu börjar jag bli lite smått nervös för imorgon. . .
Och jag har sjukt ont i ryggen, det blev mycket värre efter friskispasset igår. jag funderar på att besöka en läkare nästa vecka om det inte går över. jag vet ju i alla fall att dom inte kommer ta något blodprov när jag har ont i ryggen, så det känns lite lättare att gå dit då.
Jag hann med en riktig storstädning innan sofia kom och vi har suttit och pratat med filtar över oss och en tekopp i handen. Precis vad sådana här tråkiga regndagar är till för.
Men jag har riktigt ont i huvudet, men hoppas att det bara är vädret som gett mig denna värk.
Och andra sofia ringde också förut och jag blev så glad av att bara höra din röst. Jag saknar dig. :).
Och nu börjar jag bli lite smått nervös för imorgon. . .
Bladen.
Jag är alltid så velig med det här att skriva om bladen eller inte. Men nu gör jag det. Som ni vet är varje blad en person. Inte nödvändigtvis en vän. Alltså, inte bara för att ni är min vän. Och det är inte så att ni inte är min vän, om ni inte är ett blad, jag hoppas inte att ni känner så. Men dom här personerna som är ett blad har hjälp mig på olika sätt. Lärt mig något om livet. Hjälp mig att se världen med andra ögon. Jag har så svårt att förklara det som jag känner inom mig med dom här bladen, men, ni har gett mig det jag behövt just då och verkligen räddat mitt liv.
Ett blad är Lisa Ekdahl.
Lisa Ekdahl var den första artisten jag började lyssna på. Jag letade igenom pappas cd-skivor i vardagsrummet när jag var sådär fem år eller något och tyckte det där lila fodralet var så fint så jag tog med mig den lilla cd-skivan in till mig och började lyssna på första låten och så satt jag där på golvet i mitt lilla rum, med cd-spelaren intill mig med texten i handen och jag kände med en gång hur hennes röst och text fick mig att inte känna mig så ensam. Att jag kände igen mig i hennes texter, redan då. Och jag satt där och spelade den där skivan om och om igen, och så har det fortsatt. Och hennes texter kommer alltid att finnas där inristade i mitt hjärta för att stödja mig när jag är svag. Du visade mig att det finns flera sätt att beskriva sina känslor och tankar på.
Ett blad är Henrik.
Henrik kom som en räddande ängel i precis rätt sekund. Jag vet ärligt talat inte vad som hänt om du inte funnits Henrik. Det jag vet är att jag är otroligt tacksam för att du tog dig tid för att skapa det förtroende jag behövde för att våga berätta. Berätta det jag länge hade gömt, det jag fortfarande då gömde. Du följde mig hela vägen genom rädsla och rättegång och har delat det jobbigaste, jag varit med om, med mig. Du såg mig. Du såg mig trots att jag försökte göra mig så liten som möjligt. Du visade mig att alla inte är som den man jag räds, att det finns människor man kan lita på. Det finns dom som vill en gott med. Du gav mig tillbaka tron på människor.
Ett blad är Pierre.
Jag började på tibble gymnasium, men var oerhört skoltrött och kände mig inte så hemma i klassen att jag valde att ta ett uppehåll från skolan. Och i väntan på hösten därpå började jag praktisera på stadium. Och Pierre var den som efter rättegången och den jobbiga delen av mitt liv gav tillbaka mig glädjen. Han stod där i personalgruppen vid morgonens samling när vi skulle gå igenom veckans kampanjer och gå igenom butiken. Du hade ett leende redan då. Senare hängde jag med dig i butiken, hjälpte till att larma peakjackor, pumatröjor och nikebyxor. Vi hängde upp på galgar, vek i fina högar och knöt skosnörena på skoväggen. Du prata med mig. Du fick mig att skratta och le. Du skojjade med mig. Vi hade så roligt. Åren innan hade inte innehållit mycket skratt alls och jag hade nästan glömt hur man gjorde när man skrattade, men du gav din glädje till mig. Du delade med dig av ditt hjärtliga skratt att det var omöjligt att bli glad. Och min sista dag på den praktikplatsen är något jag aldrig kommer att glömma. Redan en månad innan min sista dag började jag räkna ner med en stor sorg i hjärtat. Sedan var det bara två veckor, en vecka och sedan var den sista dagen där. Hela dagen tillbringade jag tillsammans med Pierre, med dig. Och jag hade grät en tår varje gång du tittade bort. Sedan kom nedräkningen av minutrarna kvar och jag fick ett sista "uppdrag" att göra som praktikant. Jag skulle gå ner till lagret och hämta en påfyllning av racemarinjackorna och när jag kommer ner står det ett paket framför dom jackorna där du hade skrivit "Andrea, Tack för tiden här. Stora lyckoönskningar inför framtiden önskar dina 'arbetskamrater'. Ha en skön sommar! Täby 128". Och jag blev så rörd att jag bara började storgråta. Jag grät och grät och grät all den gråt jag hållit inne hela dagen. Jag ville inte sluta på stadium. Ni började undra vart jag tagit vägen så du skickade ner en av dom andra föra att se hur det gick för mig, och så hittade hon mig där, gråtandes och jag sa att jag kommer upp snart. Sedan samlar jag ihop mig och torkar tårarna tar hissen upp och där står du, tror ni inte att jag börjar gråta igen då! jo, mer än innan till och med och jag kramar om Pierre länge innan jag går ut från stadiums personalingång för sista gången. Du visade mig innebörden av äkta glädje och att det är okej att skratta trots att man mår dåligt ibland. Och du visade mig vem Jonas Gardell är.
Ett av bladen är Jonas Gardell.
Pierre på stadium lånade ut sina filmer med Jonas Gardell och sa att jag borde titta på dom. Det gjorde jag och sen dess har jag tittat på dom regelbundet. Jonas Gardell är en människa med mycket bra värderingar och är väldigt bra på att förklara dom allra djupaste sakerna på ett enkelt sätt. Han kan sätta ord på det ingen annan kan. Han är en ärlig och mysig person som jag beundrar stort. Han har tagit allting han gör till en helt annan nivå än någon någonsin kommit i närheten av. Han har sagt och gjort så många bra saker att jag inte vet vart jag ska börja. Mig gav han styrka mitt i all den ensamhet jag befann mig i. Han sjöng att "du är inte ensam" och "förlåt dig själv" och då kände jag mig inte ensam, det kändes som att jag i alla fall hade Jonas. Det var Jonas och jag alla sömnlösa nätter. Det var Jonas och jag på tåget till skolan. Det var Jonas och jag helt enkelt. Du visade mig att man inte är ensam, vilket jag senare insåg.
Ett av bladen är Lova.
Lova var min konfirmationsledare som jag sedan blev en mycket god vän med. Du har också alltid accepterat mig för den jag är, och gillat mig just för alla mina konstiga egenskaper :). Och det har varit så skönt att kunna prata med dig om min asperger och alla tokigheter jag har för mig. När jag gått och funderat över om andra uppfattar mig på samma sätt som jag tänker att dom gör, eller om man inte gör det. Och det är så skönt med dig att du försöker förstå mig och hur jag tänker. Och du är alltid så bra att prata med och kommer alltid med kloka ord. Du är mycket speciell och jag är så glad över att du är min vän. Du är en förebild för mig, både som person och inom musiken. Fina du!
Ett av bladen är Jonna.
Du fanns vid min sida, genom de mest plågsamma stunderna i mitt liv. Du var den som brydde sig om mig, som älskade mig, trots att jag inte kunde ta emot det. Jag kan inte säga att jag inte brydde mig, för det gjorde jag, men jag hade inte möjlighet, under mina förutsättningar att låta mig älskas. Du lärde mig att våga bli älskad, att det finns kärlek, dessutom en riktigt bra kärlek. Du lärde mig det viktigaste i livet. För att om man inte kan ta emot kärlek, kan man ju inte bli älskad. Då känner man sig oälskad enbart för att man inte vågar bli älskad. Och kärleken är livsnödvändig. Så du lärde mig dessutom att leva. Dessutom vill jag säga att jag aldrig kan tacka dig tillräckligt mycket för allt du gjorde för mig, allt du gjort för mig. Det finns inga ord i hela världen som är tillräckligt bra för att beskriva min tacksamhet och min kärlek till dig. Jag kan aldrig sluta älska dig. Du kommer alltid vara den finaste jag vet, oavsett vad.
Ett av bladen är Mina.
Du är en vän som stannat kvar när många andra vänt ryggen till. Du var en av ganska få vänner som jag fått genom att själv tagit kontakt med dig, utan att du varit vän till en annan vän. Det gav mig självförtroende. DU gav mig självförtroende. Du tog fram den där mysiga, lugna, harmoniska Andrea som nu finns inom mig. Och jag har fått så mycket av att bara vara med dig. Jag har kunnat prata om allt med dig utan att behöva vara rädd för att det ska vara konstigt. Du visade mig att riktiga vänner stannar kvar. Du fick mig att inse vikten av att stå på egna ben och säga ifrån när det är fel. Du är en del av mitt hjärta Mina och jag kommer aldrig någonsin lämna bort den delen.
Ett av bladen är Sofia p.
Du har varit en person som funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Trots att vi inte var vänner från början har vi alltid levt våra liv tillsammans på ett eller annat vis. Och att vi tillsammans lämnade den del av vårat liv som skadade oss hårt känns så bra. Vi tillsammans liksom. Och sen dess har vår vänskap bara blivit starkare. När vi lämnade vårat gamla liv, lämnade vi också allt där till. Klasskamraterna från den tiden, skolan och lärare. Allt som var vi. Och vi sökte in till en musikskola och kom in. Du fick mig att våga göra det som jag tycker är roligt. Sjunga. Du har en förmåga att få mig att slappna av som ingen annan kan. Med dig kan jag vara precis den jag är. helt och fullt. Det finns inget bättre.
Ett av bladen är Lina.
Lina var första hunden vi skaffade. Den hunden som jag förälskade mig något så fruktansvärt i. Jag var fortfarande ganska liten då och hade inte överdrivet många vänner. Och så fort jag kände mig ledsen var Lina den som torkade mina tårar med sin mjuka päls. Hon var den enda som kunde känna att jag var ledsen även fast jag inte visade det. Och jag älskade denna underbara hund av hela mitt hjärta på ett sätt som jag aldrig har älskat någon igen. När mamma och pappa skällde på mig kom du och tröstade och när mamma och pappa skällde på dig kom jag och tröstade. Jag visste vad du kände och du visste vad jag kände. Det vet jag. Du var mitt allt just då. Du var det bästa man kan ha.
Ett av bladen är Alice.
Du och jag har varit med om lite samma saker och det gör att vi har ett speciellt band mellan oss. Någon som vi båda förstår utan att behöva säga något. Vi har varit med om allt det där som gör livet till allt annat än roligt. Och jag var med i din kamp och du var med i min. Och vi har verkligen klarat det här tillsammans. Och som vi alltid sagt "tillsammans klarar vi allt" och det är sant. Och du har alltid sett så positivt på saker, vilket jag beundrar dig mycket för. Du är en stark tjej och en riktig glädjespridare. Och nu är vi starka. Vi har tagit oss igenom det här och nu väntar livet. Du visade mig den positiva sidan. Det finns nog ingen jag känner som är så positiv som du är och har en sådan stark vilja som du har. Och jag är så glad att jag började på scengymnasiet och fick träffa dig! Fast första gången vi sågs var på intagningsprovet till st:eriks musikallinje, när jag sjöng om en kristen ko... och när du sedan berättade för mig, när vi sågs på scengymnasiet, att det var en galen tjej som sjöng om en kristen ko, och jag tyst försökte säga att det var jag! haha. och det beskriver vår knäppa, härliga och helt underbara vänskap! Jag älskar dig!
Ett av bladen är Sofia a.
Vi hittade varandra för bara ett par år sedan men ändå känns det som att vi har känt varandra hela livet. Vi har upplevt väldigt mycket tillsammans och med dig har man aldrig tråkigt. Det är lätt att prata med dig om jobbiga saker samtidigt som vi bara kan ligga på golvet och skratta, eller det är väl mest jag som ligger på golvet, men skratta kan vi! Och du är en sådan omtänksam person och ser det bästa hos alla. Du tycker aldrig illa om någon. Det är en egenskap som många fler borde ha! Du har en förmåga att plocka fram det där leendet på allas läppar, plocka fram det där som får självförtroendet att växa. Du accpeterar alla som dom är. Du är så fin. Du är en förebild för många och ser alltid den bästa sidan, samtidigt som du plockar fram det bästa ur oss. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig.
Ett av bladen är Sara.
Jag stod i tvättstugan när du blev visad runt i lokalerna och när vi hälsade första gången minns jag hur jag tänkte "det här är en bra tjej". och det beskriver ganska bra hur jag tycker att du är. Du utstrålar en bra känsla och man mår liksom bara bra i din närhet. Du är en sån där bra människa som gör bra saker, säger bra saker och är så fruktansvärt genomsnäll. Mig ger du kraft. Du får mig att orka, att vilja och att kunna. Du får mig att känna mig okej som jag är. Med dig känner jag att jag kan slappna av och lämna alla måsten på hyllan och ändå vara helt okej. Till och med bra. Och det är inte många som får mig att känna så. Och får du mig att känna så, är det säkert flera som känner likadant :)! Du har också tagit med mig för att se Emil Jensen, någon som jag nu inte kan tänka mig att vara utan och Olle ljungström! All musik som du visar mig! Alla livespelningar, som jag börjar tycka om mer och mer. Du är en underbar ny vän. Och tack för att du finns.
Ett av bladen är pappa.
Och han är en sådan där som ställer upp när som helst. Åker in till stan och hämtar en mitt i natten för att tågen inte går. Hjälper till med allt jag undrar över. Och ja. låten jag skrev beskriver allt ganska bra, så jag kopierar in den.
Det finns så mycket som jag undrar över här i livet
Det finns så mycket som jag inte kan förstå mig på
Det finns så många frågor och jag frågar gång på gång
Och du hjälper mig att hitta alla svar
Och det skulle finnas flera som är lika bra som du
Ja det skulle finnas flera som bryr sig så som du
Det är dig jag ringer när det händer sånt som känns så fel
det är tur att jag har dig i mitt liv
du tänker på mig och vill veta hur jag mår idag
är det en dålig dag så frågar du hur du gör mig glad
det du säger och det du gör, det betyder allt för mig
och jag vet att du gör allt du kan för mig
När jag behöver hjälp så har du alltid tid för mig
Och du funderar alltid över vad som gläder mig
Du finns alltid nära mig och jag vet att du finns kvar
Du är en sådan far som alla skulle ha
Ett av bladen är Mormor.
Du är världens bästa mormor och har alltid funnits där för mig. Du har alltid älskat mig och funnits vid min sida. Jag har så otroligt många minnen ihop med dig. Minnen som jag aldrig kommer att glömma, minnen som jag alltid kommer att minnas och tänka tillbaka på med ett leende på läpparna och en glädje i hjärtat. Du är en stor förebild för mig och jag kan aldrig tacka dig nog för allt du någonsin gjort för mig. Du är så enormt bra. Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Där har vi alla fjorton. Det tog lång tid att skriva. Jag uppdaterar säkert med saker som jag känner att jag vill fylla i. Tack för att ni finns.
Och tack ni andra för att ni finns!
Och tatueringen är långt ifrån klar. Jag vet att den kommer fyllas på med fler blad. :).
<3<3<3.
7/11
Igår låg jag på soffan hela kvällen. Jag orkade inte ens se klart på idol. Sen somnade jag mitt i ett sms som jag höll på att skriva. Det var länge sen jag kände mig sådär totalt slut i hela kroppen.
Nu känner jag mig lite piggare och det är skönt att vara ledig idag.
Nu är också träningen klar för idag. Det var träningsledaren som inte kan hålla takten som var där och jag har ont i ryggen så det gick inte så bra att träna. Det får nog bli gymmet tills ryggen inte längre gör ont.
Och jag blev på himlarns dåligt humör. Jag känner hur tårarna gömmer sig där bakom ögonlocken.
Nej. korv. bara korv.
Nu känner jag mig lite piggare och det är skönt att vara ledig idag.
Nu är också träningen klar för idag. Det var träningsledaren som inte kan hålla takten som var där och jag har ont i ryggen så det gick inte så bra att träna. Det får nog bli gymmet tills ryggen inte längre gör ont.
Och jag blev på himlarns dåligt humör. Jag känner hur tårarna gömmer sig där bakom ögonlocken.
Nej. korv. bara korv.
6/11
Nu sitter jag och har rast. Första rasten jag hunnit med den här veckan.
men det är ju fredag och då går alla som kan hem lite tidigare, så det är ju inga möten eller grejer så att jag blir ensam kvar här på avdelningen. men jobbar man så här som jag kan man gå hem tidigast tio minuter efter man slutat, känns det som, för man kommer ju aldrig iväg i tid.
Och jag har bokat in en fika med honom på måndag. Och jag förstår inte, det här är egentligen inte alls mitt sätt att göra saker på. haha. så flummigt det låter. Men det är det inte, tror jag? :).
Jag vill bara att den här sista timmen och dom där trettio minutrarna ska gå snabbare än snabbast. Jag vill andas jagärledigluft.
men det är ju fredag och då går alla som kan hem lite tidigare, så det är ju inga möten eller grejer så att jag blir ensam kvar här på avdelningen. men jobbar man så här som jag kan man gå hem tidigast tio minuter efter man slutat, känns det som, för man kommer ju aldrig iväg i tid.
Och jag har bokat in en fika med honom på måndag. Och jag förstår inte, det här är egentligen inte alls mitt sätt att göra saker på. haha. så flummigt det låter. Men det är det inte, tror jag? :).
Jag vill bara att den här sista timmen och dom där trettio minutrarna ska gå snabbare än snabbast. Jag vill andas jagärledigluft.
5/11
I natt sov jag hela natten. Helt fantastiskt! Jag vet inte när det hände senast. Även om det bara var mellan tolv och halv sex. Men det är sådan skillnad att få sova utan att behöva vakna och ligga där och kämpa med att somna om.
:).
Nu sitter jag och försöker skynda i mig frukosten. Jag äter bara sååå lååångsamt.
Ingen rast hanns det med idag heller. bara springa omkring och inget sitta alls. kroppen säger emot. Jag är helt slut. Ont i huvudet. jag vill bara lägga mig ner och dö en liten stund.
Sen fungerar helt plötsligt inte min inloggning till bredbandsbolagets hemsida, så jag kan inte aktivera voddler. Eller ja, jag minns inte mitt användarnamn och lösenord, för hur ofta loggar man in där? Så trycker jag på knappen för glömt lösenordet? och då kommer jag till sidan där man får ändra sitt lösenord, genom att skriva in det gamla. Hur tänkte dom då? Och med min prataitelefonfobi är det sista jag vill att ringa dessa supportrar. Men jag gav mig fan på det och slog numret till service. Jag tycker det är så jobbigt när jag inte vet vem som ska svara i telefonen, så jag tycker det är väldigt jobbigt att ringa alla samtal som inte innebär samtal till en mobiltelefon. Men så ringer jag och hjärtat slår snabbare och så kommer den där telefonsvararrösten som frågar vilken typ av hjälp jag vill ha, så trycker jag en två, så hör jag signalerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon men så kommer hon, telefonsvararrösten tillbaka och frågar om det är fråga om bredband, telefoni eller tv, och så trycker jag en etta. så hör jag signalerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon, men så kommer hon tillbaka och frågar om mitt personnummer, så hör jag signlaerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon, men så kommer hon tillbaka och frågar om jag vill vara med i en undersökning och sedan efter typ fem minuters tryckande och lyssnande säger hon att jag ska vänta i tjugo minuter för att få hjälp! Vad är det för stil?
Nej, nu ska jag lägga mig i sängen och lyssna på jonas gardell eftersom att han aldrig misslyckas med att få mig på bättre humör. Och efter det ska jag försöka sova. jag vet att det är tidigare än tidigast, men det tycker inte varken mina ögon eller min kropp. sovasova. nattnatt. hejsvej.
:).
Nu sitter jag och försöker skynda i mig frukosten. Jag äter bara sååå lååångsamt.
Ingen rast hanns det med idag heller. bara springa omkring och inget sitta alls. kroppen säger emot. Jag är helt slut. Ont i huvudet. jag vill bara lägga mig ner och dö en liten stund.
Sen fungerar helt plötsligt inte min inloggning till bredbandsbolagets hemsida, så jag kan inte aktivera voddler. Eller ja, jag minns inte mitt användarnamn och lösenord, för hur ofta loggar man in där? Så trycker jag på knappen för glömt lösenordet? och då kommer jag till sidan där man får ändra sitt lösenord, genom att skriva in det gamla. Hur tänkte dom då? Och med min prataitelefonfobi är det sista jag vill att ringa dessa supportrar. Men jag gav mig fan på det och slog numret till service. Jag tycker det är så jobbigt när jag inte vet vem som ska svara i telefonen, så jag tycker det är väldigt jobbigt att ringa alla samtal som inte innebär samtal till en mobiltelefon. Men så ringer jag och hjärtat slår snabbare och så kommer den där telefonsvararrösten som frågar vilken typ av hjälp jag vill ha, så trycker jag en två, så hör jag signalerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon men så kommer hon, telefonsvararrösten tillbaka och frågar om det är fråga om bredband, telefoni eller tv, och så trycker jag en etta. så hör jag signalerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon, men så kommer hon tillbaka och frågar om mitt personnummer, så hör jag signlaerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon, men så kommer hon tillbaka och frågar om jag vill vara med i en undersökning och sedan efter typ fem minuters tryckande och lyssnande säger hon att jag ska vänta i tjugo minuter för att få hjälp! Vad är det för stil?
Nej, nu ska jag lägga mig i sängen och lyssna på jonas gardell eftersom att han aldrig misslyckas med att få mig på bättre humör. Och efter det ska jag försöka sova. jag vet att det är tidigare än tidigast, men det tycker inte varken mina ögon eller min kropp. sovasova. nattnatt. hejsvej.
4/11
idag fick jag ett brev om att det är dags att gå till tandläkaren!!! men jag är på gotland då. ojskipojski!
Nej, men den måste jag nog boka om. Man måste ju gå till tandläkaren. Och tandläkarfobin är, om möjligt, värre än läkarfobin.
3/11
Den här dagen var väl allt annat än lugn på jobbet.
Och den senaste månaden tycker jag att man aldrig hinner sätta sig en sekund inte förrän det är lunch, förut fanns det alltid lite tid över på förmiddagen, men aldrig nu längre. Och det är mer sällan man hinner ta någon rast. och det är bara knappt att man får betalt för den halvtimmen då.
Jag var så uppe i varv när jag kom hem att jag gick ut och gick i en timme för att få lite frisk luft och resna hjärnan lite från dagens alla strulmoment.
Nu står maten i ugnen och sen ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen.
egentligen hade jag tänkt att träna ikväll, men handleden gör ont så jag sparar mig till imorgon. Promenaden får räcka för idag. :).
Och idag är jag alldeles jätteglad för att jag är jag. För att jag har överlevt allt det här jag varit med om, att jag fortfarande kan le. Att jag vet hur man gör.
För några år sedan handlade det liksom om att orka med att ta ett steg upp från sängen, att orka med en dag, att orka med en vecka.
Men nu sitter jag här i min köpta lägenhet med ett heltidsjobb och en katt. Och alla underbara vänner omkring mig. Det är mitt liv. Jag har ett liv. Jag är ett liv. Jag finns. Och jag finns som aldrig förr.
Jag är helt vansinnigt trött, sitter här och kan knappt hålla ögonen öppna och klockan är bara strax före halv elva. Imorgon är det promenad, träning och jobb som står på schemat. Det blir en bra dag. Hela veckan är bra. Det ni!
Och den senaste månaden tycker jag att man aldrig hinner sätta sig en sekund inte förrän det är lunch, förut fanns det alltid lite tid över på förmiddagen, men aldrig nu längre. Och det är mer sällan man hinner ta någon rast. och det är bara knappt att man får betalt för den halvtimmen då.
Jag var så uppe i varv när jag kom hem att jag gick ut och gick i en timme för att få lite frisk luft och resna hjärnan lite från dagens alla strulmoment.
Nu står maten i ugnen och sen ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen.
egentligen hade jag tänkt att träna ikväll, men handleden gör ont så jag sparar mig till imorgon. Promenaden får räcka för idag. :).
Och idag är jag alldeles jätteglad för att jag är jag. För att jag har överlevt allt det här jag varit med om, att jag fortfarande kan le. Att jag vet hur man gör.
För några år sedan handlade det liksom om att orka med att ta ett steg upp från sängen, att orka med en dag, att orka med en vecka.
Men nu sitter jag här i min köpta lägenhet med ett heltidsjobb och en katt. Och alla underbara vänner omkring mig. Det är mitt liv. Jag har ett liv. Jag är ett liv. Jag finns. Och jag finns som aldrig förr.
Jag är helt vansinnigt trött, sitter här och kan knappt hålla ögonen öppna och klockan är bara strax före halv elva. Imorgon är det promenad, träning och jobb som står på schemat. Det blir en bra dag. Hela veckan är bra. Det ni!
2/11
Huvudvärken är extremt envis och vill inte försvinna.
Jag funderar på att ta en lång promenad. För dom måste jag börja med igen, det är inte klokt hur mycket jag väger. Jag har inte vägt så här mycket i hela mitt liv och nu är det faktiskt flera kilon över gränsen för för många över vad jag borde väga. säg vad ni vill, men så är det. har ni inte märkt av det är det bara kläderna som luras.
Nu har sara och jag fått en instruktion i hur maskinerna i gymmet fungerar. Det kändes lite konstigt att få en instruktion i maskinerna som man redan tränat på i flera år. Men det var bra med lite sådär småtips så att det känns lite mera och på dom rätta ställena.
Nu kommer det där tråkiga med att bestämma vad man ska äta. och sedan det där tråkiga med att laga det också.
Nu kommer en liten bit av det jag skriver en väldigt lång text på. väldigt personligt, så vill ni inte veta, ska ni inte läsa.
Jag funderar på att ta en lång promenad. För dom måste jag börja med igen, det är inte klokt hur mycket jag väger. Jag har inte vägt så här mycket i hela mitt liv och nu är det faktiskt flera kilon över gränsen för för många över vad jag borde väga. säg vad ni vill, men så är det. har ni inte märkt av det är det bara kläderna som luras.
Nu har sara och jag fått en instruktion i hur maskinerna i gymmet fungerar. Det kändes lite konstigt att få en instruktion i maskinerna som man redan tränat på i flera år. Men det var bra med lite sådär småtips så att det känns lite mera och på dom rätta ställena.
Nu kommer det där tråkiga med att bestämma vad man ska äta. och sedan det där tråkiga med att laga det också.
Nu kommer en liten bit av det jag skriver en väldigt lång text på. väldigt personligt, så vill ni inte veta, ska ni inte läsa.
Nu, där precis bakom mig, hörde jag det. Andningen och de hesa viskande orden gör att varje muskel i mig spänns. Jag vågar inte röra mig, jag vågar inte ens snegla med ögonen med rädslan för att se dom. Jag kurar ihop mig på stolen framför datorn där jag sitter med filten som jag drar längre och längre upp mot öronen. Jag vill inte höra. Jag vill inte se. ”Nu är dom här igen” skriver jag på msn till min vän. ”Vad säger dom, vad gör dom?” frågar hon, eftersom att hon vet vad detta innebär. ”Jag vet inte, jag vill inte höra, jag vågar inte titta, jag är rädd” svarar jag. Sedan hör jag hur dom kommer närmre och närmre bakom mig och jag känner deras andetag mot min nacke. Värdelösa, äckliga snorunge. Tror du att du kan vinna över oss? Tror du att du kan få oss att försvinna? Idiot. Värdelösa idiot. Du är ingenting i deras värld. Det finns omöjligt någon som kan hjälpa dig. Du är ingenting, du kommer aldrig att vara någonting. ”Nej, dom säger inget” ljuger jag. ”Anna lyssna inte på dom. Det dom säger är inte sant” skriver hon. Förstår du inte vilken äcklig människa du är, hur vansinnigt värdelös du är? Vi slutar om du slutar. Paniken inom mig lägger sig för en sekund och jag känner hur ögonen fylls av tårar. Tror du att vi ska tycka synd om dig nu? Är det något patetiskt litet knep du har för att du tror att någon skulle tycka synd om dig nu. Vi kan hjälpa dig med att säga att det finns det ingen som gör. Du kan sluta gråta. Det finns ingen som varken bryr sig eller tycker synd om dig. Vi slutar om du slutar. Jag vet att ni vill att jag dör, viskar jag försiktigt fram. Du måste! Jag kan inte, inte nu. Snälla sluta. Vi slutar när du slutar. ”Anna, vad händer, är du kvar?” skriver hon. ”Inget, jag är bara rädd för dom” svarar jag. Vilken idiot du är, tror du att hon kan hjälpa dig? Tror du att Jenny från andra sidan stan kan komma och hjälpa dig nu? Det finns ingen som kan hjälpa dig, det finns ingen som vill hjälpa dig. Tro inte på vad hon säger, hon ljuger bara. Hon försöker bara lura dig. Få dig att tro att hon bryr sig, men det gör hon inte. Lyssna inte på vad hon säger. Du ska göra precis som vi säger, förstår du det? Jag hör hur dom hesa, viskande rösterna blir allt fler och jag sneglar åt vänster och försöker se hur många dom är ikväll. Jag ser på skuggorna att dom är minst tre stycken, men dom rör sig snabbt, så det är svårt att se och dom är redan väldigt arga. Jag tar fram min skalpell som jag strategiskt har placerat vid datorn för just dom här kvällarna, när jag måste använda den men inte vågar gå någonstans. Du vet att du måste. Du vet det. Jag vecklar ut tyget och tar tag i skalpellens skaft och håller försiktigt i den, som en liten fågelunge som ramlat ur sitt bo. För mig är skalpellen en vän, något som tar bort deras röster, som tar bort min smärta och min ångest. Sedan känner jag hur strupen stramas åt och hur det blir allt svårare att fylla lungorna med luft. Vi slutar om du slutar. Du ska följa med oss. Det finns ingen här som vill ha dig, det finns ingen som vill vara din vän, det finns ingen. Du är bara en värdelös nolla som inte fattar någonting. Jag vill inte, snälla, inte ikväll, försöker jag bedjande. Händerna runt min hals får ett ännu stadigare grepp och paniken stegrar och de rivande naglarna inom mig river alldeles hysteriskt nu. Gör det nu då. ”Anna! Du vet att jag finns här, jag älskar dig, berätta vad som händer.” skriver Jenny i ett nytt försök för att hjälpa mig att komma ur det här tillståndet som hon vet att jag befinner mig i. ”Jag vill inte leva, jag kan inte. Jag vill inte mera” skriver jag tillbaka. ”Sluta Anna, vi ska klara det här. Jag finns här och jag hjälper dig. Lyssna inte på vad dom säger. Jag älskar dig.” fortsätter Jenny. Nu får jag knappt någon luft längre och rädslan, ångesten och smärtan får mig att dra tio snabba snitt med skalpellen i låret innan jag ens hinner reagera. Tio till. Sedan ytterliggare tio. Och så håller jag på tio snitt åt gången, tills jag når någonstans i närheten av hundra, tills den fysiska smärtan i benet tar över de rivande naglarna inom mig. Lungorna fylls med luft och alldeles stilla börjar jag gråta igen. Jag tror det är av lättnad. Och sedan sitter jag där med mitt ben, med hundra snitt i, som blöder från varje sår och vetskapen om att jag är en värdelös, äcklig, idiotisk snorunge, som inte kan någonting. Jag kunde inte ens stå emot dom. Inte ikväll heller. Värdelösa idiot tänker jag när jag ställer mig upp och går mot badrummet.
Ikväll är en såndär detkännsbra kväll. Jag har ätit, jag har orkat diska och städat, jag är nöjd med dagen, jag är lagom trött, Vida är gosig och jag känner mig lugn. Jag är glad. :) :) :).
1/11
Fyra timmar blev det i natt i alla fall. Två sammanhängande och två utsrpidda.
Och finaste lilla Vida ligger fortfarande och sover, trots att jag duschat och stökat här hemma. Hon har inge svårt att sova inte.
<3.
Jag är riktigt trött. Men det är skönt att avsluta helgarbetet med sara, man blir på så bra humör! :).
Och huvudvärken som jag känt av hela helgen, men som jag försökt tänka bort, gör sig påmind och just nu känns det som den extrema värken jag kände tidigare i veckan. Nu tror jag dock att det beror på för lite sömn, så imorgon är det säkert bra igen.
Och jag är himelens trött på den där nedrans telefonen vi har till avdelningen, som man måste bära runt på, som jag ständgit glömmer att jag har i fickan på jobbkläderna och låser in telefonen i mitt skåp. Och idag gjorde jag det misstaget igen, så när jag står och väntar på tåget efter sådär 12h jobb kommer jag på att jag faktiskt har låst in telefonen, så det var ju bara att gå tillbaka till jobbet lagom när mitt tåg rullar in på stationen. så korvigt, eller hur?
och förresten har vi mätt mitt överdrivet långa ögonbrynshårstrå nu som är, haha, hela 2.2cm långt.
Och finaste lilla Vida ligger fortfarande och sover, trots att jag duschat och stökat här hemma. Hon har inge svårt att sova inte.
<3.
Jag är riktigt trött. Men det är skönt att avsluta helgarbetet med sara, man blir på så bra humör! :).
Och huvudvärken som jag känt av hela helgen, men som jag försökt tänka bort, gör sig påmind och just nu känns det som den extrema värken jag kände tidigare i veckan. Nu tror jag dock att det beror på för lite sömn, så imorgon är det säkert bra igen.
Och jag är himelens trött på den där nedrans telefonen vi har till avdelningen, som man måste bära runt på, som jag ständgit glömmer att jag har i fickan på jobbkläderna och låser in telefonen i mitt skåp. Och idag gjorde jag det misstaget igen, så när jag står och väntar på tåget efter sådär 12h jobb kommer jag på att jag faktiskt har låst in telefonen, så det var ju bara att gå tillbaka till jobbet lagom när mitt tåg rullar in på stationen. så korvigt, eller hur?
och förresten har vi mätt mitt överdrivet långa ögonbrynshårstrå nu som är, haha, hela 2.2cm långt.
31/10
Jag har sovit ungefär sådär två timmar inatt.
visserligen har febern försvunnit under natten, men magen dödar mig.
Det är inte så ofta man ligger vaken två timmar innan klockan ska ringa och bara önskar att den ska ringa NU, speciellt inte när man börjar sju på en lördag.
Och jag måste säga att min Vida är världens bästa kramkatt, varje gång jag kommer hem springer hon ut i hallen, så tar jag upp henne i famnen och så brorrar hon in sig i mig och sluter ögonen och bara ligger där, alldeles nöjd, och jag bara håller om, sedan efter någon minut sådär tittar hon upp med söta små ögon på mig och så släpper jag ner henne. finaste finkatten i hela världen. ♥.
I morse glömde jag att ta på mig mina glasögon och åkte till jobbet utan dom. trötta ögon och ett mycket trött huvud nio timmar senare. men så fort jag fick på mig mina kära glasögon när jag kom hem lättade huvudvärken. Nu är jag bara lite trött. Tänkte faktiskt snart gå och lägga mig, har några timmar att ta igen från i natt och borde vila ut innan tolvtimmarspasset imorgon.
visserligen har febern försvunnit under natten, men magen dödar mig.
Det är inte så ofta man ligger vaken två timmar innan klockan ska ringa och bara önskar att den ska ringa NU, speciellt inte när man börjar sju på en lördag.
Och jag måste säga att min Vida är världens bästa kramkatt, varje gång jag kommer hem springer hon ut i hallen, så tar jag upp henne i famnen och så brorrar hon in sig i mig och sluter ögonen och bara ligger där, alldeles nöjd, och jag bara håller om, sedan efter någon minut sådär tittar hon upp med söta små ögon på mig och så släpper jag ner henne. finaste finkatten i hela världen. ♥.
I morse glömde jag att ta på mig mina glasögon och åkte till jobbet utan dom. trötta ögon och ett mycket trött huvud nio timmar senare. men så fort jag fick på mig mina kära glasögon när jag kom hem lättade huvudvärken. Nu är jag bara lite trött. Tänkte faktiskt snart gå och lägga mig, har några timmar att ta igen från i natt och borde vila ut innan tolvtimmarspasset imorgon.
30/10
Jag är sjukt glad att jag sjukanmälde mig för idag med.
feber och världens mag- och huvudvärk.
Nu undrar jag bara hur det kommer att gå att jobba imorgon och på söndag.
i natt drömde jag först att mamma och pappa bodde tillsammans igen, vilket inte var det bästa.
sen drömde jag lite jobb. och sen drömde jag att jag sprang tjejmlen, men det gick så långsamt, det gick liksom inte att springa, så jag började simma i luften, det är något jag alltid har kunnat göra i mina drömmar, dock annars bara i mardrömmar, men det här var ingen mardröm. men det är väldigt praktiskt att kunna simma sig fram i luften. både ryggsim, bröstsim och crawl fungerar!
när jag tatuerade mig förra tisdagen, kunde jag inte direkt vrida på huvudet, för att huden inte blir särskilt elastisk eller vad man ska säga, då tatueringen bildar en skorpa. Så jag var väldigt stel och rörde mig inte som vanligt och lyfte tungt på jobbet. och på fredagen fick jag sjukt ont långt ner i ryggen, som inte har gått över än. jag kan typ inte böja mig framåt och det gör verkligen asont.
när jag ställer diagnosen på mig själv har jag fått diskbråck, men det vägrar jag att tro på.
jag saknar<3.
hjälp
Jag åkte hem till pappa och åt middag. Och lillebror plus flickvän kom också dit, så jag hann träffa honom den här helgen ändå. :) :) :).
Och nu har paniken inom lagt sig lite grann.
och jag klippte honom också, därav bror utan tröja. :).
feber och världens mag- och huvudvärk.
Nu undrar jag bara hur det kommer att gå att jobba imorgon och på söndag.
i natt drömde jag först att mamma och pappa bodde tillsammans igen, vilket inte var det bästa.
sen drömde jag lite jobb. och sen drömde jag att jag sprang tjejmlen, men det gick så långsamt, det gick liksom inte att springa, så jag började simma i luften, det är något jag alltid har kunnat göra i mina drömmar, dock annars bara i mardrömmar, men det här var ingen mardröm. men det är väldigt praktiskt att kunna simma sig fram i luften. både ryggsim, bröstsim och crawl fungerar!
när jag tatuerade mig förra tisdagen, kunde jag inte direkt vrida på huvudet, för att huden inte blir särskilt elastisk eller vad man ska säga, då tatueringen bildar en skorpa. Så jag var väldigt stel och rörde mig inte som vanligt och lyfte tungt på jobbet. och på fredagen fick jag sjukt ont långt ner i ryggen, som inte har gått över än. jag kan typ inte böja mig framåt och det gör verkligen asont.
när jag ställer diagnosen på mig själv har jag fått diskbråck, men det vägrar jag att tro på.
jag saknar<3.
hjälp
Jag åkte hem till pappa och åt middag. Och lillebror plus flickvän kom också dit, så jag hann träffa honom den här helgen ändå. :) :) :).
Och nu har paniken inom lagt sig lite grann.
och jag klippte honom också, därav bror utan tröja. :).
29/10
<3.det här var ju ingen sjuka. det var ju bara mens. men som sagt är min mensvärk ibland så dum att den ger feber och migrän. och att den fortfarande är så oregelbunden efter 11år gör att jag aldrig kan lista ut när det är mensvärk och när det är sjuka. Och i och med att jag vaknar så tidigt har jag redan sjukanmält mig för imorgon med, men sa att jag skulle komma igen på lördag.
I skolan fick jag nästan alltid sjukanmäla mig den här tiden på månaden, men nu när man jobbar, har man inte råd med sånt, men ibland, när den är så här extra dum, då måste jag.
Nu har jag sorterat alla räkningar och alla viktiga papper från i början av året i olika pärmar. det tog sin lilla tid, men det är så skönt att ha ordning på dom sakerna. tidigare låg räkningarna bara i högar vid datorn.
haha, en av anledningarna till att jag är så dålig på att laga mat, är att jag oftast går och gör saker i mellan och sedan glömmer bort att jag lagar mat. Sedan hör jag att det pyser och fräser från köket och blir lite sådär rädd och undrar vad det är som låter... tills jag inser att det är maten som låter och att jag lagar mat. Då springer jag in i köket, det är inte så ofta det blir så bränt att det inte går att äta, men det händer också. haha knasjag.
Nu ska jag sy elefantbyxor. för jag hittar inte mina gamla som jag och jonna sydde. eller ja, först ska jag såklart till köket och göra klart maten och försöka äta. men sen. ;).
Nu har jag sytt världens skönaste elefantbyxor i pyjamasversion. :).
Tittar lite på rosa bandet - galan. Det är så fruktansvärt hemskt med cancer. Så hemskt att jag nästan vill blunda lite för det, så länge jag kan tills jag inte kan det längre, tills någon i min närhet drabbas. för det gör så fruktansvärt ont i hjärtat. :(. Och lite pengar gav jag allt, men det känns så lite, som att det inte förändrar någonting, men det gör det i slutändan, när alla skänker lite. :).
Annars skänker jag regelbundet varje månad till andra organisationer och vill att det ska göra någon skillnad. jag vill jag vill. Det känns så fjuttit att skänka lite hit och lite dit. Men det känns bra i hjärtat, att veta att man gjort något i alla fall.
Förresten är bror hemma över helgen men jag hinner inte se honom den här gången heller. Men jag ska ju snart hälsa på. :)
och det är korvans vad eländigt det ska vara med denna mensvärk. varför ska man behöva spy också? räcker det liksom inte med den sprängande huvudvärken och den hemska magsmärtan?
28/10
Jag drömde att jag blev skjuten i nacken på ett sjukhus när jag försvarade en vän och ställde mig framför henne. och det gjorde så fruktansvärt ont. och även fast vi var på ett sjukhus fick jag ingen hjälp. och helt plötsligt var jag hemma, fortfarande med den där kulan i nacken, och efter några dagar stod jag inte ut längre och åkte tillbaka till sjukhuset, men fick fortfarande ingen hjälp. vi frågade och frågade efter någon personal som kunde hjälpa oss och alla skickade vidare oss till ett nytt ställe, där det inte heller fanns vårdpersonal, bara massa annat folk. till slut gjorde det så ont och jag fick så svårt att andas att jag svimmade av. och så vaknar jag, på riktigt alltså, av att jag har en extremt sprängande huvudvärk.
Det gör lite ont i lungorna. att andas. lite som det gjorde i somras när jag blev sjuk första veckan på semestern. men jag har inte ont i halsen i alla fall, så jag hoppas att det inte blir likadant som då. och vida är världens mysigaste katt<3 jag är glad.
Idag saknar jag min bror på gotland. så jag har suttit och tittat på hans självbiografi som han gjorde för lääänge sen och lagt upp på youtube. Jag tycker om den obäddade sängen, jag tycker om det rosarutiga påslakanet och det röda överkastet. jag tycker om att han är rolig, att han är sig själv men ändå inte. jag tycker om att du dansar med rumpan nära kameran och har kalsongerna på huvudet. Jag tycker om att du äter en banan, som är äcklig och sedan fortsätter äta den. haha. jag tycker om att du gjort att, spelat in det och sedan lagt upp det på nätet. haha. bror min <3.
och jag fattar inte varför det inte fungerar att kopiera in filmen hit.
pappa jobbar hemma idag, så jag kanske ska be honom komma hit med symaskinen så att jag kan sy lite kläder. jag är otroligt uttråkad av alla tv-program.
Jag har funderat ett tag på att köpa en hörnsoffa, min är lite liten när det är flera här. så jag har tittat lite på blocket och jag tycker den här är störtskön, färgen alltså. men inte är den värd 4000.
Nu har jag en fruktansvärd huvudvärk. det känns som att hela huvudet sprängs så fort man rör ögonen minsta lilla. och imorgon måste jag ringa jobbet och säga hur jag kommer må över hela helgen, det är så konstigt att man på torsdagen måste säga att man kan eller inte kan jobba på hela helgen. tänk om jag blir frisk fredag kväll tex, men så har jag redan sjukanmält mig för lördag och söndag också. dumt det där.
Såg nyss på bonde söker fru, det är nog andra gången jag ser programmet. Samtidigt som det är lite fint är det fruktansvärt svenskt. det blir lite pinsamt när en 37-årig kille ska försöka förklara hur det känns när man är kär. Det är lite samma som när man frågar ett dagisbarn liksom. samtidigt som det är lite fint.
jag är så sjukt trött på den här höga musiken som folk tycker det är väldigt roligt att lyssna på så här på kvällen. klockan är halv elva nu och musiken har jag ofrivilligt lyssnat på sedan klockan åtta, och så här har det varit sedan i fredags. I måndags lämnade jag en liten lapp i brevinkastet, men den verkade inte ha någon som helst effekt.
Det är väl klart att man får lyssna på musik, men jag bor längst ner i huset och musiken kommer från lägenheten längst upp och den överröstar min tv- och musikvolym. Då känns det kanske som att man kan sänka lite grann. Och okej om det är en fredags eller lördagsfest, men varje dag? kom igen?
Det gör lite ont i lungorna. att andas. lite som det gjorde i somras när jag blev sjuk första veckan på semestern. men jag har inte ont i halsen i alla fall, så jag hoppas att det inte blir likadant som då. och vida är världens mysigaste katt<3 jag är glad.
Idag saknar jag min bror på gotland. så jag har suttit och tittat på hans självbiografi som han gjorde för lääänge sen och lagt upp på youtube. Jag tycker om den obäddade sängen, jag tycker om det rosarutiga påslakanet och det röda överkastet. jag tycker om att han är rolig, att han är sig själv men ändå inte. jag tycker om att du dansar med rumpan nära kameran och har kalsongerna på huvudet. Jag tycker om att du äter en banan, som är äcklig och sedan fortsätter äta den. haha. jag tycker om att du gjort att, spelat in det och sedan lagt upp det på nätet. haha. bror min <3.
och jag fattar inte varför det inte fungerar att kopiera in filmen hit.
pappa jobbar hemma idag, så jag kanske ska be honom komma hit med symaskinen så att jag kan sy lite kläder. jag är otroligt uttråkad av alla tv-program.
Jag har funderat ett tag på att köpa en hörnsoffa, min är lite liten när det är flera här. så jag har tittat lite på blocket och jag tycker den här är störtskön, färgen alltså. men inte är den värd 4000.
Nu har jag en fruktansvärd huvudvärk. det känns som att hela huvudet sprängs så fort man rör ögonen minsta lilla. och imorgon måste jag ringa jobbet och säga hur jag kommer må över hela helgen, det är så konstigt att man på torsdagen måste säga att man kan eller inte kan jobba på hela helgen. tänk om jag blir frisk fredag kväll tex, men så har jag redan sjukanmält mig för lördag och söndag också. dumt det där.
Såg nyss på bonde söker fru, det är nog andra gången jag ser programmet. Samtidigt som det är lite fint är det fruktansvärt svenskt. det blir lite pinsamt när en 37-årig kille ska försöka förklara hur det känns när man är kär. Det är lite samma som när man frågar ett dagisbarn liksom. samtidigt som det är lite fint.
jag är så sjukt trött på den här höga musiken som folk tycker det är väldigt roligt att lyssna på så här på kvällen. klockan är halv elva nu och musiken har jag ofrivilligt lyssnat på sedan klockan åtta, och så här har det varit sedan i fredags. I måndags lämnade jag en liten lapp i brevinkastet, men den verkade inte ha någon som helst effekt.
Det är väl klart att man får lyssna på musik, men jag bor längst ner i huset och musiken kommer från lägenheten längst upp och den överröstar min tv- och musikvolym. Då känns det kanske som att man kan sänka lite grann. Och okej om det är en fredags eller lördagsfest, men varje dag? kom igen?
