Jag och ensamheten.

Tänkte nog att jag skulle ta tillbaka det här med att skriva lite i bloggen. bara för att få igång något kreativt igen.

det känns som att jag har så mycket som bara vill komma ur mig, text, musik och poesi. men det är så länge sen jag gjorde något av det så det är lite som att jag glömt bort hur jag ska göra det. men nog går det att ta tillbaka alltid. 

julen var fin, trots en massa sjukhusvistelser. väntar i denna stund på samtal från närakuten om jag måste gå och kolla upp om jag eventuellt har en blodpropp på gång i benet. jag har försökt undvika den sanningen i några dagar i hopp om att det var mina hypokondriska tankar som talade till mig. det återstår att se.

dessutom har ännu en fisk i vårat akvarium dött en långsam död, vilket är så otroligt plågsamt att se. jag gråter floder varje gång en fisk dör i akvariet, men jag kan inte rå för det. det ser så plågsamt ut. antingen är det en lång och utdragen död på flera dagar eller så är den så snabb att en fisk kan saknas på morgonen som fanns där kvällen innan och då har de andra fiskarna ätit upp (!) den stackaren. :(. julia säger att vi inte borde ha ett akvarium längre för att jag blir så ledsen när dom dör. men det är klart att man blir lite ledsen.. dom dör ju?

vi har köpt en princessbed till våra katter i julklapp. den var egentligen tänkt till vida eftersom att hon är the princess. den är rosa, fluffig, utsmyckad med diamanter och typ som en halv sänghimmel eller hur man ska förklara till öppnngen av the princess bed. men både vida och mili älskar den! vida var lite skeptisk först, men det är hon ju alltid. den passar våra katter perfekt. mili har egentligen kanske behövt en modell större, men hon tycker inte mindre om den för det.

nu ringde dom tillbaka från närakuten och sa att jag bör åka in och kolla om det är blodpropp för det kunde man tydligen misstänka att det var.. suck alltså. när tar besvären från operationen slut?