jagochensamheten -

15/1

jag har tänkt lite på det här med att lära känna nya människor.

och det här med hur mycket man berättar om sig själv, för att man tycker att någon ska lära känna en.

jag är av uppfattningen att det är väldigt svårt att lära känna mig. det är komplicerat och tar lång tid. dels är det svårt att lära känna mig på grund av min diagnos, den i sig självt är sjuk komplicerad och innebär just att man har svårt med det sociala. men allt det som hänt mig i mitt liv har påverkat min personlighet så otroligt mycket också. alla dessa stora pusselbitar går inte att utesluta när man ska lära känna mig. det känns som att man inte kan förstå mig om man inte vet hela mig, ser alla bitar, får ihop hela pusslet.

men hur gör man?

hur ska man lära känna mig, utan att lära känna mig?

hur ska jag berätta vem jag är, utan att berätta vem jag är?

jag har heller inte så svårt att öpnna mig och berätta om allt som hänt mig, men personerna som jag berättar det för verkar ha svårare att ta emot det. det blir kanske för mycket på en gång. och eftersom att det är en rad händelser i mitt liv som format mig till den jag är så blir det kanske för mycket på en och samma gång. men det är något som måste bli sagt, för att veta vem jag är.

eller är det så?

det känns så.

men frågar kvarstår i så fall hur man lär känna någon utan att lära känna henne.

2014-01-15 @ 20:10:42 Allmänt. Permalink

Kommentarer

Postat av: saran

spännande fråga tycker jag, och så himla svår. det finns nog inget allmängiltigt svar.
men jag tror att vi människor överskattar vår bakgrund över lag. jag tror det är farligt att stämpla sig själv för hårt i kategorier, diagnoser och upplevelser för det skapar vissa förväntningar på en som person.
sen kan man berätta om sig själv efterhand, om någon frågar varför man reagerar på ett viss sätt på en viss situation osv. och får man inte frågan så vetisjutton om personen är värd att lära känna!

sorry om det här blev snurrigt. svårt att knåpa ner tanker om så stora frågor.

och förresten, jag tycker att du verkar hantera det hela exemplariskt! vet ju hur vi lärde känna varandra och jag upplevde aldrig att du berättade för mycket. jag tycker nog att det kom en bit i taget. BÄSTA PUSSLET JAG LAGT! <3

2014-01-20 @ 13:34:23

Trackback

Jag och ensamheten.

socionomstuderande förlovad homosexuell veganvegeterian med aspergers syndrom.

15/1