Jag och ensamheten.

igår på min långrast mötte jag andrea i täby centrum för en fika. en degig blåbärspaj med cola blev det, inte alls så gott som det faktsikt såg ut att vara, fast det var ju sällskapet som var det bästa. bästaste du!

och att jag klarade av helgen trots neredagar gör mig glad. man måste ju gå till jobbet, men att jag liksom kunde lägga det där jobbiga åt sidan och koncentrera mig på jobbet när jag väl var där gick bättre än väntat.
och nu är jag lite gladare igen. tummen upp för det.

nu ska jag duscha bort jobbet sen ska jag dricka en kopp te för att sedan mysa ner mig i världens skönaste säng med världens skönaste katt.

imorgon blir det träning och jobb.
hejsvej.

nu är allt helgarbete över, men det räcker inte för imorgon är det jobb igen. men det har ändå varit en väldigt bra och lugn helg.
fast igår, strax innan det var dags för middagen stod jag i köket på jobbet och kände hur smärtan i ryggen kom tillbaka, helt utan förvarning och nu på båda sidorna. idag har jag inte haft så ont som jag fick igår, men jag har ändå känt av det och jag ber till den gud jag inte tror på att det inte blir som sist när jag hade ont. eller ja, det har väl aldrig helt gått över, men ändå. jävla rygg.
och igår när jag var på väg hem tog jag tåget till galoppfältet eftersom att det därifrån ska gå ersättningsbussar, men när vi kom dit fanns det inga ersättningsbussar där. vi stod där, allihopa, och frös tårna av oss i den utmätta rekordkylan (jävla kyla) i en hel halvtimme innan det kommer någon som jobbar för sl och säger att bussen vi skulle ha åkt med åkte innan tåget kom. men? det är ju roslagsbanan bussarna ska vänta på. det är därför bussarna ens går. jävla sl. och dom undrar varför folk åker bil?! herre pommes frites säger jag. så jag kom hem en nästan en timme senare än vad jag skulle ha gjort, men kylutslag som såg ut som jag vet inte vad. Och jag stod länge i duschen igår för att försöka bli en aning varmare, men när jag gick och la mig fick jag ändå lägga extra filtar ovanpå täcket.

Inte heller har jag fått min lön än. jävla lönekontor. inte heller vågar jag säga till argt om det. man vill ju inte behöva vara otrevlig, men det är tydligen det man ska vara. . . Jag har knappt ens någon mat hemma nu. visserligen har jag lite pengar kvar på kontot, men jag är nojig och vill aldrig att den går under en viss summa.

sen har jag massor av bra saker att säga också, men det passar inte in i detta inlägg.
puss.

om två timmar är jag på jobbet och inleder första timmen av alla dom 26 timmarna.
dom här helgerna som tar död på en.
på mig i alla fall.
det har varit väldigt rörigt på jobbet på sistone, många in- och utflyttningar. tror det är därför det är extra rörigt i mitt huvud just nu. för många ändringar på en och samma gång. man hinner inte lära sig det nya förrän det försvinner och blir något nytt igen. det går för snabbt och jag hinner inte med. jag tappar mig själv i allt det här.

jag pratar med psykologsara på msn.
och jag hatar att höra dom där sakerna som man absolut inte vill höra, när det är så här.

och jag kan göra vad som helst, säga vad som helst. men ingenting hjälper ju om jag innerst inne inte tror på det själv. och tyvärr gör jag ju inte det.
jag hatar all den här jävla negativiteten som finns inom mig.

det känns som att jag diskuterat och provat allt med min psykolog, men jag misslyckas bara med allt, och det får mig att tro att jag aldrig kommer att klara den här kampen. den här kampen om att bli jagad av döden och springa efter livet. jag har alltid befunnit mig någonstans där imellan, aldrig levt men heller aldrig nått döden helt och hållet.
och nu är väl den där mellanzonen mindre än någonsin och det känns som att jag är tvungen att välja mellan livet och döden och jag är så korvigt nära på att faktiskt välja.

och jag är arg för att jag är ledsen. jag blir arg när jag inte längre kan dölja det. jag blir ledsen över att det där falska leendet som jag så länge spelat på faktiskt mest bara var på låtsas för där under rinner tårarna som i ett vattenfall. jag är bara på låtsas. jag vet inte ens om jag finns?

men jag är ju bara en av alla deprimerade korvar.

det där kaoset här utanför är ingenting mot kaoset här inuti.

jag är så arg för att jag inte är stark.
för att jag inte klarar något.
för att jag vill ge upp.
och ännu argare för att jag inte ens kan ge upp.

jag hatar grannar.
jag vill bara säga det.

och jag råkade elda bort flera centimeter av min lilla fläta. jag är en klumpeduns.

nu vill jag bara dö.

jag ger upp.

jag har knappt sovit på hela natten och jag har drömt så sjuka drömmar. ni vet sådär när man ligger vaken för länge och bara tänker och tänker och till slut blir tankarna drömmen och man vet inte om man sover eller inte. och en gång i timmen har jag gått upp för att jag varit både kissnödig och törstig. sedan börjar det om igen.
och varför är det så att man alltid somnar och sover som bäst timmen innan man ska gå upp, oavsett när det är?

well well, jag kanske borde göra mig iordning nu, jag ska ju faktiskt gå om tjugo minuter drygt. men det är så tråkigt att fixa sig på morgonen, det är det faktiskt.

och förresten har vida blivit heeeeelt och hållet galen. hon jamar och jamar, eller snarare skriker och rullar runt på golvet och stryker sig mot ALLT. håller sig uppe hela natten, ska bli klappad hela tiden, rullar runt ännu mer, skriker ännu högre, finns inget stopp. tokkatten.

och dessutom har jag fått min tid till karolinska, till nästa fredag. jag ska göra en så kallad elektroneorugrafi. jag är redan fruktansvärt nervös...

jag har ett grönt te med smak av päron. jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det eller inte.

och mina ögon är så trötta, först fick dom följa med på hundra längder i klorvatten och eftersom att jag hade glömt mina glasögon hemma fick jag gå resten av dagen utan. och det är sjukt hur beroende man faktiskt är av dom. jag ser liksom inte vart folk tittar när jag inte har glasögon, så jag kan inte ha någon ögonkontakt, och jag måste kisa hela tiden och ändå ser jag inte. stackars ögon.

imorgon börjar jag åtta! och slutar två! enda passet på tio veckor. så det händer inte allt för ofta.
efter det ska snyggot och jag besöka tatueringsstudion för tatueringsprat.


och vet ni att jag älskar er. alla ni som läser det här. inte för att ni läser bloggen, men för att ni som läser är dom jag älskar. haha. tror jag? jag vet iof inte vilka som läser, men jag antar att jag känner er, annars kan jag älska er ändå ;). nej, men, ni betyder verkligen mycket för mig och jag vet inte vad jag skulle göra utan er. ni anar inte hur glad jag är för att ni finns. <3. ta åt er!

jävla lönekontor.

inte en enda krona fick jag för december. dessutom tycker dom att jag ska betala drygt sju tusen kronor till dom?!

idag har jag hunnit med mycket!
eller nej, det har jag inte alls, jag ljuger. fram till klockan fyra gjorde jag absolut ingenting.
jo jag gjorde mig iordning, vilket tog typ fem timmar. från det att jag ställde mig i duschen till att jag tog på mig strumporna och drog en sista gång med mascaraborsten tog det faktiskt drygt fem timmar. haha segojag.

men sen åkte jag till mormor och morfar i alla fall.
för middag och julgransplundring utan någon gran. det är tradition, så även fast det blev så sent som i slutet av januari, måste vi alltid ha julgransplundring, med fiskdamm. mormor älskar att göra iordning små påsar till hela släkten och alla måste fiska! och så ska det vara i åldersordning med äldsta först, och det tar ju sin stund. bara ikväll var vi 18st och då var vi inte alla de närmsta i släkten.
hursom!
jag hann bara precis äta klart middag, innan jag skulle åka iväg igen. så jag slapp både fika och godis.

klockan sju satt jag på bussen på väg till tåget som skulle ta mig till gullmars, där mötte jag upp sara för vi skulle gå och se hennes ante och hans band spela på fryshuset. dom var bra och jag är glad.
men trött.
jag ska upp om drygt fem timmar, men att jag jobbar med sara imorgon OCH på tisdag(!) gör det så mycket roligare. :).

nej.
god natt nu.

jag har faktiskt mycket att säga, om allt. hela tiden.
men jag säger aldrig något.
det är dumt.
för sedan säger alltid någon annan precis det jag hade velat sagt. eller så förblir det osagt.
men, värst är det att jag inte får någon röst.

men så kommer det alltid att vara. jag kommer alltid att brottas med aspergertankarna som gör det omöjligt att bara säga saker. när jag inte vet vad man kan säga och inte utan att det blir konstigt eller så.

när någon berättar något har jag tusen frågor jag vill ställa, men gör det inte.
när jag möter någon har jag tusen frågor jag vill ställa, men gör det inte.
och varje dag tänker jag att "idag ska jag" och sen när jag väl står där blir det inte alls så. då blir jag stum igen.
jag hatar det.

jag vill inte vara stum.
jag vill inte alltid vara den tysta.

idag hade jag tänkt att försöka spela in någon låt.
det som är så jobbigt är att man aldrig blir nöjd ;).

och än så länge har jag klarat mig från den vidriga kräksjukan, om det nu är det som går på jobbet. men så fort man känner efter tycker man att man mår lite illa och att det bubblar lite sådär äckligt i magen.

vinterns magsjukeomgång härjar på jobbet. jag har klarat mig de senaste dryga tio åren från dessa och hoppas att jag klarar mig igen.
och på grund av sjuk personal jobbar jag heldag imorgon. inte det roligaste, men det blir ju ändå som en fredagsfest när man får jobba med den som är bäst, eller hur?

och jag funderar på hurvida jag kommer få någon rast imorgon. jag lär vara ensam mellan 14-16, men egentligen ska jag ha en timmes rast, och har jag det går jag gärna och simmar en liten halvtimma. jag får ta med mig simkläderna och hoppas på det bästa.

jag är fortfarande riktigt trött och jag har inte sovit ordentligt på hela veckan. dessutom kan ju inte grannarna låta bli att vara högljudda... suckelisuck.

när jag kom hem från jobbet idag lagade jag lite mat och tittade på edward sissorhands. det är en mycket fin film tycker jag. :).


förresten idag på jobbet, så ringde det på min mobiltelefon och så stod det dolt nummer. och för en ytterst liten sekund trodde jag att det var från jobbet jag sökt och blev riktigt besviken när det inte var det. Men det visar bara att jag har tagit rätt beslut, att det känns rätt att söka sig vidare...

tjingpling.

igår somnade jag redan vid elva! sedan vaknade jag strax efter tolv och trodde att hela natten hade gått, men när jag såg att klockan bara var tolv blev jag så glad över att jag kunde sova lite till. när jag sedan vaknade vid fem var jag fortfarande lika trött. timmarna mellan tolv och fem gick sjukt mycket snabbare än timmen mellan elva och tolv. det är så konstigt det där.

alltså.
nu har jag skrattat hysteriskt åt det här i flera dagar, så nu måste jag berätta det.

i fredags när vi jobbtjejor gick ut hamnade vi på rocks. jag köpte ett glas vin, dom andra öl och vi satte oss vid ett bord. sen så vet jag inte direkt hur länge vi satt där, men helt plötsligt säger sara mycket bestämt åt mig att slappna av. jag svarade tillbaka att jag slappnade av. men sara ger sig inte och säger det ännu en gång. och jag försöker igen med att säga att jag är avslappnad, för det var jag och jag fattade inte alls vad hon var ute efter. Sedan så reser sig sara och nina från bordet och säger att dom ska gå iväg ett tag och jag tänkte "men vad nu då? vart ska ni? men jag då?" och sedan är dom bara borta. sedan sätter sig killen vi pratat lite med, eller jag pratat lite med, jag minns ärligt talat inte, bredvid mig och då hajar jag vad sara försökt säga hela tiden. eller njäe. ska jag var helt ärlig så tänkte jag inte riktigt på det då utan bara "oj, nu sitter han bredvid mig" vi började prata och sen satt jag där resten av kvällen.
sedan i söndags/måndags kom jag på att jag inte fattade alls att han ville sitta med mig, medan sara gjorde det och försökte få mig att förstå det. haha. kul att alla utom jag förstod det. haha. jag har gått omkring här hemma och rodnat för att jag tyckt att det är så pinsamt, men äh. haha.
det är så typiskt mig. ibland är det lite kul det här med asperger, i alla fall när man kan skratta åt det.

samma sak när jag och sofia skulle gå på bio i måndags. när vi hade hämtat våra biljetter och skulle gå in till själva salongen glömde vi bort att visa upp biljetterna för att det stod ingen där, så då tänkte vi inte på det och gick bara rakt på, men han kommer fram till oss och vi visar biljetterna. sedan säger han att salong nummer 11 ligger på andra sidan, och tittar bakom oss, varpå sofia och jag vänder oss om och tittar länge, länge innan vi tittar på honom igen och han står där och ler världens största leende åt två idioter som oss. haha. jag vet inte hur länge vi stod där och tittade efter salongen på andra sidan innan vi förstod att det inte fanns någon.
haha. vi är bäst.

haha.

nu ska trötterjag sova.
god natt.

jag är sjukt huuungrig.

jag har väldigt ont i ryggen idag.
hade tänkt försöka mig på en tur till friskis idag igen, men jag tror att det får bli simmning istället.

sen är det jobb som gäller.

oj så trött jag varit idag.
och det var apkorvt-möte idag på jobbet och trots det är jag på väldigt bra humör.
ikväll ska(!) jag gå och lägga mig tidigt, jag har inte råd med fler sömnlösa nätter. så inatt hoppas jag att det inte ramlar ner några hyllor från väggen, att grannarna inte spelar hög musik och att dövtanten ovanför inte tittar på tv.

efter att jag äntligen lycktas somna inatt vaknade jag två timmar senare, klockan fyra, av ett himla oljud. det lät som om någon försökte slå sönder hela lägenheten. och jag vaknade mitt i en konstig dröm och var sådär lagom förvirrad. sedan gick jag upp för att titta vad det var och då är det en av mina tre hyllor på väggen som lossnat lite halft och hängde bara på en krok och alla sakerna som stod i hyllan låg istället på golvet. inte konstigt att det lät så högt och mycket. inte heller kunde jag ta ner hyllan helt, den sitter fast på något märkligt sätt. jag slet och drog lite, men gick ändå inte ner den. så jag gick och la mig igen och bara väntade på nästa duns. så jag kunde inte inte somna om, men hyllan hänger där fortfarande, med hjälp av en skruv, och vägrar att lämna väggen.
nu ska jag till jobbet.
jippi.

vi såg fish tank.
jag vet inte om jag har något att säga om den.



nu önskar jag att jag kan få sova några timmar innan jag ska upp igen.
sov gott.

jag har korvigt ont i ryggen.
dom senaste två-tre dagarna har det gjort ont hela tiden och inte bara när jag anstränger ryggen.
korv.

idag efter jobbet när jag hoppar på tåget mot stan sitter sofia i andra vagnen och väntar på mig. vi ska på bio och äta middag och allt sånt där, det blir fint. 
sen ska jag upp tidigt som attan och jobba imorgon också.

hejsvej.

nu har jag sökt jobb :O.

nu har jag varit ute på en långpromenad, med ett kort stopp hos pappa, för att sedan gå till friskis. jag fick ont i ryggen bara av att gå idag men bytte ändå om och provade några maskiner på gymmet men insåg rätt snabbt att det inte var någon idé att fortsätta :(.
jag undrar hur det kommer att gå att jobba heltid nu, som jag faktiskt börjar med imorgon igen.
jag önskar att jag kunde vakna imorgon och inte ha det minsta ont.
:(.

vida ligger fortfarande kvar i sängen, helt utslagen, fastän det var jag som var ute inatt.
jag har försökt väcka henne men hon tittar bara upp, vänder på sig, och snarkar sedan högre än innan.
<3.

nu när jag duschade såg jag att jag hade massor av svarta märken på hela magen, vad är det? och hur lyckades jag med det?

det här är en bild på sara, fast det ser man ju inte. jag glömde min kamera hemma och gjorde ett litet försök att få en bild med min mobil...

jag vill bara säga att jag är så glad att du finns, och att du finns i mitt liv.
allt har blivit så mycket roligare och du är så bra.
<3! ett stort hjärta på det!

och det var ritkigt roligt att ha jobbartjejorna här igår. varför har vi inte gjort det här tidigare undrar jag.

det blev bara fyra timmars sömn.
men dom fyra timmarna sov jag riktigt bra, det var skönt för jag var så otroligt trött inatt på vägen hem.

och det räckte såklart inte med alla felstavningssms på kvällen utan jag var ju tvungen att skriva ett inlägg i bloggen också, haha!

nuär jag öäeänltingen hemma ifen.
det är inte dfet stt ja inte villd sovna vorat, men det röär så otrtloigt skötn att kvbakna på miorgnen i sin efen säng. och inte behöva åkte hema det första mans gör.s.

det bar en riktfis rolfit kväll!
ninab saera anne ochjah börjaede här emma och sedan åkte vi rils rokcas.
där var det ocksp kul rfr ;).
jasg slapp danska i allafall.

emn jag hann somnade två gåner fpå vägen hem, och sara hade proemel med att fäkta mig, så att jag knappt balnade.
men nu kon jga hem i all fall.


som sagt varfrl dskrivwer ag dom här fin ssa inläggen-y6+=?
detä r ju jul!!!
hah.

det roligaste på länge.

"är andrea bög?"

Andrea var här och sällskapade mig under kvällen.



behöver jag säger att det är precis vad jag behövde?
tack för att du finns söto. <3.

jag sitter och gråter.
när vi blir utskällda på jobbet varje dag för någonting man inte ens kan bli utskälld för, känner jag mig mer och mer värdelös. hur kan man vara så dålig på någonting som man inte ens kan vara dålig på?
jag är så otroligt jävla värdelös. jag är till och med så jävla dålig på saker man inte kan vara dålig på, att jag förtjänar utskällning efter utskällning.


och idag har jag riktigt ont i ryggen igen, ändå var det bara två gånger på hela dagen som jag kände att jag använde ryggen (utan att det gjorde ont då).
och jag blir så ledsen för att ryggen är trasig och för att handleden är paj.
och när jag tänker på att inte kunna springa till våren går jag sönder inombords. mina älskade springrundor.

när jag simmade idag stoppade en kille mig och undrade om jag simmade för klubben och hur snabbt jag simmade 50m bröstsim. tekniken sitter i trots att det var flera, flera år sedan jag simmade annat än när man badar liksom.

jobbet idag var något förskräckligt jobbigt. eller nja, bara dom där eftermiddagstimmarna. jag har aldrig varit med om något liknande för hysteriska damer. och vad gör man när inget hjälper? korv på det där. det är tur att det finns så bra människor som sara och u som gör jobbet lättare.

hela kvällen har jag känt mig lite varm och det visade sig nu när jag kom hem och tog tempen att jag har lite feber. men, nu ska jag jobba imorgon, sedan är jag ledig i tre dagar så jag står nog ut.

efter gårdagens arbete började handleden att spöka igen.
jag är så trött på allt i kroppen som gör så ont.
att jag inte kunnat träna.
att jag inte kan göra någonting utan att det ska göra ont någonstans.

men nu har jag börjat simma. det gör inte ont i ryggen, inte heller i handleden.
för friskis och svettis pass går ju inte längre med ryggen och gymmet blir svårt med handleden. gymmet fungerar när handleden inte gör ont, men jag klarar mig inte utan träning, så nu blir det simmning ett tag framöver.

 

Som gitarren utan strängar och en oskriven melodi i moll

En värld där gränser suddats ut så pass att ingen har någon koll

En melodi utan toner som spelas utan slut

Är sorgen som fått väntat med att få komma ut

Den fjärdedelspausen som finns men inte hörs

Är alla dom gömda kraven som i plågad tysthet görs

Den där lilla takten som blev glömd i mitten

Är bara en del av alla dom många och rädda snitten

Den sången som du inte hör är min stumma röst

den som har förblivit utan någon tröst

och den sång som ej har funnits och inte finns något mer

blir så mycket tystare och verserna ännu fler

för till det som jag vill säga finns inget ensamt ord

som klarar att beskriva den känslan inombords

men det är

som gitarren utan strängar och en oskriven melodi i moll

och

en värld där gränser suddats ut så pass att ingen har någon koll

inatt drömde jag att jag fick ett barn.
hon fick heta wilhelmina och var världens finaste.



nu lämnar jag er ett tag.

ibland dyker dom upp. det kommer dom alltid att göra.
det jag måste lära mig är att skilja på dom och mig.
deras röst och min röst.

igår när jag låg i sängen fick jag plötsligt känslan av att jag inte skulle vakna idag.
jag skulle dö.
någon gång under natten skulle jag dö.
till slut insåg jag att det var spökena som var på besök och försökte tränga sig in under min hud, in i mitt hjärta, in i min hjärna.
dom har alltid vetat exakt hur dom ska komma åt mig, för dom har alltid lyckats, men igår kunde jag välja att inte lyssna på dom. igår kunde jag förstå att dom inte kan få mig att göra någonting längre. 
för första gången i hela mitt liv kände jag mig starkare än dom.

och det gjorde mig så glad att jag bara grät. av ren lycka.
det här är det största någonsin för mig
jag tror inte att ni kan förstå hur bra det känns
men det här är det bästa på mycket, mycket länge.

som att den mer än tio års långa, branta uppförsbacke som jag hela tiden sprungit i tagit slut.
helt befriande.

med ditt huvud mot mitt bröst
och dina andetags tysta ljud
ger du mig oändlig tröst
mot mörkrets naka hud

det bästa som finns mot torra fötter är; hudkräm/olivolja, vanliga fryspåsar och sockor.
så smörjer man in fötterna, stoppar i dom i påsarna och tar på sig sockorna.
det är the greatest tips ever, fötterna blir glada i alla fall.






min morbror och världens bästa pappa kom hit någon gång mitt på dagen och hjälpte mig att ta bort den gamla kylen och sedan ställa dit den nya. så nu har jag en kyl som är kallare än 17 plusgrader ;).




dom hjälpte också till att hämta och bära in nya sängen och bära ut den gamla. jag känner mig helt handikappad när jag inte får lyfta och bära tugnt. stå och titta på när andra arbetar liksom.
jag tackar för hjälpen och kommer att sova gott inatt i nya sköna sängen. lite mindre, men åh så skön.

jag är lite sådär stolt över mig själv, jag gick till läkaren när jag visste att hon skulle säga att jag skulle gå och ta blodprov. annars är det då jag brukar hoppa över att gå till läkaren, för att jag inte vill ta det där blodprovet. och mycket riktigt fick jag gå till våningen ovanför för det där provet. och så sätter jag mig på stolen, och man ser alla dom där provrören och alla nålar och den där spänrämmen dom sätter runt armen, och är sjukt nervös. och så säger hon att hon bara ska ta ett stick i finger. det är inte så bara för mig, men det är ju mycket bättre än armväcket. sist jag tog ett stick i fingret var väldigt många år sedan, när jag var kanske åtta eller något, så jag minns inte riktigt hur det känns, bara att jag kräktes och mådde illa och höll på att svimma och allt sånt där... men jag tänkte att det gör jag nog inte nu, eftersom att jag har klarat mig från att svimma några av de senaste gångerna vid blodprovstagningarna. och det gick ganska bra, man slipper ju se den där jättelånga, stora nålen som dom bara trycker in i armen. det gick ju snabbt och gjorde inte så ont. men,  jag hade ju redan byggt upp förväntningarna till en provrörsblodprovstagning, så jag började må illa och började få lite svimmningskänlsa, men jag behövde inte lägga mig ner eller något sånt, utan gick ner igen för att vänta på provsvaret.

gissa om det kändes bra! att inte behöva ta upp tjugo minuter av en sjuksköterskas tid med något som går på någon minut!
så ja, jag är lite stolt. om man får vara det för en sån här liten sak ;).




sedan när svaret kom hade jag ingen virus i kroppen, men hon sjukskrev mig ändå över helgen. och sa att jag skulle komma tillbaka typ direkt om jag fick feber igen. men det känns som att ta i, så akut är det ju inte ?

kylen är beställd och kommer imorgon! :D.

just nu håller jag på att fylla i försäkringspapprena för att få betalt under min sjukskrivning och det är så sjukt mycket att fylla i. och jag hittar inte mitt senaste anställningsbevis. hur kan man tappa bort det?! HUR?!
så nu måste jag ringa jobbet och fråga om dom uppgifterna jag behöver och behöva berätta att jag på något sätt lyckats tappa bort mitt anställningsbevis. kul. eller hur. nej.

och nu kommer ni att bli förvånade. imorgon ska jag till läkaren har jag bestämt. för den här förkylningen ger sig inte. jag! går till läkaren! frivilligt! över en förkylning!? haha ;).

nyår och ett nytt år har alltid varit jobbigt för mig.
första gången jag försökte begå självmord var just på nyårsdagen för flera år sedan, jag vill inte gå in närmre på det just nu, men inatt drömde jag återigen att jag dog och det har varit mycket av det dom senaste veckorna. och nu när jag tänker på det är det säkert förknippat med att det är ett nytt år, med tanke på vad jag alltid känt inför det. just för att jag inte har velat ha det där nya året. just för att jag inte velat leva ett år till, jag har alltid tänkt att jag inte ens skulle ha levt det senaste året. man ska börja om, löften, att ska bli bra - prat. jag hatar det. det är ingen och inget som börjar om, det är ingen som håller dom där löftena och det blir inte bra, bara för att man säger att det ska det. inget förändras bara för att det i kalendern plötsligt står 2010 istället för 2009.

men

det här året har jag inte känt att det varit jobbigt med ett nytt år så därför är jag lite förvånad över de här drömmarna om döden.


nu till något helt annat. till min vida. till kärlek.
hon är världens bästa och jag vill inte vara utan henne en sekund.
hon vill inte vara utan mig heller ;). sitter jag vid datorn ska hon också sitta här. helst på tangentbordet så att jag inte kan skriva, utan kela med henne istället och det kan jag ju inte låta bli. bara det att allt här blir så blött. hon dregglar som en jag vet inte vad, min finkatt♥.

en tråkig dag. jag har inte ens gått utanför dörren idag. men jag hoppas att det hör görandet av ingenting gör mig frisk lite snabbare. för jag bara längtar efter att få springa på det där älskade bandet på gymmet. ryggen är inte helt bra, men jag fick börja träna lite smått i alla fall. och jag längtar tills den dagen kommer när jag står där igen.
man får ju sämre imunförsvar när man inte tränar, så det är ju inte så konstigt att jag varit konstant sjuk dom här träningsfria veckorna ;).

och hur mycket jag än längtar efter att få springa igen längtar jag nästan ännu mer till den 19e februari!!!

jag har aldrig tänkt på att jag sjunger så mycket här hemma.
jag har försökt sjunga med säkert tio gånger i varje låt jag lyssnar på men glömmer bort att det enda som hörs när jag öppnar munnen är ett kraxande oljud som knappt ens hörs.

det är som när jag går till tåget och är helt inne i min egna lilla värld och sjunger på lite nyskrivna sånger eller favoriter som emil jensen och jag märker inte ens att jag sjunger förrän det går förbi någon och ler lite för mycket bara för att vara det där alldagliga leendet. och det är ju inte så att jag bara nynnar, jag sjunger verkligen.
haha. det är pinsamt.

pedantiska jag är i farten och tokstädar, trots att jag knappt ens orkar bädda sängen.
men munkis vet varför jag är en sådan städare ;) haha, även om anledningen är lite galen.

jag har haft lite svårt att lyssna på lisa sedan efter hennes senaste konsert, men jag kan inte inte lyssna på hennes bästlåtar.

Jag trodde mig vara beskyddad
Då gitarren låg i mitt knä
Jag spelade tyst för mig själv
Och tillät mig vara disträ
Jag trodde mig vara beskyddad
Med gitarrens kropp mot min
Beskyddad av högsta instans
Då ljudet vibrerade mjukt, mot mitt skinn
Befriad från formaliteter
Med gitarrens hals i min hand
Handen sökte sig fram
Att treva är sällsamt ibland
Och allting fick bli som det ville
Allting fick bli som det blev
Jag trodde mig vara beskyddad
Mitt i en värld som är skrämmande skev

Och ingen censor stod i dörren
Till mitt undermedvetnas land
Jag tillät mig vara försvarslös
Och tjusade av avgrundens rand
Och mitt undermedvetnas kurirer
Sprang ostört emellan okänt och känt
Och jag gjorde just ingen skillnad
På sånt jag upplevt
och sånt som kunde ha hänt
Och jag vaktar inte min tunga
Men låter orden bli få
Då människor ställer mig frågor
Men utan viljan att förstå
Och jag besitter nog viljan
Men tvivlar på att jag kan
Men viljan att förstå
Kanske det närmaste,
vi kan komma varann

Jag vet inte om du var vaken,
där du låg i rummet intill
Jag spelade tyst för mig själv
Jag spelade som jag själv vill
Min trasiga stol var en tron
Och jag tyckte mitt huvud var krönt
Då var jag drottning av natten
För mitt i en iskall värld
Fann jag någonting skönt
Och ingen censor stod i dörren
Till mitt undermedvetnas land
Min känselförmåga förhöjdes
I läpparna och min hand
Det var som jag kunde förnimma
Någonting jag tidigare inte märkt
Och vad det än var, och vad det än gjorde
Så lämnade det mig påtagligt stärkt
Jag trodde mig vara beskyddad
Med gitarrens kropp mot min
Beskyddad av högsta instans
Då ljudet vibrerade mjukt mot mitt skinn
Dom tankar jag tänkte var klara
Men ledde just ingenstans
Jag hade gitarren i knät
Och var bara glad att jag och gitarren fanns

det går åt mycket pengar nu! och dessutom är man ju inte världens rikaste efter julmånaden och de senaste festerna...
kyl/frys ska inhandlas. pappa är världens bästaste och envisas med att betala den, men jag kommer i alla fall att betala minst halva.
sedan ska jag också köpa en ny säng. min säng är 7år gammal och det börjar kännas. och nu när jag redan har ont i ryggen känns det ännu tydligare att den bör bytas ut. och det känns ännu viktigare med en bra säng om man har problem med ryggen.

jag är inte ett dugg trött, men känner mig rätt hängig så jag tror att det blir till att förflytta mig till sängen nu.
tjingpling och god natt.

kylan på jobbet, inomhus, har inte gjort min förkylning bättre. när jag gick hem kunde man knappt höra vad jag sa för att jag var så täppt i näsan.
och så mycket skäll man kan få för en telefon som blir inlåst i drygt en timma. herre gud, sånt händer. tänk om hon skulle lägga lika mycket energi på allt annat hon gör, som hon gör på att skälla på folk, så mycket bättre det skulle bli.

nu ska jag snart gräva ner mig så långt ner i soffan jag bara kan. jag ska bli frisk.
är hur varm som helst, men vad visar tempen? jo, 35.3. sjukt stört lågt, för att känna sig så varm.

har inte sovit någonting på hela natten typ.
feber, halsont och ett eländigt snorande.
hade det inte varit för att jag är ledig onsdag torsdag och fredag, hade jag nästan sjukanmält mig idag.
men jag vet inte hur det fungerar när man är sjukskriven till halvtid? har man karensdag nu med? vilket som har jag knappast råd att vara sjuk en enda dag till på flera månader.

och igår skrämde sjukgymnasten mig med att förklara hur man gör den där undersökningen för att kolla nervernas aktivitet i armen.. och sen sa han att han bara skämtade! KUL! verkligen! ett tag blev jag glad när han sa att man blir sövd, då känner man ju i alla fall ingenting.

nej nu ska jag snart kila iväg.

det var en väldigt bra första dag på jobbet, efter sjukskrivningen.
men jag är fruktansvärt förkyld, vilket jag varit den senaste månaden. har varit frisk kanske två dagar i mellanåt, på sin höjd, men sen har förkylningen kommit tillbaka. well. jag klagar på så mycket nu att det skulle räcka för hela 2010. men ibland blir det så.

nu ska jag dricka soppa och titta på p.s i love you. jag älskar den filmen. trots att den inte alls är i samma klass som boken, men jag uppskattar nog filmen just för att jag vet alla dom där detaljerna som finns i boken men inte visas i filmen. och jag älskar (vilket låter konstigt) men när folk dör i berättelser, liksom en sådan människa som är finast och bäst i hela världen som inte alls borde gå och dö, och då blir allt extra sorgligt och då gillar jag det ännu mera...
man ska gråta i filmer, antingen av skratt eller sorgsenhet, men så är det, annars är dom inte bra!
åh, vad jag är bra på att dra ut förklaringar till oerhört långa och onödiga förklaringar.

det är ytterliggare ytterliggare en aspergersgrej; att inte kunna berätta sammanhängande eller välja ut relevant information.
för när jag berättar saker, typ om någon frågar var jag har gjort under helgen så måste jag först tänka igenom väldigt länge. sedan börjar jag från fredagen, när jag kom hem från jobbet, och att jag sedan gick och tränade och efter det gick jag och handlade, och om jag kommer på att jag gick och handlade innan träningen måste jag rätta mig själv och säga att jag gick och handlade först och sen tränade. vem är ens intresserad av att jag var och handlade? eller om jag ska berätta vilken tid någonting hände, kan jag stå och diskutera högt i själva den här detaljerade harrangen om vad gjort: det var någon som ringde klockan 10, eller nej, det var nog senare för jag hade varit uppe ganska länge innan, det var nog vid elva, nej förresten. det var innan elva för då satt jag vid datorn, så det måste ha varit vid undefär halv elva. nej tjugo över tio var det, just det, för då såg jag att tåget åkte förbi här utanför. så var det. det ringde vid tjugo över tio, sedan vid tolv... ja men förstår ni. stackars er som måste lyssna på mig ibland, när jag inte är extra skärpt och kommer på mig själv att jag inte behöver berätta sådana obetydelsefulla saker, haha.

hade haft lite ont till och från idag på förmiddagen, det gör lite ont men inte alls som igår och då känns det inte som att det är någon fara.

sitter och försöker fylla i dom här papprena till försäkringskassan, så mycket att fylla i, och så ska det bli rätt och bra också.
snart dags att åka till jobbet. jag har inte varit där på en månad, konstigt att så lång tid kan kännas som ingenting.

nu har smärtan börjat komma tillbaka och jag har på allvar funderat att ringa ambulansen eller sjukvårdsupplysningen hela dagen. och det är helt sjukt vad telefonfobin gör mot mig. jag vågar inte ringa, för jag kommer inte att kunna förklara vad det är för slags smärta om det är någon såndär dum jävel som inte har tid att vänta medan jag ska tänka ut hur jag ska svara på frågorna. eller som inte tror mig när jag förklarar smärtan på mitt vis. det börjar göra mycket ondare igen, men gör det så ont som förut. då ringer jag.

idag när jag stod och diskade började jag helt plötsligt att toksvettas och må illa. i spegeln ser jag hur jag är alldeles blek och undrar vad det är frågan om. sedan börjar jag istället att tokfrysa och så hugger det till i magen, och det gjorde så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. jag tog mig till sängen och låg där och rullade runt av ren smärta, skrek av ren smärta. jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv på något sätt. jag frös och svettades om vartannat och kunde inte ligga still en sekund. sedan började jag undra om det var såndär blindtarmsinflammation som man har hört ska göra ungefär sådär ont. och jag var nära att ringa pappa och säga att jag ville åka till sjukhuset med tanke på att jag inte visste vad det var och att det gjorde så förskräckligt ont. och sedan efter en timmes runtrullandes i sängen somnar jag av ren utmattning tror jag, sover en timme och sedan gör det inte alls lika ont.
och vet ni var det var? den där jävla mensen. det är inte klokt att det ska kunna göra så ont. och jag kan med all säkerhet säga att jag aldrig känt en liknande smärta. inte ens tatueringssmärtan gånger tio var värre än det här.

inatt drömde jag att jag dog. två gånger. och när jag dog andra gången så vaknade jag, och då visste jag allvarligt talat inte om jag var död eller om jag levde. det var en mycket märklig känsla måste jag säga.

håller på att tvätta, och det har tagit dubblet så lång tid som det brukar och hälften av all tvätt har inte ens varit kläder. suck.

somnade inte förrän ett igår trots att jag var så trött.
idag ska jag kanske med min bror till täby för att han ska köpa byxor.
men just nu sitter jag här och dricker mitt älskade te, det finns hur mycket gott te som helst, men inget slår det röda vaniljtet. det är helt magiskt hur gott det är, speciellt med lite havremjölk i dom smakerna tillsammans blir bara helt perfekt.

och jag har levt i någon drömlik vecka och tänkt att det varit typ måndag/tisdag varje dag. och idag inser jag att det är lördag och på måndag börjar det igen. jag vill verkligen inte.

klockan 6 imorse slutade väl festen ungefär, och strax efter halv 7 somnade sofia och jag helt uppe i varv över allt som hade hänt i min lilla lägenhet.
två och en halv timme senare vaknar jag och kan inte somna om.
runt 12 var sofia också uppe och pappa kom tillbaka med vida.

nu är jag lagom trött efter den hysteriska natten och dom få timmarna med sömn, men det skapar bara bättre förutsättningar för att jag kommer att sova inatt.

jag kommer typ att få sätta upp ursäktande lappar vid porten till alla mina grannar.

men här kommer lite glada bilder från igår.


middag med sofia.


sofia, andrea och jag.


sara och sofia.


sara och jag.


sofia är på festhumör :). jag tycker det är en härlig bild!


och här ser jonas jätteläskig ut, haha. :).