Jag och ensamheten.

igår badade julia och jag i hela två timmar.
vi var verkligen som russin när vi steg ur badkaret.



nu syns det såklart inte på bilden, men handflatorna var minst lika skrynkliga, även fötterna. haha.

head & shoulders nya reklam är ju helt galen.

frågan om vem som orkar dricka åtta glas vatten per dag är ju idiotisk. det är ju som att säga att man inte behöver dricka åtta glas vatten om anväder deras schampo, vilket ju är fullkomligt felaktigt.
skäms head & shoulders!

jag har hittat ett nytt te! rött te med blåbär/vanilj-smak.
helt underbart gott.
ekologiskt är det ju såklart också. :).

Det är som om luften jag försöker andas inte finns

Det är som om lungorna inte vill fyllas med luft

En fisk på land

Utan luft

Kvävs.

ja har stööört ont i halsen. jag har inte råd att bli sjuk igen. har ju redan varit det i två veckor alldeles nyligen. det är inte okej det här. jag tänker vägra sjukdom. just precis.

annars är jag rätt deppig. det här med skola, jobb, framtid... jag hatar det. jag kan inte bestämma mig. jag kan inte slappna av och känna efter vad jag vill. jag kan inte känna med bara hjärtat och jag tänker alldeles för mycket på det, utan att få något vettigt ur det.
det känns segt. och stressigt. och jobbigt. och sämst.

nu vill jag bara sova hela natten kramandes med min älskade.

idag har jag och sara varit på rival och lyssnat på tomas andersson wij. en sådan fin människa kan inte ge annat än en fin spelning. men ikväll kändes den magisk. :).
och jag älskar att sitta ner när jag går på konsert, så att man liksom kan lyssna på riktigt. koncentrera sig på musiken. jag känner mig bara obekväm när man ska stå och liksom halvröra sig lite i takt till musiken sådär. nej. sitta ner passar mig mycket bätte. då kan man koncentrera mig på att lyssna och inte behöva koncentrera sig på att vara så okonstig.

och i vanliga fall så verkligen hatar jag extranummer. har man spelat klart så har man. har man fått tackapplåder så har man.. att hålla på att springa in och ut sådär på scenen och tramsa sig.
men kan ni tänka er vem som kommer med ut på extranumret ikväll? det var självaste winnerbäck! jag blev så glad. och kan ni tänka er att det var första gången jag hörde honom live, vilket är mycket konstigt med tanke på att han är den jag lyssnat längst och mest på, efter lisa ekdahl. så jag tänker, nästa gång han spelar, boka en biljett på en gång!

tack finaste sara, tomas och winnerbäck för en mycket magisk kväll. <3.

tre
det är så många månader jag och mina älskade finjulia har varit tillsammans
under de här tre månaderna har du fått mig att känna saker jag aldrig någonsin känt
du har fått mig att förstå så mycket som jag undrat hela mitt liv
du har visat mig den världen jag alltid letat efter.
jag vill fortsätta att leva
jag vill fortsätta att leva med dig
för utan dig skulle det inte längre vara att leva.

hela onsdagen och hela torsdagen låg jag nerdrogad i soffanoch har sovit bort dag som natt. natten till tosdag fic jag dessutom jätteont och låg på golvet och grät, så jag ringde sjuksköterskemor min och frågade om jag kunde ta en till tablett tidigare än jag egentligen fick. och det gjorde jag och då blev jag ju ännu mer borta i skallen. minns inte ens att jag gick och la mig, men det var tydligen julia som hjälpte mig i säng, så borta var jag.
och det är sjukt att jag kan sova dygn i rad, vara helt avslappnad i hela kroppen; sådär varm och mjuk och sådär så man bara vill blunda liksom.. men ändå gör det stöööört ont i magen. så att mensmedicinerna hjälper ju så att jag kan sova och låta dagar passera som i dimma, men smärtan hjälper den inte alls att ta bort. inte alls.
och undersökningar läkare gjort när jag inte har ont säger att allt ser normalt ut. plus att de inte riktigt tror på hur ont jag har när jag, dessutom har jag svårt att beskriva den verkliga smärtan.
men. nu måste jag, på någe vis, ta tag i det här för det gör så fruktansvärt ont.

idag har jag så ont så att jag dör.
det är inte många som måste droga sig med medicin när de har mens.
det är inte många som måste åka till akuten när de har mens.
det är inte många som blir beodrad att åka ambulans in till akuten om man inte kan ta sig dit snabbt själv.

idag gör det riktigt jävla ont, men tur nog inte så ont att jag måste till akuten. men det är inte kul det här. att ligga drogad hemma så fort mensen kommer. ligga drogad hemma bara för att jag är tjej.

usch och fy!

nu har jag klippt mig en lugg.

nu har jag varit och friskistränat för första gången på minst ett halvår.
jag har längtat så efter hårdträningen!
jag har varit alldeles till mig hela dagen igår, hela natten, längtat efter idag. :D.
och nu är den första träningen avklarad och jag är så glad, så glad.

och.
jag vet att jag har klippt mig alldeles nyligen, men jag vill ju ändra och ändra hela tiden. nu fick jag lust att klippa rak lugg igen. så kanske att jag har en rak lugg när dagen är slut. det återstår att se.
nu ska jag fixa mat och dra iväg till jobbet.

hejsvej!

höstångesten är inte längre lika stark. något dämpade den. någon dämpade den. men ibland river den där inuti under några långa timmar.
jag hade tänkt att börja plugga nu efter jul. det hade varit ganska säkert att jag kommit in, men nu ska ju karlstad inte starta sin utbildning och jag är inte så säker på att jag vill plugga i jönköping eller örebro, som är alternativen om jag ska börja efter jul. då betyder det att jag måste vänta ett helt år till.
ett helt år.
jag som kände mig så glad för att börja plugga. varför kan inget få bli som man tänkt sig?

då betyder det att jag ska försöka hitta ett nytt jobb. det här sökandet. det här inte vetandet. jag hatar det. det oregelbunda livet. livet med schema för enbart några få veckor framåt. det bara river ännu mer ju mer jag tänker på det. jag vill inte bli överraskad hela tiden. jag tycker om det lagom förutsägabara. att veta. inte att vara oventande mitt eget liv.
det tar så oerhört mycket energi av mig att leva i den här situationen...

det är sämst. vet ni att det är helt sjukt sämst.
jag klickar in mig på studeraför att klicka mig till en anmälan till karlstads socionomutbildning till våren. MEN så är den inställd. av alla socionomutbildningar som startar till våren så är karlstad den enda som ställer in. hur segt känns inte det?
jag är ledsen.
på riktigt.

och detta är alltså några av alla bilder från bästfesten i fredags. :).

inatt ska jag jobba. inte alls kul.
inte det minst. nej nej.
jag är bara trött och vill sova hela tiden.
inte okej det heller.
jag vill inte.

igår hade jag och julia en månad som förlovade.
och vi sov bort hela långa dagen. julia kom hit, vi somnade och sov i någon timme, sedan somnade vi igen och sov tre timmar till och sedan tittade vi på film och åt mat, och gick och la oss igen... haha.
en sådan fin dag ;).

<3
och jag älskar fil, vet du det? ;).

jag syr och syr.
sydde om en tröja.
lagade julias byxor.
lagade ett kuddfodral.
och ny syr jag nya kuddfodral, till min nya stora kuddar.

för det första vill jag säga att jag har världens bästa katt<3.



sen var jag även på ikea idag.. hittade lite saker till min ack så ljusa och nymålade hall.
julia roar sig med att fota mig i snickrande stund.



och det blev faktiskt väldigt fint. och jag insåg även hur många par converseskor jag har när jag ställde dem där in under... typ faktiskt enbart converse...


och ja.
det var väl allt?

förutom att jag och julia ska äta pistagenötter ikväll <3. mums.. :).

vad är det här? på nyheterna sa de nyss att mijlöpartiet kommer att samarbeta med alliansen om det är dem som vinner valet. liksom?! va?!
vad hände med miljöpartiet?
jag tror att de just förlorade min röst i valet...

julia sitter och pluggar.
hon har kämpat med diagram och fysik hela kvällen.
jag har lagat mat. och nu te och vegansnickers till henne.



själv sitter jag och tittar på idol, dricker te och äter vegansnickers jag med.

världens mörkaste bild, lampan är inte den starkaste här vid bordet.


alltså. varför är det så att killar har så sjukt mycket snyggare sångröst än tjejer? om man jämför en kille som kan sjunga med en tjej som kan sjunga (inte träffar fel på varenda korvton) så är ju ändå killen alltid bättre. det är sämst! jag vill också vara en kille...

något som också är sämst är att jag inte spelat gitarr sedan typ juni. det är ju så länge sen så att jag borde behöva börja om från början. lära mig Am, E, G och Cm. inte riktigt. eller inte alls faktiskt. men det är sämst att ha dåliga spelperioder.

igår var vi på bio, julia och jag. vi såg toy story 3 i 3d. jag vet inte riktigt om jag tyckte om det där med 3d. för det första var det ganska svårt att ha 3d-glasögonen över de vanliga och så tyckte jag att det var typ suddigt, att se i 3d alltså. men filmen var bra. så det så. :).


igår blev jag också klar med målandet här hemma.
de röda luckorna:



blidde gröna:


och hallen blev vit, men det tänker jag inte ta något kort på.

nu är det dags att måla omgång nummer två. känns så segt precis när man börjar. fast det blir ju väldigt fint, så det är väl bara att sätta igång.

jag fick inte jobbet som aktivitetsansvarig. :(.
nu är frågan om jag ska börja plugga till våren eller till nästa höst.
det känns ju lite tajt att leta nytt jobb om jag ska sluta till jul.

nu har jag målat omgång nummer ett.
det blir grönt och det blir vitt. grönt i köket och vitt i hallen.
och alltid är jag lika klantig. det droppade färg på golvet och när jag böjer mig ner för att torka upp det lutar jag huvudet mot lådorna (som jag precis målat) så jag får färg i håret. och efter det när jag ska skölja ur trasan, lutar jag benet mot luckan (som jag också precis målat) så jag får färg på hela byxorna. jag är så smartsmartsmart.

nu är julia iväg på orkesterspelning och jag ska.. ? göra? ingenting. förutom att bli frisk någon gång..

nu ska sjuklingen sjuka sig med att måla.
jag vet att det är en skruvmejsel på bilden, men jag måste skruva bort massa handtag först.
:) :) :).

vaknade även idag med feber och huvudvärk. så jag bestämde mig för att ett besök hos läkaren verkligen var på sin plats.
efter den långa måndagsmorgonskön fick jag träffa min läkare, som berättade att jag troligen har en infektion av något slag, utan att hon behövde ta några prover. men jag är mer än glad över att hon konstatera det utan att sno mitt blod. dessutom frågade jag henne angående mina vitaminsbristprover jag tog i våras, eftersom att jag aldrig fått något svar på dem. och faktiskt så hade jag b-vitaminbrist. så nu ska jag äta receptbelagd b-vitaminsmedicin för att få upp värdet snabbt. tycker bara att det är extremt konstigt att de inte hörde av sig när dem fick provsvaren...

just nu är jag sådär jobbig. sådär jobbigt ledsen.
när jag inte vet vad det är så gör att jag blir så sjukt ledsen.
julia brukar säga att hon vill göra mig glad och hon frågar vad som skulle göra mig glad.
och jag blir ännu mer ledsen när jag inte har något svar på den frågan, att det inte är något som gör mig glad, för stunden.
jag blir ledsen för att jag inte kan säga att "allt jag behöver är en kram från dig". för om jag var vanligt ledsen skulle det räcka alldeles utmärkt, men nu är jag inte bara vanligt ledsen. jag är jobbigt ledsen.
det är väl den här fruktansvärda höstångesten.

och tidigare idag skrattade jag hur mycket som helst. det har egentligen varit en jättebra dag.
och sedan vänder humöret.
jag är som natt eller dag.
mörker eller ljus.
noll eller hundra.
allt eller inget.
jag är aldrig där i mellan. det är allt eller inget.
och dom här inget-stunderna är så fruktansvärt jobbiga. det finns ingen lust att le. ingen lust att röra sig en milimeter. allt är verkligen inget.
på samma sätt som allt-stunderna kan vara jobbiga. kan inte sitta still. inget stimulerar mig tillräckligt. allt är verkligen allt.

jag vill kunna sitta på en stol, som en normal människa, och vara varken extremt glad eller fruktansvärt ledsen. jag vill inte att min sinnesstämmning ska ta all min energi.
jag är trött på det här.

jag vet två stycken nya tatueringar som jag vill göra.
det har med text att göra, men jag vill inte berätta förrän jag bestämt mig klart vilken text det ska bli, så det så.

och imorgon ska jag köpa färg, för jag ska nämligen måla om i köket. jodå, det ska jag.
grönt ska det bli. sådär lite mörkare grönt.

imorgon är jag ledig och tisdag är det jobb igen. och då hoppas jag att jag är tillräckligt frisk för att kunna jobba igen.
i veckan får jag också besked om det nya jobbet. det är ju lite pirrigt förstås.

jag är fortfarande förskräckligt förkyld. ena dagen är det feber, andra dagen är det halsont, tredje dagen är det hosta. och ibland är det allt på en gång.
ger det sig inte till imorgon blir det faktiskt ett besök hos doktorn.

fortfarande väldigt förkyld och sjuk.
verkar till och med bara bli sjukare och inte friskare...
jobbigt.
julia är också sjuk, så vi är sjuka tillsammans.
men, jag vill ändå bli frisk nu. nununu.

varför är de ensamna kvällarna och nätterna så fruktansvärt ensamna. och långa.
varför finns där inget lugn?
tre timmar har jag sovit. jag kan inte sova utan någon annan. jag är fortfarande för rädd för natten, för mörkret. mörkret blir alltid så mycket mörkare när man är ensam och jag var tvungen att tända de lampor som jag låtit bli att tända på så länge. jag var tvungen att gråta de tårar jag inte gråtit på länge.
jag kommer för alltid att rädas det nätter jag tvingas sova ensam, så är det bara.

höstångestlåten.
och det är alltså ångesten jag vill ska lämna mig.

jag vägde mig nyss, eftersom att det är flera som kommenterat att jag blivit smalare.
6, nästan 7 kg har jag gått ner, på drygt en månad.
och jag vet inte om jag ska bli orolig eller glad.
jag är glad för att dom extra kilona är borta men undrar om jag behöver känna oro för att gå ner ännu mer.

jag vill hela tiden fly.
när saker och ting börjar bli en vana vill jag bryta den själv, så fort som möjligt, för att jag inte ska få vanan bruten oväntat, oönskat.
jag vill ha kontroll.
när jag börjar tycka om något för mycket, blir jag fruktansvärt rädd för att förlora det. då drar jag mig istället undan innan jag blir sårad.
jag har blivit sårad allt för många gånger och hjärtat skriker till mig så fort det finns en minsta risk till det. men det leder till att mitt hjärta ständigt skriker, för hjärtat tycker jag kan bli sårad av allt. nästan så att det skriker till mig att jag kan bli sårad av min taklampa. inte riktigt, men inte heller långt ifrån.
det har hänt allt för många gånger förut, att hjärtat gått sönder. jag har heller aldrig lagat det. det är små pusselbitar som ligger där inom mig, tätt intill varandra, nöter sönder varandras kanter. skaver. skriker. aldrig riktigt helt. pusselbitar som skavt så länge mot varandras kanter att de bytt form. de passar inte längre varandra. det går inte att laga. det går inte att lägga ihop bitarna till ett pussel.
jag måste forma om kanterna. fila, slipa, pressa. arbeta för att försöka få bitarna att passa varandra igen.
det är vad jag måste. om jag ska fortsätta orka. men hur?

september.
höst.

jag började hösten med en klippning.
och stina har gjort det igen!
:).
jag blir inget annat än nöjd hos henne.
och varje gång säger hon till mig "det är såå roligt att ha dig som kund när man får göra så mycket roligt med ditt hår".
den här gången blev det lite mörkare, lite röda nyanser och lite längre slingor här och var.


före.




efter. plattat.



efter. oplattat.