Jag är ingen som inte vet vem jag är.

Jag är ingen som inte vet vem jag är

1 & 2
Jag är ingen hjälte.

1
Jag är ingen som förstår allt, som vill förstå allt.
Jag är ingen som reflekterar, jag är ingen som bara bestämmer, jag är ingen som bara formulerar, jag är ingen som bara förkastar och sedan väljer vad jag är och vad jag inte är.
Vad jag vill och vad jag inte vill.
Jag är ingen som kastar mig in i något jag inte vill, kanske inte vill, i något jag inte vet om det passar mig.

2
Jag är ingen som undviker det som är farligt. Jag är ingen som måste ha kontroll över verkligheten, som begränsar mig, ingen som låser in dagarna, som stänger nätterna ute.

1
Jag är ingen som säger nej om jag kan säga ja. Jag är ingen som låter bli av moraliska skäl. Ingen som låter bli av rädsla för att göra fel.

2
Jag är ingen som ställer mig i ösregnet och tror att jag skiljer mig från alla andra som just då inte står där.
Jag är ingen som inte är så gammal nu att jag insett att folk inte alls tittar snett på mig även när jag är fullständigt övertygad om att de gör det.
Jag är ingen som inte föraktar er, som inte betraktar er som mindre vetande, mindre uppmärksamma, mindre förmögna till slutsatser, mindre insiktsfulla, mindre empatiska än jag själv.

1
Jag är ingen som måste bli omtyckt, som har behov av att tillfredsställa, som har behov av att du ska tycka om mig. Jag är ingen som behöver din kärlek, ingen som inte överlever och lever bättre utan ditt erkännande.
Jag är ingen som inte klarar mig utan ert godkännande.
Jag är ingen som inte är öppen för allt.
Jag är ingen som inte vet vem jag är

2
Jag är ingen som tror att vi är ensamma i världen, som tror att vi inte påverkas av varandra, påverkar varandra.
Jag är ingen som tror att själen skulle vara skild ifrån kroppen, jag är ingen som tror att en högre makt planerar mitt liv. Jag är ingen som tror att en högre makt, om någon sådan finns, inte skulle ha makten att planera mitt liv.
Ingen som tror att slumpen är något annat än min egen vilja.

1
Jag är ingen som saknar det som gjort mig illa, som drömmer om det som skadat mig, som tänker på det med ömhet. Ingen som skulle låta någonting hindra mig från att känna min egen puls slå.
Jag är ingen som slutar älska dem i samma ögonblick som de slutar att älska mig, ingen som står kvar och vill ha dem den sekund som de inte längre vill ha mig.

2
Jag är ingen som måste ljuga om vem jag är. Ingen som måste låtsas att jag vill något annat än jag vill. Ingen som vill något som är dåligt för mig. Ingen som uthärdar trots att hoppet är ute. Jag är ingen som fortsätter att älska dig när du lämnar mig.
Ingen man kan välja bort, ingen som tillåter att man väljer bort henne. Ingen som låter någon annan välja. Ingen som inte själv väljer eftersom min egen längtan står till den som väljer mig.

1
Inte någon som bestämt sig för att se till att den saknaden får ett upphörande. Jag är ingen någon saknar och dessutom gör något åt det. Jag är ingen någon saknar och åker till. Jag är ingen man saknar och åker till efter att ha vänt om så fort man satt sig på tåget. Ingen man inte kan vänta på, ingen man inte vill vänta på, ingen man bestämmer sig för att inte stå ut en enda dag till utan och dessutom göra något åt det. Jag är ingen man kan möta varje morgon utan att frukta att jag ska gå. Jag är ingen som inte är saknad av dem jag vill ska sakna mig.
Jag är ingen som låter längtan efter någon jag knappt känner styra inriktningen på mitt liv, ändra inriktningen på mitt liv över ett dygn. Över några timmar få mig att omvärdera min identitet, min vilja, mina läggningar och mina avsikter.

2
Jag är inte homosexuell, jag tror inte på homosexualiteten.

1
Jag är ingen som enbart dras till människor i samma ålder som jag själv.

2
Jag är ingen som enbart dras till människor med samma hudfärg som jag själv.

1
Jag är ingen som enbart dras till människor inom samma språkområde som jag själv.

2
Jag är ingen som enbart dras till människor från samma världsdel som jag själv.

1
Jag är inte heterosexuell.

2
Jag är ingen som behöver hävda min sexuella läggning.

1
Jag är ingen som tror på intellektets seger över känslorna.

2
Jag är ingen som tror att känslor inte kan utbildas, ingen som tror att impulser till varje pris måste följas, måste avvärjas, måste kontrolleras.

1    
Jag är ingen som får dig att lämna vett och sans, förnuft och idéer, sexuell läggning och världsdel bakom dig.

2
Ingen som får dig att ta ett enda steg mot mig.

1
Jag är ingen som tappar fotfästet.  

2
Jag är ingen som inte vet att det är möjligt att förlora sin integritet trots att jag ständigt är rädd för att förlora den och vet att insisterandet av integritet är det starkaste beviset för att den är otillräcklig.
Jag är ingen som måste ljuga om vem jag är. Ingen som måste låtsas att jag vill något annat än jag vill. Ingen som vill något som är dåligt för mig. Ingen som uthärdar trots att hoppet är ute.
Jag är ingen som inte vet vem jag är.
Jag är ingen som inte vet att låta mina tankar, mitt intellekt, min mentala mognad leda till mitt känslomässiga kaos. Jag är ingen som behöver söka kärleken, jag är ingen som behöver leta efter kärleken. Jag är ingen som väntar, jag är ingen som väntar på att rätt person ska dyka upp, jag är ingen som tror på enbart rätt.

1
Jag är ingen som tror att vi inte föds och att vi inte dör i ensamhet. Jag är ingen som är rädd för att dö.
Jag är ingen som längtar efter döden. Jag är ingen som inte vill dö. Jag är ingen som är rädd för döden.

2
Jag är ingen som låter någon som du tränga in under min hud, in i mitt blodomlopp, pulsera i mina ådror. Jag är ingen som saknar dig olidligt, jag är ingen som saknar så mycket att jag måste låta den saknaden bli till längtan riktas mot framtiden, få ett utlopp, en uppfyllelse, ett konkret mål för att orka leva. Jag är ingen som inte låter längtan styra mina handlingar, ingen som låter mig tillintetgöras av ett år tidigare. Ändå gör det sig allt för tydligt påmint av att minnet, av minnet, av minnet inte ens kan parfymeras bort.

1
Jag är ingen som står kvar, jag är ingen som kommer till dig i dina drömmar, ingen som vaknar med dig i tankarna varje morgon, ingen som måste åderlåta på det blod som pumpas av det hjärta som tillhör dig. Ingen som måste skära bort det hjärta som tillhör dig, jag är ingen som ger bort mitt hjärta, jag är ingen som famlar efter återhållen jävla lycka mellan skuggorna. Jag är ingen som inte erkänner min saknad. Jag är ingen som tar avstånd från min djupaste längtan. Jag är ingen som står här upptagen av bara min egen längtan, av min egen otillfredsställelse medan världen brinner.


2
Jag är ingen man trampar på, ingen man låtsas lämna när det i själva verket är jag som lämnat. Ingen man inte sörjer. Ingen man går vidare från som om ingenting hänt, som om ingenting förändrats, som om man inte blivit berövad livet på att som gjorde livet värt att leva. Jag är ingen man förvanskar sanningen för, inför. Ingen man lever vidare från.
Jag är ingen som bryr mig om din sorg, som betraktar din smärta som något annat än ett nödvändigt steg i den mänskliga utvecklingen. Ingen som lindar in sanningen för att få dig att känna dig trygg.

1 & 2
Vi misstar inte drömmen för verklighet, nostalgin för vilja, saknaden för längtan.
Vi har lärt oss självständighet, att leva. Vi har lärt oss att uppskatta ensamheten, friheten, Vi har lärt oss att inte vänta på att någon ska dyka upp och rädda oss från oss själva, fylla våra liv med mening. Vi har lärt oss det. Vi drivs inte längre mot luftslott, vi är inte såna, naiva, heterosexuella, utopister, pacifister, fredsälskare. Vi är inte för intelligenta, för insiktsfulla, för självsäkra, för mogna, för trygga, för samlade, för oroliga, för självständiga.

2
Jag är ingen som låter mig fångas, vidröras av fingertoppar och sedan slukas och förtäras, förtära. Låta livet sluka mig istället för att sluka livet, jaga det, leta, arbeta så in i helvete hårt för att hinna ikapp det, låta mig tröttas av det, kasta mig från sida till sida om nätterna, trött, så in i döden trött.

1
Jag är ingen som inte är ensam, ingen som inte är älskad, ingen som inte tänker på döden, ingen som inte tänker på livet, ingen som inte kan få det hon vill, ingen som får det hon vill, längtar efter, saknar, av hela sitt hjärta begär.


2
Jag är ingen som inte kastar mig över livet, som inte kastar mig över det och sliter det i lagom stora stycken, som inte vill ha munnen full av stora tuggor, så att jag inte undkommer smaken, så att smaken inte undkommer mig. Jag är ingen som kastar mig över livet, som inte lugnt kan låta det komma till mig, jag är ingen som väntar på att livet ska överraska, på att livet ska kasta omkull mig, skrika till mig, det finns hopp i mitt hjärta, min älskade, det finns hopp.

1 & 2
Vi är inga som inte vet vilka vi är.
Vågor mellan människor, en gemensam puls det finns nu, vi har fattat mod, vi har bestämt oss, vi har bestämt oss. Vi är inga som avväpnar smärtan genom att göra den till vår, vi är inga som söker efter anledningar till att stanna, trots att vi för länge sen insett att det är dags att lämna den här platsen. Vi är inga som inte bär dig med oss under dygnets alla timmar, minuter, sekunder. Som bär saknaden av dig, som dväljs i den, som lever för den, som lever trots den, som uthärdar den, som söker den, Vi blir inte till genom dig. Vi är inga som inte överlever.

Jag är ingen som bara överlever.



Det här är nog det bästa. Jag älskade att göra den här.

30/11

Personer som Emil har en förmåga att både lugna mig och blåsa upp den storm som finns inom mig. Och igår lyckades emil inte lugna mig lika mycket som den starka stormen som han satte igång.
Han sa att han ville trösta. Han körde tröstesång efter tröstesång. Men som han sa själv, att det är lätt att trösta den som gråter, men när man inte längre gråter, hur tröstar man då?

Mitt tåg går om tjugosju minuter. Jag sitter fortfarande i pyjamas och har inte gjort i ordning mig på något sätt. Jag är så otroligt omotiverad, jag känner mig helt färdig. Jag vill inte mer.



Antingen så sjukskriver jag mig.
Eller så biter jag ihop riktigt ordentligt och ger mig fan på att jobba och sluta tjata om det här.


Emil.

Jag blir sådär fruktansvärt avundsjuk på att jag inte kan få göra samma sak. Men samtidigt kan jag inte mer än älska varenda millisekund av den tid jag får tillsammans med honom.


Han vet inte vem jag är. Han vet inte heller hur mycket han berör mig. Men någon gång, Emil, ska du få höra min hyllningssång till dig.

29/11

Allt i kylskåpet blir alltid alldeles mögligt innan jag hinner äta upp det. Det försvinner så mycket pengar på ouppäten mat.

27/11

Sa jag inte igår att jag saknade pappas fina små lappar? Och vad tror ni inte ligger där i hallen när jag vaknat då som pappa smugit in i brevinkastet? Jo just en sådan lapp.

och sedan 300kr där i. Det blir en lyxig fika må jag säga. :).
Du är världens finaste pappa♥.



Nu har jag tränat skiten ur mig. Så mycket att jag mår illa.
Och snart ska jag iväg på en utbildning som inte ger mig så mycket alls. Tycker den är näst intill värdelös.
Men sen far jag in mot staden och träffar Mina den fina!!!

26/11

Jag försov mig en hel timme idag på morgonen. Eller egentligen var det så att jag ställde klockan fel. Och jag märker inte det förrän jag pratar med pappa och jag säger att jag börjar sju, och han säger att klockan är tio i sju. Och bara det visar ju att det är en dålig dag. Men snabb som jag är står jag drygt tio minuter senare på tågstationen och väntar på tåget, med håret fixat, mascara på ögonfransarna och allt sånt där som man vill hinna göra innan man går hemifrån. Jag blev endast tjugo minuter sen.  

Sedan när jag väl kommer till jobbet är det ingen som har gjort någonting. jo, kokat gröt.                
tack.
Sedan kommer damen som älskar att vara dum och är dum mot mig. Och när också chefen kommer enbart för att klaga känner jag mig rätt färdig fastän jag bara varit här i drygt fem minuter. Jag nickar tyst, ögonen tåras och jag försvinner in på rummen för att ge mediciner och frukostar.

Det låter kanske inte så fruktansvärt och det är kanske inte så fruktansvärt, men just nu räcker det för mig för att jag ska bli helt knäckt.



Jag och min finaste Vida♥ bakade lite bullar så här på torsdagskvällen.
Sedan har jag gjort en timmes styrketräning här hemma på golvet. Tur att man har lite träningssaker här hemma till dom dagar man inte orkar eller hinner iväg till självaste gymmet.



Jag gjorde lussebullar som vanliga bullar fast med saffran i. 80st blev det av en endaste deg, sjukt många.



Och nu har grannen bredvid mig börjat spela riktig technomusik om kvällarna också. Gud så jag älskar mina lyssnapåhögmusiksålängeochoftadetgår-grannar.



Jag tittar igenom gamla bilder och hittar annonsen jag såg när jag började leta egen lägenhet. haha.

Haha.


Sen har vi fina jonas. :).




och jag saknar pappas små lappar som han skrev när man bodde hemma.


Och anonyma kommentarer gills inte. stå för vad du säger.

25/11

Vilken jävla skit.
jag orkar inte.
jag vill inte.
hjälp.

24/11

Jag har inget att säga.
förutom att jag inte förstår.




Skulle det vara möjligt att bara byta jobb sådär, skulle jag göra det på en gång. Det är så fruktansvärt just nu att jag knappt står ut. Det är tur att det finns några där på jobbet som gör det mindre fruktansvärt.

Psykologtiden imorgon behövde jag avboka för vi har en nedrans utbildning att gå på jobbet. Men det känns ganska bra för just nu vill jag göra allt annat än att prata om hur jag mår.



Jag sitter här och häller i mig mitt älskade röda vaniljte för att dämpa denna ångest, men det hjälper inte. Och vad kan möjligen hjälpa när mitt vaniljte inte gör det?
Jag vill sjunka genom golvet, genom marken, för jag vill inte mer. Jag orkar inte mer.
Jag är trött på att låtsas, att låtsas orka, att låtsas må bra. Jag är trött på det där låtsasleendet och min nya låtsasstyrka. Det finns inget sånt.
Jag är fortfarande en svag, patetisk och deprimerad jävel.


23/11

Att jag spyr av ren nervositet för att gå till tandläkaren när jag ändå varje gång får höra av tandläkaren att tänderna ser perfekta ut känns ju lite onödigt, men så är det. Jag är hur nervös som helst, fastän det alltid går bra. Men min förra tandläkare var inte alls lika bra som min störtsköna tandläkare jag har nu. Hela familjen tandläkarskräck (dvs den större delen av min släkt) går till honom och han pratar på som bara den, så att man knappt hinner svara. Och sedan är det liksom bara klart. Och han ler lite sådär extra snällt för att försöka göra oss mindre nervösa och jag tror det hjälper. Jag rekommenderar verkligen min tandläkare till dom som lider av denna extrema tandläkarskräck som jag råkar göra!

Nu ska jag ta en snabbsväng i gymmet innan apt och jobb. Tjingpling!



Vad är ett apt där det enbart är chefen som får prata? eller typ skälla.



Jag har fortfarande ont i ryggen. Inte lika mycket hela dagarna men ont gör det. Men jag tänkte att jag tar upp det på det nervöst inbokade läkarbesöket den 1/12 och ser vad dom säger.
Annars är jag helt slut och längtar efter att få sova. Jag hoppas på att jag får lite mer än bara några timmars sömn, det skulle sitta fint, så här efter helgens jobb.

22/11

Snart är den här jobbhelgen slut, kunde man ju tro i alla fall, men jag jobbar imorgon med.
Hela helgen har gått så snabbt och det har hänt så mycket och vi har hunnit göra så mycket. Sara och jag har bakat varje gång de senaste tre gångerna vi jobbat tillsammans. Idag blev det bullbak! Det är inte ofta det hinns med, så vi passade på medan tid fanns.

Ikväll blir det middag hos pappa. Det blir fint. 
Mindre fint blir det imorgon då jag klockan nio sitter i den korvigt jobbiga stolen hos tandläkaren.




Man måste låta alla som funnits få finnas.
Jag har precis sett det sista avsnittet av de halvt dolda och jag känner mig helt tom inuti. Tårarna rann i stort sett hela tiden den sista halvtimmen. 



Nu är det dags att sova känner jag. Huvudet värker och ögonen vill inte hålla sig öppna länge till.
Men jag fick ett efterlängtat telefonsamtal av Mina den fina och nu har vi bokat in fredag som vår dag,  inte en sekund för tidigt!
sov gott mina fina vänner. 


21/11

Och jag måste också säga att jag är SÅ glad över att sara var den som fick dom lediga längre passen nu i helgen.

En av mina favvodamer somnade in idag och det var väldigt lugnt och fint, måste jag säga, trots att det känns fruktansvärt sorligt. Men det mest konstiga med döden tycker jag är att man inte längre finns, men trots det ligger man ju där. Det känns så absurt på något vis.
Och jag tycker det är svårt det där med att inte gråta. Man måste distansiera sig, eftersom det är ens jobb. Men jag kan inte hjälpa det. jag grät en liten skvätt i alla fall, tyst, i min ensamhet.



Nu har jag sett tre avsnitt av De halvt dolda av jonas gardell. Det är fruktansvärt hemskt. Och inte alls det bästa sättet att avsluta den här dagen med.

20/11

Vida är gosigast i världen just nu och jag vill inte åka ifrån detta kattmys för en lagom hysterisk kväll på jobbet.



Nu har jag galet ont i halsen. Det känns som att det ligger en igelkott där på insidan. Jag kämpar på att hålla mig frisk tills imorgon.
Alltid är det något fel på mig. Handleden, ont i ryggen, huvudvärk, mensvärk eller sjuka. Känns som om att man aldrig är frisk.

Och jag har ju inte skrivit någonting om gotland än. Vi kom dit halv tre i onsdags efter 6 timmars åkande, bror mötte oss vid båten och vi gick hem till hans mysiga lilla lägenhet. Det blev en sväng i några affärer innan middag och det stormade något fruktansvärt hela kvällen. Regnade och blåste och hade sig.
Igår vaknade jag och mamma tidigt och bestämde oss för att gå en promenad längs muren runt visby. Klockan ett började anton skolan och innan det hann vi med en tur på stan igen. Vår båt tillbaka gick 16.45 och när klockan är strax efter fyra och vi precis ska gå från antons lägenhet ringer han och säger att han följer med till stockholm, så han följer med oss tillbaka hem. Två alldeles för korta men fina dagar.
Jag har saknat min bror!




18/11

Gotland here I come.

17/11

tre timmar tog det för mig att somna igår. Och nu på morgonen låg det ett papper på bordet där jag skrivit ner några rader. antagligen till en sång. Men jag har ingen aning om att jag har skrivit det. Så antingen var det Vida eller så har jag gått i sömnen.
Nu sitter jag och väntar på det tåget som ska ta mig till skanstull, där jag ska klippa mig. Jag är så nervös.



Kvällens jobb var väldigt mysigt. Nog för att alla damer somnade väldigt tidigt och jag och sara kunde ställa oss och baka. Och vi bakade massa med saker.
Och nu är jag också nyklippt, men ni får hålla er ett tag för att se bild på nya frisyren. Men jag är nöjd! :). Tack Sara igen för det moraliska stödet när jag klippte mig och för tipset om Stina. :).
Imorgon far jag iväg till gotland och hälsar på min fina bror! <3.



Här kommer några ord från jonas gardell.

Om man går före i kön till vaccinering är man ett hjärtlöst svin, en idoljurymedlem, en Laila Bagge, vars namn sedan ett par dagar för med sig naturliga rystningar när det uttalas.

Man är en sådan som knuffar undan kvinnor och barn för att själv sätta sig i livbåten när Titanic sjunker. Bort allt sådant!

Om man å andra sidan inte alls vaccinerar sig är man också ett hjärtlöst svin, därtill landsförrädare, eftersom man såsom ovaccinerad och med andra ord potentiell smittspridare riskerar livet på gamlingar och barn, astmatiker och gravida.

Det gäller med andra ord att veta exakt i vilket ögonblick man ska vaccinera sig för att inte vara ett hjärtlöst svin.

Det finns en liten zon i mitten då det passar sig, och Gud nåde om inte Vårdcentralen har vaccinet inne den stunden.

En mycket delikat balansgång med andra ord.
Det är inte influensan som är ett svin. Det är man själv som är det.

 

 

Och därmed sätter jag punkt för vaccinationssnacket. jag tänker inte. och jag ska inte ens behöva förklara varför.

 

 


 

Jag är trött. Väldigt trött. Men det är så lönlöst att lägga sig i sängen enbart för att vrida och vända på sig och blunda extra hårt i tron om att man ska somna.

Och det hjälper inte med den här festmusiken jag hör varje kväll från lägenheten längst upp i huset. Jag blir sådär arg att jag bara ligger och tänker på hur oförskämt det är att spela så hög musik alla dagar i veckan så sent på kvällen som fram till ett. Och det här med att skriva lappar till sina grannar verkar inte fungera i det här huset. Eller så är jag extremt jävla känslig, och det vet jag ju att jag är, men det här är inte att vara extremt jävla känslig.

Vida är i alla fall världens sötaste som ligger och dregglar i mitt knä. Det är hennes sätt att visa att hon myser. att dreggla. min fina fina katt<3.

16/11

Så här lugnt som det har varit på jobbet idag, har det inte varit på jag vet inte hur länge. Så skönt att för en gång skull inte behöva stressa sönder sig!
Dock gör handleden så ont att jag inte kan använda den alls, så jag ringde till vårdcentralen för att boka tid, men så får jag inte tid förrän 1 dec !!!???!!! Är det inte helt sjukt!? Imorgon ska jag nog ringa till vårdcentralen i åkersberga och se om jag kan få någon tid snabbare, för det är ju inte så roligt för mina arbetskamrater när jag knappt kan göra något.
Imorgon vid den här tiden har jag klippt mig. nu räknar jag timmar, haha. så dumt att man ska vara rädd för att klippa sig. Men jag tror nog att det kanske kan blir bra den här gången, men det tar ändå inte bort känslan av nervositet.



Jag somnade i soffan strax efter halv åtta och när jag vaknar 45 minuter senare är jag helt övertygad om att klockan är tjugo över åtta på morgonen och att jag har försovit mig till jobbet. Jag rusar upp ur soffan och förstår inte varför mobilklockan stannat på 20.20 när det är tjugo över åtta på morgonen. Det är inte förrän flera ögonblick senare som jag inser att mobilklockan inte ljuger och det bara är måndagskväll fortfarande. snacka om att man kan vara förrvirrad ibland när man vaknar.

15/11

igår åkte jag med till öregrund över dagen bara. Det var kul att träffa mormor och morfar igen. Men ibland slänger morfar ur sig sådana där kommentarer, som han menar något snällt med egentligen fast det inte blir så, som jag tar åt mig så sjukt mycket av. Det är lite onödigt.
Annars har jag inatt legat inlindad bland både ben och armar.
Idag är det träning igen, med bästaste sara. Jag har inte tränat sedan förra lördagen, dock gör ryggen fortfarande ont, så jag måste vara försiktig. Handleden gör också väldigt ont fortfarande. Och dessutom har mamma inte sagt, förrän igår, att hon har karpaltunnelsyndrom. Så då är det även troligt att det är det jag har. kul. även det en medelålderssjuka. samma som ryggskott, diskbråck och bältros som man inte brukar få i min ålder, men som jag haft. det känns så kul det här. Det skulle inte förvåna mig om jag får svininfluensan och dör.



Träningen idag tog emot något extremt. Allra mest var det nog för att det gör så fuktansvärt ont i rygg och handled. Jag hoppade över rygg- och magträning, för att ryggen inte skulle ta skada. Men nu har jag istället cpont i handleden. Nu kan jag knappt varken träna eller jobba. Nu blir det doktorn, men i veckan som kommer är det fullt upp varenda minut så det får bli veckan därpå.
Dessutom börjar jag bli lite förkyld, jag har ju nyss varit sjuk.
gud så jag tjatar om mina krämpor ;). Snart vill ni väl aldrig mer läsa mina inlägg.

Nu har jag nästan så ont i handleden att jag är nära på att gå ifrån jobbet någon dag i veckan för att kolla upp det hos doktorn. nu kan jag knappt röra tummen utan att det gör ont.
och på tisdag ska jag klippa mig. jag är nervös redan nu.

jag är rastlöööööös.

förresten har min katt en tajt näsa som g sa. haha.




den här frisyren var ju också lite fin.

13/11

När mobilen ringde imorse var jag så trött och förvirrad att jag inte förstod vad det var som lät och det tog en himla lång tid innan jag förstod att det var mobilen.
Sedan fick jag ett sms från pappa som frågade om jag ville ha skjuts till jobbet. Precis vad jag behövde för att jag skulle orka med dagen :).
Allt inom mig är en enda stor röra nu och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Nu har jag rast och slutar om drygt en timme. dessutom är jag ledig i helgen. det ska bli skönt. såå skönt.



Så ont som handleden gjort idag, har den inte gjort på mycket länge.
jag överväger nästan, bara mycket nästan, att jag kanske, och bara kanske, ska gå och kolla upp det...



Nu är mitt ögonbrynshårstrå 2.6 cm! HAHA! Fast, haha, jag vet inte om det är så roligt längre.


12/11

hon grät hela roslagsbanan hem. det gjorde nog inte jag.
jag är så trött på det här att det inte är riktigt klokt.

11/11

Igår sprejade jag hårspej i munnen. Och det var ju kanske lite onödigt. Inte så gott i alla fall. Så kan det gå när man är så tankspridd som jag, haha.
Jag vaknade först vid 6, men somnade sedan om och vaknade strax innan 10, vilket är helt sjukt, för jag somnade strax efter 11 igår. Men det var lite tur att sara inte skulle träna med mig idag i alla fall då, för annars hade hon stått där och undrat vart jag tagit vägen. Jag brukar jag inte behöva ställa något alarm, om jag inte ska upp förrän 8.
Nu hinner jag inte träna i alla fall, eller hinner gör jag väl, men jag vill inte stressa. Eller är det bara en dålig ursäkt? Fast ryggen gör ganska ont också, så jag kan ju ändå inte träna alla maskiner jag brukar träna.

Idag fyller mamma 42år. grattis grattis grattis!



Världens kaos på jobbet. och ryggen gör ont.
och ikväll gjorde handleden också mer och mer ont.
nu vill jag till och med svära.
vad fan är det här?!
Jag tränar ändå relativt bra och jag är ung, så kroppen borde inte ta skada på så sätt som den gör nu. jag skulle säga att det är för tungt på jobbet och för lite personal.
skitjobb.


10/11

jahapp. tisdag och ytterliggare en jobbdag.
Jag fryser något fruktansvärt och vill verkligen inte gå ut. Idag skulle pappa åka till jobbet samma tid som jag, och då blir jag bekväm och tjyvar lite skjuts. :).
Jag bäddade min säng nyss, men Vida har busat runt med täcket och filten att det inte ser ut som jag ens försökt bäddat, haha. finkatt<3.

 


 

Jag har fruktansvärt ont i ryggen och sjukgymnasten här på jobbet har tittat och lite så. Han har gett mig några ryggövningar som jag ska göra. Och han sa att jag egentligen inte ska jobba utan vara hemma och göra dom här övningarna tills det blir bra.
Och det känns ju bra. att bli sjukskriven vid 21-års ålder för att man fått problem med ryggen. . .
Det konstiga är att jag aldrig känt av det förut. Men det är väl nu på sista tiden som det varit så otroligt stressigt och jag har fått jobba utan raster och allt och att det är det som gett detta resultat.

 

 


 

 

Varför är jag så dum att jag aldrig skriver ner ackorden till mina låtar?!

dumjag.



Imorgon är det träning och enda kvällspasset på jobbet den här veckan. på torsdag ska jag träffa g igen, sedan är jag ledig hela helgen och har inget inbokat alls, sen nästa vecka ska jag klippa mig på tisdagen och på onsdag åker jag och hälsar på min fina bror på gotland. Det blir bra det här! :).




9/11

Jag är så fruktansvärt trött och skulle faktiskt nästan göra vad som helst för att få sova lite till.


 

Nu bokade jag nyss klipptid. . . . . . . .

 

 


 

 

Jag är nu hemkommen från en väldigt fin kväll. :). :).

 

Och jag mår lite illa. hoppas att det inte är efter det enda glas vin jag drack. men jag hoppas inte heller att det är något annat än så. Vet inte vad som är värst egentligen.... :P.  Ett glas vin, eller sjuka... haha.


8/11

Nu ska jag försöka städa lite innan sofia kommer hit.
Och jag har sjukt ont i ryggen, det blev mycket värre efter friskispasset igår. jag funderar på att besöka en läkare nästa vecka om det inte går över. jag vet ju i alla fall att dom inte kommer ta något blodprov när jag har ont i ryggen, så det känns lite lättare att gå dit då.



Jag hann med en riktig storstädning innan sofia kom och vi har suttit och pratat med filtar över oss och en tekopp i handen. Precis vad sådana här tråkiga regndagar är till för.
Men jag har riktigt ont i huvudet, men hoppas att det bara är vädret som gett mig denna värk.

Och andra sofia ringde också förut och jag blev så glad av att bara höra din röst. Jag saknar dig. :).

Och nu börjar jag bli lite smått nervös för imorgon. . .

Bladen.



Jag är alltid så velig med det här att skriva om bladen eller inte. Men nu gör jag det. Som ni vet är varje blad en person. Inte nödvändigtvis en vän. Alltså, inte bara för att ni är min vän. Och det är inte så att ni inte är min vän, om ni inte är ett blad, jag hoppas inte att ni känner så. Men dom här personerna som är ett blad har hjälp mig på olika sätt. Lärt mig något om livet. Hjälp mig att se världen med andra ögon. Jag har så svårt att förklara det som jag känner inom mig med dom här bladen, men, ni har gett mig det jag behövt just då och verkligen räddat mitt liv.

Ett blad är Lisa Ekdahl.
Lisa Ekdahl var den första artisten jag började lyssna på. Jag letade igenom pappas cd-skivor i vardagsrummet när jag var sådär fem år eller något och tyckte det där lila fodralet var så fint så jag tog med mig den lilla cd-skivan in till mig och började lyssna på första låten och så satt jag där på golvet i mitt lilla rum, med cd-spelaren intill mig med texten i handen och jag kände med en gång hur hennes röst och text fick mig att inte känna mig så ensam. Att jag kände igen mig i hennes texter, redan då. Och jag satt där och spelade den där skivan om och om igen, och så har det fortsatt. Och hennes texter kommer alltid att finnas där inristade i mitt hjärta för att stödja mig när jag är svag. Du visade mig att det finns flera sätt att beskriva sina känslor och tankar på.

Ett blad är Henrik.
Henrik kom som en räddande ängel i precis rätt sekund. Jag vet ärligt talat inte vad som hänt om du inte funnits Henrik. Det jag vet är att jag är otroligt tacksam för att du tog dig tid för att skapa det förtroende jag behövde för att våga berätta. Berätta det jag länge hade gömt, det jag fortfarande då gömde. Du följde mig hela vägen genom rädsla och rättegång och har delat det jobbigaste, jag varit med om, med mig. Du såg mig. Du såg mig trots att jag försökte göra mig så liten som möjligt. Du visade mig att alla inte är som den man jag räds, att det finns människor man kan lita på. Det finns dom som vill en gott med. Du gav mig tillbaka tron på människor.

Ett blad är Pierre.
Jag började på tibble gymnasium, men var oerhört skoltrött och kände mig inte så hemma i klassen att jag valde att ta ett uppehåll från skolan. Och i väntan på hösten därpå började jag praktisera på stadium. Och Pierre var den som efter rättegången och den jobbiga delen av mitt liv gav tillbaka mig glädjen. Han stod där i personalgruppen vid morgonens samling när vi skulle gå igenom veckans kampanjer och gå igenom butiken. Du hade ett leende redan då. Senare hängde jag med dig i butiken, hjälpte till att larma peakjackor, pumatröjor och nikebyxor. Vi hängde upp på galgar, vek i fina högar och knöt skosnörena på skoväggen. Du prata med mig. Du fick mig att skratta och le. Du skojjade med mig. Vi hade så roligt. Åren innan hade inte innehållit mycket skratt alls och jag hade nästan glömt hur man gjorde när man skrattade, men du gav din glädje till mig. Du delade med dig av ditt hjärtliga skratt att det var omöjligt att bli glad. Och min sista dag på den praktikplatsen är något jag aldrig kommer att glömma. Redan en månad innan min sista dag började jag räkna ner med en stor sorg i hjärtat. Sedan var det bara två veckor, en vecka och sedan var den sista dagen där. Hela dagen tillbringade jag tillsammans med Pierre, med dig. Och jag hade grät en tår varje gång du tittade bort. Sedan kom nedräkningen av minutrarna kvar och jag fick ett sista "uppdrag" att göra som praktikant. Jag skulle gå ner till lagret och hämta en påfyllning av racemarinjackorna och när jag kommer ner står det ett paket framför dom jackorna där du hade skrivit "Andrea, Tack för tiden här. Stora lyckoönskningar inför framtiden önskar dina 'arbetskamrater'. Ha en skön sommar! Täby 128". Och jag blev så rörd att jag bara började storgråta. Jag grät och grät och grät all den gråt jag hållit inne hela dagen. Jag ville inte sluta på stadium. Ni började undra vart jag tagit vägen så du skickade ner en av dom andra föra att se hur det gick för mig, och så hittade hon mig där, gråtandes och jag sa att jag kommer upp snart. Sedan samlar jag ihop mig och torkar tårarna tar hissen upp och där står du, tror ni inte att jag börjar gråta igen då! jo, mer än innan till och med och jag kramar om Pierre länge innan jag går ut från stadiums personalingång för sista gången. Du visade mig innebörden av äkta glädje och att det är okej att skratta trots att man mår dåligt ibland. Och du visade mig vem Jonas Gardell är.

Ett av bladen är Jonas Gardell.
Pierre på stadium lånade ut sina filmer med Jonas Gardell och sa att jag borde titta på dom. Det gjorde jag och sen dess har jag tittat på dom regelbundet. Jonas Gardell är en människa med mycket bra värderingar och är väldigt bra på att förklara dom allra djupaste sakerna på ett enkelt sätt. Han kan sätta ord på det ingen annan kan. Han är en ärlig och mysig person som jag beundrar stort. Han har tagit allting han gör till en helt annan nivå än någon någonsin kommit i närheten av. Han har sagt och gjort så många bra saker att jag inte vet vart jag ska börja. Mig gav han styrka mitt i all den ensamhet jag befann mig i. Han sjöng att "du är inte ensam" och "förlåt dig själv" och då kände jag mig inte ensam, det kändes som att jag i alla fall hade Jonas. Det var Jonas och jag alla sömnlösa nätter. Det var Jonas och jag på tåget till skolan. Det var Jonas och jag helt enkelt. Du visade mig att man inte är ensam, vilket jag senare insåg.

Ett av bladen är Lova.
Lova var min konfirmationsledare som jag sedan blev en mycket god vän med. Du har också alltid accepterat mig för den jag är, och gillat mig just för alla mina konstiga egenskaper :). Och det har varit så skönt att kunna prata med dig om min asperger och alla tokigheter jag har för mig. När jag gått och funderat över om andra uppfattar mig på samma sätt som jag tänker att dom gör, eller om man inte gör det. Och det är så skönt med dig att du försöker förstå mig och hur jag tänker. Och du är alltid så bra att prata med och kommer alltid med kloka ord. Du är mycket speciell och jag är så glad över att du är min vän. Du är en förebild för mig, både som person och inom musiken. Fina du!

Ett av bladen är Jonna.
Du fanns vid min sida, genom de mest plågsamma stunderna i mitt liv. Du var den som brydde sig om mig, som älskade mig, trots att jag inte kunde ta emot det. Jag kan inte säga att jag inte brydde mig, för det gjorde jag, men jag hade inte möjlighet, under mina förutsättningar att låta mig älskas. Du lärde mig att våga bli älskad, att det finns kärlek, dessutom en riktigt bra kärlek. Du lärde mig det viktigaste i livet. För att om man inte kan ta emot kärlek, kan man ju inte bli älskad. Då känner man sig oälskad enbart för att man inte vågar bli älskad. Och kärleken är livsnödvändig. Så du lärde mig dessutom att leva. Dessutom vill jag säga att jag aldrig kan tacka dig tillräckligt mycket för allt du gjorde för mig, allt du gjort för mig. Det finns inga ord i hela världen som är tillräckligt bra för att beskriva min tacksamhet och min kärlek till dig. Jag kan aldrig sluta älska dig. Du kommer alltid vara den finaste jag vet, oavsett vad.

Ett av bladen är Mina.
Du är en vän som stannat kvar när många andra vänt ryggen till. Du var en av ganska få vänner som jag fått genom att själv tagit kontakt med dig, utan att du varit vän till en annan vän. Det gav mig självförtroende. DU gav mig självförtroende. Du tog fram den där mysiga, lugna, harmoniska Andrea som nu finns inom mig. Och jag har fått så mycket av att bara vara med dig. Jag har kunnat prata om allt med dig utan att behöva vara rädd för att det ska vara konstigt. Du visade mig att riktiga vänner stannar kvar. Du fick mig att inse vikten av att stå på egna ben och säga ifrån när det är fel. Du är en del av mitt hjärta Mina och jag kommer aldrig någonsin lämna bort den delen.

Ett av bladen är Sofia p.
Du har varit en person som funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Trots att vi inte var vänner från början har vi alltid levt våra liv tillsammans på ett eller annat vis. Och att vi tillsammans lämnade den del av vårat liv som skadade oss hårt känns så bra. Vi tillsammans liksom. Och sen dess har vår vänskap bara blivit starkare. När vi lämnade vårat gamla liv, lämnade vi också allt där till. Klasskamraterna från den tiden, skolan och lärare. Allt som var vi. Och vi sökte in till en musikskola och kom in. Du fick mig att våga göra det som jag tycker är roligt. Sjunga. Du har en förmåga att få mig att slappna av som ingen annan kan. Med dig kan jag vara precis den jag är. helt och fullt. Det finns inget bättre.

Ett av bladen är Lina.
Lina var första hunden vi skaffade. Den hunden som jag förälskade mig något så fruktansvärt i. Jag var fortfarande ganska liten då och hade inte överdrivet många vänner. Och så fort jag kände mig ledsen var Lina den som torkade mina tårar med sin mjuka päls. Hon var den enda som kunde känna att jag var ledsen även fast jag inte visade det. Och jag älskade denna underbara hund av hela mitt hjärta på ett sätt som jag aldrig har älskat någon igen. När mamma och pappa skällde på mig kom du och tröstade och när mamma och pappa skällde på dig kom jag och tröstade. Jag visste vad du kände och du visste vad jag kände. Det vet jag. Du var mitt allt just då. Du var det bästa man kan ha.

Ett av bladen är Alice.
Du och jag har varit med om lite samma saker och det gör att vi har ett speciellt band mellan oss. Någon som vi båda förstår utan att behöva säga något. Vi har varit med om allt det där som gör livet till allt annat än roligt. Och jag var med i din kamp och du var med i min. Och vi har verkligen klarat det här tillsammans. Och som vi alltid sagt "tillsammans klarar vi allt" och det är sant. Och du har alltid sett så positivt på saker, vilket jag beundrar dig mycket för. Du är en stark tjej och en riktig glädjespridare.  Och nu är vi starka. Vi har tagit oss igenom det här och nu väntar livet. Du visade mig den positiva sidan. Det finns nog ingen jag känner som är så positiv som du är och har en sådan stark vilja som du har. Och jag är så glad att jag började på scengymnasiet och fick träffa dig! Fast första gången vi sågs var på intagningsprovet till st:eriks musikallinje, när jag sjöng om en kristen ko... och när du sedan berättade för mig, när vi sågs på scengymnasiet, att det var en galen tjej som sjöng om en kristen ko, och jag tyst försökte säga att det var jag! haha. och det beskriver vår knäppa, härliga och helt underbara vänskap! Jag älskar dig!

Ett av bladen är Sofia a.
Vi hittade varandra för bara ett par år sedan men ändå känns det som att vi har känt varandra hela livet. Vi har upplevt väldigt mycket tillsammans och med dig har man aldrig tråkigt. Det är lätt att prata med dig om jobbiga saker samtidigt som vi bara kan ligga på golvet och skratta, eller det är väl mest jag som ligger på golvet, men skratta kan vi! Och du är en sådan omtänksam person och ser det bästa hos alla. Du tycker aldrig illa om någon. Det är en egenskap som många fler borde ha! Du har en förmåga att plocka fram det där leendet på allas läppar, plocka fram det där som får självförtroendet att växa. Du accpeterar alla som dom är. Du är så fin. Du är en förebild för många och ser alltid den bästa sidan, samtidigt som du plockar fram det bästa ur oss. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig.

Ett av bladen är Sara.
Jag stod i tvättstugan när du blev visad runt i lokalerna och när vi hälsade första gången minns jag hur jag tänkte "det här är en bra tjej". och det beskriver ganska bra hur jag tycker att du är. Du utstrålar en bra känsla och man mår liksom bara bra i din närhet. Du är en sån där bra människa som gör bra saker, säger bra saker och är så fruktansvärt genomsnäll. Mig ger du kraft. Du får mig att orka, att vilja och att kunna. Du får mig att känna mig okej som jag är. Med dig känner jag att jag kan slappna av och lämna alla måsten på hyllan och ändå vara helt okej. Till och med bra. Och det är inte många som får mig att känna så. Och får du mig att känna så, är det säkert flera som känner likadant :)! Du har också tagit med mig för att se Emil Jensen, någon som jag nu inte kan tänka mig att vara utan och Olle ljungström! All musik som du visar mig! Alla livespelningar, som jag börjar tycka om mer och mer. Du är en underbar ny vän. Och tack för att du finns.

Ett av bladen är pappa.
Och han är en sådan där som ställer upp när som helst. Åker in till stan och hämtar en mitt i natten för att tågen inte går. Hjälper till med allt jag undrar över. Och ja. låten jag skrev beskriver allt ganska bra, så jag kopierar in den.
Det finns så mycket som jag undrar över här i livet
Det finns så mycket som jag inte kan förstå mig på
Det finns så många frågor och jag frågar gång på gång
Och du hjälper mig att hitta alla svar
Och det skulle finnas flera som är lika bra som du
Ja det skulle finnas flera som bryr sig så som du
Det är dig jag ringer när det händer sånt som känns så fel
det är tur att jag har dig i mitt liv
du tänker på mig och vill veta hur jag mår idag
är det en dålig dag så frågar du hur du gör mig glad
det du säger och det du gör, det betyder allt för mig
och jag vet att du gör allt du kan för mig
När jag behöver hjälp så har du alltid tid för mig
Och du funderar alltid över vad som gläder mig
Du finns alltid nära mig och jag vet att du finns kvar
Du är en sådan far som alla skulle ha


Ett av bladen är Mormor.
Du är världens bästa mormor och har alltid funnits där för mig. Du har alltid älskat mig och funnits vid min sida. Jag har så otroligt många minnen ihop med dig. Minnen som jag aldrig kommer att glömma, minnen som jag alltid kommer att minnas och tänka tillbaka på med ett leende på läpparna och en glädje i hjärtat. Du är en stor förebild för mig och jag kan aldrig tacka dig nog för allt du någonsin gjort för mig. Du är så enormt bra. Jag älskar dig av hela mitt hjärta.



Där har vi alla fjorton. Det tog lång tid att skriva. Jag uppdaterar säkert med saker som jag känner att jag vill fylla i. Tack för att ni finns.
Och tack ni andra för att ni finns!
Och tatueringen är långt ifrån klar. Jag vet att den kommer fyllas på med fler blad. :).
<3<3<3.

7/11

Igår låg jag på soffan hela kvällen. Jag orkade inte ens se klart på idol. Sen somnade jag mitt i ett sms som jag höll på att skriva. Det var länge sen jag kände mig sådär totalt slut i hela kroppen.

Nu känner jag mig lite piggare och det är skönt att vara ledig idag.



Nu är också träningen klar för idag. Det var träningsledaren som inte kan hålla takten som var där och jag har ont i ryggen så det gick inte så bra att träna. Det får nog bli gymmet tills ryggen inte längre gör ont.
Och jag blev på himlarns dåligt humör. Jag känner hur tårarna gömmer sig där bakom ögonlocken.



Nej. korv. bara korv.  

6/11

Nu sitter jag och har rast. Första rasten jag hunnit med den här veckan.
men det är ju fredag och då går alla som kan hem lite tidigare, så det är ju inga möten eller grejer så att jag blir ensam kvar här på avdelningen. men jobbar man så här som jag kan man gå hem tidigast tio minuter efter man slutat, känns det som, för man kommer ju aldrig iväg i tid.

Och jag har bokat in en fika med honom på måndag. Och jag förstår inte, det här är egentligen inte alls mitt sätt att göra saker på. haha. så flummigt det låter. Men det är det inte, tror jag? :).

Jag vill bara att den här sista timmen och dom där trettio minutrarna ska gå snabbare än snabbast. Jag vill andas jagärledigluft.


5/11

I natt sov jag hela natten. Helt fantastiskt! Jag vet inte när det hände senast. Även om det bara var mellan tolv och halv sex. Men det är sådan skillnad att få sova utan att behöva vakna och ligga där och kämpa med att somna om.
:).

Nu sitter jag och försöker skynda i mig frukosten. Jag äter bara sååå lååångsamt.



Ingen rast hanns det med idag heller. bara springa omkring och inget sitta alls. kroppen säger emot. Jag är helt slut. Ont i huvudet. jag vill bara lägga mig ner och dö en liten stund.



Sen fungerar helt plötsligt inte min inloggning till bredbandsbolagets hemsida, så jag kan inte aktivera voddler. Eller ja, jag minns inte mitt användarnamn och lösenord, för hur ofta loggar man in där? Så trycker jag på knappen för glömt lösenordet? och då kommer jag till sidan där man får ändra sitt lösenord, genom att skriva in det gamla. Hur tänkte dom då? Och med min prataitelefonfobi är det sista jag vill att ringa dessa supportrar. Men jag gav mig fan på det och slog numret till service. Jag tycker det är så jobbigt när jag inte vet vem som ska svara i telefonen, så jag tycker det är väldigt jobbigt att ringa alla samtal som inte innebär samtal till en mobiltelefon. Men så ringer jag och hjärtat slår snabbare och så kommer den där telefonsvararrösten som frågar vilken typ av hjälp jag vill ha, så trycker jag en två, så hör jag signalerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon men så kommer hon, telefonsvararrösten tillbaka och frågar om det är fråga om bredband, telefoni eller tv, och så trycker jag en etta. så hör jag signalerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon, men så kommer hon tillbaka och frågar om mitt personnummer, så hör jag signlaerna igen och så slår hjärtat snabbare för nu kanske det svarar någon, men så kommer hon tillbaka och frågar om jag vill vara med i en undersökning och sedan efter typ fem minuters tryckande och lyssnande säger hon att jag ska vänta i tjugo minuter för att få hjälp! Vad är det för stil?



Nej, nu ska jag lägga mig i sängen och lyssna på jonas gardell eftersom att han aldrig misslyckas med att få mig på bättre humör. Och efter det ska jag försöka sova. jag vet att det är tidigare än tidigast, men det tycker inte varken mina ögon eller min kropp. sovasova. nattnatt. hejsvej.

4/11



idag fick jag ett brev om att det är dags att gå till tandläkaren!!! men jag är på gotland då. ojskipojski!
Nej, men den måste jag nog boka om. Man måste ju gå till tandläkaren. Och tandläkarfobin är, om möjligt, värre än läkarfobin.



3/11

Den här dagen var väl allt annat än lugn på jobbet.
Och den senaste månaden tycker jag att man aldrig hinner sätta sig en sekund inte förrän det är lunch, förut fanns det alltid lite tid över på förmiddagen, men aldrig nu längre. Och det är mer sällan man hinner ta någon rast. och det är bara knappt att man får betalt för den halvtimmen då.
Jag var så uppe i varv när jag kom hem att jag gick ut och gick i en timme för att få lite frisk luft och resna hjärnan lite från dagens alla strulmoment.

Nu står maten i ugnen och sen ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen.

egentligen hade jag tänkt att träna ikväll, men handleden gör ont så jag sparar mig till imorgon. Promenaden får räcka för idag. :).

Och idag är jag alldeles jätteglad för att jag är jag. För att jag har överlevt allt det här jag varit med om, att jag fortfarande kan le. Att jag vet hur man gör. 
För några år sedan handlade det liksom om att orka med att ta ett steg upp från sängen, att orka med en dag, att orka med en vecka.
Men nu sitter jag här i min köpta lägenhet med ett heltidsjobb och en katt. Och alla underbara vänner omkring mig. Det är mitt liv. Jag har ett liv. Jag är ett liv. Jag finns. Och jag finns som aldrig förr.



Jag är helt vansinnigt trött, sitter här och kan knappt hålla ögonen öppna och klockan är bara strax före halv elva. Imorgon är det promenad, träning och jobb som står på schemat. Det blir en bra dag. Hela veckan är bra. Det ni!

2/11

Huvudvärken är extremt envis och vill inte försvinna.

Jag funderar på att ta en lång promenad. För dom måste jag börja med igen, det är inte klokt hur mycket jag väger. Jag har inte vägt så här mycket i hela mitt liv och nu är det faktiskt flera kilon över gränsen för för många över vad jag borde väga. säg vad ni vill, men så är det. har ni inte märkt av det är det bara kläderna som luras.



Nu har sara och jag fått en instruktion i hur maskinerna i gymmet fungerar. Det kändes lite konstigt att få en instruktion i maskinerna som man redan tränat på i flera år. Men det var bra med lite sådär småtips så att det känns lite mera och på dom rätta ställena.

Nu kommer det där tråkiga med att bestämma vad man ska äta. och sedan det där tråkiga med att laga det också.








Nu kommer en liten bit av det jag skriver en väldigt lång text på. väldigt personligt, så vill ni inte veta, ska ni inte läsa.





Nu, där precis bakom mig, hörde jag det. Andningen och de hesa viskande orden gör att varje muskel i mig spänns. Jag vågar inte röra mig, jag vågar inte ens snegla med ögonen med rädslan för att se dom. Jag kurar ihop mig på stolen framför datorn där jag sitter med filten som jag drar längre och längre upp mot öronen. Jag vill inte höra. Jag vill inte se. ”Nu är dom här igen” skriver jag på msn till min vän. ”Vad säger dom, vad gör dom?” frågar hon, eftersom att hon vet vad detta innebär. ”Jag vet inte, jag vill inte höra, jag vågar inte titta, jag är rädd” svarar jag. Sedan hör jag hur dom kommer närmre och närmre bakom mig och jag känner deras andetag mot min nacke. Värdelösa, äckliga snorunge. Tror du att du kan vinna över oss? Tror du att du kan få oss att försvinna? Idiot. Värdelösa idiot. Du är ingenting i deras värld. Det finns omöjligt någon som kan hjälpa dig. Du är ingenting, du kommer aldrig att vara någonting. ”Nej, dom säger inget” ljuger jag. ”Anna lyssna inte på dom. Det dom säger är inte sant” skriver hon. Förstår du inte vilken äcklig människa du är, hur vansinnigt värdelös du är? Vi slutar om du slutar. Paniken inom mig lägger sig för en sekund och jag känner hur ögonen fylls av tårar. Tror du att vi ska tycka synd om dig nu? Är det något patetiskt litet knep du har för att du tror att någon skulle tycka synd om dig nu. Vi kan hjälpa dig med att säga att det finns det ingen som gör. Du kan sluta gråta. Det finns ingen som varken bryr sig eller tycker synd om dig. Vi slutar om du slutar. Jag vet att ni vill att jag dör, viskar jag försiktigt fram. Du måste! Jag kan inte, inte nu. Snälla sluta. Vi slutar när du slutar. ”Anna, vad händer, är du kvar?” skriver hon. ”Inget, jag är bara rädd för dom” svarar jag. Vilken idiot du är, tror du att hon kan hjälpa dig? Tror du att Jenny från andra sidan stan kan komma och hjälpa dig nu? Det finns ingen som kan hjälpa dig, det finns ingen som vill hjälpa dig. Tro inte på vad hon säger, hon ljuger bara. Hon försöker bara lura dig. Få dig att tro att hon bryr sig, men det gör hon inte. Lyssna inte på vad hon säger. Du ska göra precis som vi säger, förstår du det? Jag hör hur dom hesa, viskande rösterna blir allt fler och jag sneglar åt vänster och försöker se hur många dom är ikväll. Jag ser på skuggorna att dom är minst tre stycken, men dom rör sig snabbt, så det är svårt att se och dom är redan väldigt arga. Jag tar fram min skalpell som jag strategiskt har placerat vid datorn för just dom här kvällarna, när jag måste använda den men inte vågar gå någonstans. Du vet att du måste. Du vet det. Jag vecklar ut tyget och tar tag i skalpellens skaft och håller försiktigt i den, som en liten fågelunge som ramlat ur sitt bo. För mig är skalpellen en vän, något som tar bort deras röster, som tar bort min smärta och min ångest. Sedan känner jag hur strupen stramas åt och hur det blir allt svårare att fylla lungorna med luft. Vi slutar om du slutar. Du ska följa med oss. Det finns ingen här som vill ha dig, det finns ingen som vill vara din vän, det finns ingen. Du är bara en värdelös nolla som inte fattar någonting. Jag vill inte, snälla, inte ikväll, försöker jag bedjande. Händerna runt min hals får ett ännu stadigare grepp och paniken stegrar och de rivande naglarna inom mig river alldeles hysteriskt nu. Gör det nu då. ”Anna! Du vet att jag finns här, jag älskar dig, berätta vad som händer.” skriver Jenny i ett nytt försök för att hjälpa mig att komma ur det här tillståndet som hon vet att jag befinner mig i. ”Jag vill inte leva, jag kan inte. Jag vill inte mera” skriver jag tillbaka. ”Sluta Anna, vi ska klara det här. Jag finns här och jag hjälper dig. Lyssna inte på vad dom säger. Jag älskar dig.” fortsätter Jenny. Nu får jag knappt någon luft längre och rädslan, ångesten och smärtan får mig att dra tio snabba snitt med skalpellen i låret innan jag ens hinner reagera. Tio till. Sedan ytterliggare tio. Och så håller jag på tio snitt åt gången, tills jag når någonstans i närheten av hundra, tills den fysiska smärtan i benet tar över de rivande naglarna inom mig. Lungorna fylls med luft och alldeles stilla börjar jag gråta igen. Jag tror det är av lättnad. Och sedan sitter jag där med mitt ben, med hundra snitt i, som blöder från varje sår och vetskapen om att jag är en värdelös, äcklig, idiotisk snorunge, som inte kan någonting. Jag kunde inte ens stå emot dom. Inte ikväll heller. Värdelösa idiot tänker jag när jag ställer mig upp och går mot badrummet.








Ikväll är en såndär detkännsbra kväll. Jag har ätit, jag har orkat diska och städat, jag är nöjd med dagen, jag är lagom trött, Vida är gosig och jag känner mig lugn. Jag är glad. :) :) :).

1/11

Fyra timmar blev det i natt i alla fall. Två sammanhängande och två utsrpidda.
Och finaste lilla Vida ligger fortfarande och sover, trots att jag duschat och stökat här hemma. Hon har inge svårt att sova inte.
<3.



Jag är riktigt trött. Men det är skönt att avsluta helgarbetet med sara, man blir på så bra humör! :).
Och huvudvärken som jag känt av hela helgen, men som jag försökt tänka bort, gör sig påmind och just nu känns det som den extrema värken jag kände tidigare i veckan. Nu tror jag dock att det beror på för lite sömn, så imorgon är det säkert bra igen.
Och jag är himelens trött på den där nedrans telefonen vi har till avdelningen, som man måste bära runt på, som jag ständgit glömmer att jag har i fickan på jobbkläderna och låser in telefonen i mitt skåp. Och idag gjorde jag det misstaget igen, så när jag står och väntar på tåget efter sådär 12h jobb kommer jag på att jag faktiskt har låst in telefonen, så det var ju bara att gå tillbaka till jobbet lagom när mitt tåg rullar in på stationen. så korvigt, eller hur?

och förresten har vi mätt mitt överdrivet långa ögonbrynshårstrå nu som är, haha, hela 2.2cm långt.

RSS 2.0