Jag och ensamheten.

Jag var så sjukt nervös när vi begav oss mot tandläkaren i torsdags.
mådde så illa att det knappt blev någon frukost. och jag mådde så illa i väntrummet att jag höll på att kräkas.. usch.
sen när det väl blev min tur fick jag följa med en tjej in i rummet längst bort.
när jag satte mig i tandläkarstolen hoppade mina ben av nervositet. narkosläkaren satte in en nål och gav lite lungande på en gång och frågade sedan hur jag klarade gå till tandläkaren i vanliga fall. "det går" svarade jag snabbt. sedan kom tandläkaren som skulle ta bort tanden in, och jag frågade hur lång tid det skulle ta, han sa att det brukar ta runt 30 min, och vi brukar hålla det ganska bra, men du kommer inte att ha någon uppfattning om tiden.
Asrädd, funderade jag på hur jag skulle stå ut hela trettio minuter.
narkosläkaren började spruta in lugnande och berättade att nu började han med lite och skulle fylla på under tiden.. mitt i meningen somnade jag. och vaknade upp när det var klart!
jag kunde inte fatta att det var klart. och att jag inte känt någonting alls!!! jag trodde att jag skulle känna hur dom höll på där inne! sweeeet!

efter det var det skötselråd och betalning som julia fick ta hand om, jag kunde knappt gå till en början :P.
när vi kommer ut i väntrummet lägger sig julia på golvet och nästan svimmar.. haha. vilken bra ledsagare jag valde att ta med mig ;). 


nu är det bara svullet, gör ont och jag har svårt att äta.
men jag är så fruktansvärt lycklig över att jag fick sova helt och hållet medan dom tog bort den.
jag var så otroligt rädd för hur ont jag skulle tycka att det gjorde.
nu är det över! och jag vet att jag inte behöver vara lika rädd om jag skulle behöva göra samma sak någon mer gång i livet.
tjoho!!!