Jag och ensamheten.

kanske behövs även en uppdatering av bloggens bilder. det får bli vid ett senare tillfälle.

Jag vill skriva. fortsätta skriva. dock känns det konstigt att göra det via bloggen med namnet som jagochensamheten. jag är inte ensam längre. men jag tänker att det är en så stor del av mig det som jagochensamheten står för, att jag inte kan byta ut det eller starta en annan blogg. 

 

det känns konstigt att gå tillbaka i tiden och läsa de första inläggen på bloggen. jag är så förändrad.

dels blir jag otroligt ledsen över att jag mådde så överjävligt dåligt under så lång tid och att allt jag hade att förlita mig till var mina vänner. mina vänner måste ha mått så dåligt över allt jag överlastade dom med också. jag ber verkligen om ursäkt för det, men det var mitt sätt att klamra mig fast vid livet. tack och förlåt.

 

något jag insåg under min praktik på behandlingshemmet under socionomstudierna var att jag hade kunnat placerats där direkt om inte alla mina problem var utom vetskap för alla vuxna. jag är ledsen för att jag kanske kunde ha fått mycket mer hjälp än det jag fick. jag är ledsen för att jag mådde dåligt under så lång tid av mitt liv. jag är ledsen att jag under så många år av mitt liv endast har tänkt på döden och hur jag ska ta mig dit. jag är ledsen för att jag inte har levat.

 

på ett sätt är jag otroligt stolt över mig själv att jag kunde ta mig igenom den otroligt mörka tiden i mitt liv. på ett annat sätt tycker jag att jag är otroligt töntig som säger till mig själv att vara stolt. på ett tredje sätt är jag så ledsen att jag höll inne på så mycket skit som plågade mig så pass länge att det finns kvar inom mig idag. jag är ledsen för att jag under så många år bara fick kämpa ensam och med hjälp av mina vänner. jag är ledsen för att det aldrig fanns någon energi kvar för lycka, att så många år av mitt liv försvann i ett mörker. trots det pluggade jag skiten ur mig, jag jobbade extra så fort jag kunde, jag tränade skiten ur mig, jag såg till att jobba heltid efter studenten, jag tog mig vidare och studerade på högskolan och nu sitter jag med en socinomexamen och ett arbete som socialsekreterare. det känns helt jävla sjukt att jag lyckats. det känns overkligt.

 

jag tror jag gråter just nu för att det känns så overkligt, att det aldrig var något som jag skulle lyckas med, jag skulle ju ha varit död för snart sju år sedan. det känns overkligt att jag tog mig igenom och förbi den totalt nattsvarta period i mitt liv. jag har också alltid lärt mig att ständigt leva med något så fruktansvärt dystert att det är konstigt när något sådant inte längre finns där. jag gråter av total sorg för hur mitt liv började och för total lycka hur det blev.

 

jag må vara lycklig för vad jag åstadkommit och tagit mig förbi, men den största lyckan är ändå den lycka julia ger mig. den lycka jag känner med henne. utan henne vore jag verkligen ingenting, jag blir skrämd av tanken på livet utan henne. ibland när jag har svårt att sova, och julia somnar före mig kommer mina gamla hjärnspöken tillbaka och jag känner mig fullständigt panikslagen, skräckslagen över vad den mörka ensamheten får mig att känna. jag är ju inte ensam, julia ligger tätt intill, men trots det fyller den mörka skräcken mig så totalt att julia kan behöva trösta och lugna mig i timmar innan det går över.

 

jag lever med en ständig skräck över att julia inte kommer att orka med mig. på ett omedvetet plan tror jag att jag testar henne om och om igen för att se om hon kommer att lämna mig. hon gör inte det, ändå fortsätter jag att testa hennes ork och vilja till att vara tillsammans med mig, det gör mig ännu räddare för att hon kommer att lämna mig och det blir en ond spiral. varför nöjer jag mig inte med vetskapen om att det är vi för resten av våra liv? vi älskar ju varandra och kan inte leva utan varandra.

 

vad vill jag med detta inlägg? på något sätt känns det som att jag måste summera den tidigare innebörden av bloggen för att kunna fortsätta skriva ur något nytt.

 

idag lever jag tillsammans med min vackra flickvän med en mycket ljus framtid och många framtidsdrömmar. förr kunde jag inte se någon mening med framtiden, eller tänka mig själv i framtiden. jag trodde ju inte att jag skulle finnas i framtiden. men nu är jag i den framtiden. jag lever och jag ser en ny framtid. det finns fortfarande många hjänspöken kvar, men jag lär mig leva med dom, och det går ganska bra i alla fall.

 

jagochensamheten beskriven den fruktansvärda ensamhet jag kände under så många år utan någon direkt hjälp. hur jag i min innersta ensamhet ändå fortsatte att leva. det är så många jag vill tacka för den hjälp jag fått för att känna mig mindre ensam, för den tid ni gav av till mig. med det är också många som gjort det så mycket svårare för mig att leva. 

 

bloggen kommer att fortsätta i ärlighetens anda och jag kommer att skriva det jag vill ha skrivet utan att tänka på vad ni som eventuellt läser detta skulle vilja läsa. jag söker inte bekräftelse eller att någon ska tycka synda om mig, det är bara mitt sätt att uttrycka mig på. och jag vill inte linda in saker i vad som berättas och vad som inte berättas.

jag är jag och det är också det ni får.

 

tack.

och hej igen,

 

 

 

jag är ingen som inte vet vem jag är.

 

 

jag har tänkt lite på det här med att lära känna nya människor.

och det här med hur mycket man berättar om sig själv, för att man tycker att någon ska lära känna en.

jag är av uppfattningen att det är väldigt svårt att lära känna mig. det är komplicerat och tar lång tid. dels är det svårt att lära känna mig på grund av min diagnos, den i sig självt är sjuk komplicerad och innebär just att man har svårt med det sociala. men allt det som hänt mig i mitt liv har påverkat min personlighet så otroligt mycket också. alla dessa stora pusselbitar går inte att utesluta när man ska lära känna mig. det känns som att man inte kan förstå mig om man inte vet hela mig, ser alla bitar, får ihop hela pusslet.

 

men hur gör man?

 

hur ska man lära känna mig, utan att lära känna mig?

hur ska jag berätta vem jag är, utan att berätta vem jag är?

 

jag har heller inte så svårt att öpnna mig och berätta om allt som hänt mig, men personerna som jag berättar det för verkar ha svårare att ta emot det. det blir kanske för mycket på en gång. och eftersom att det är en rad händelser i mitt liv som format mig till den jag är så blir det kanske för mycket på en och samma gång. men det är något som måste bli sagt, för att veta vem jag är.

eller är det så?

det känns så.

 

men frågar kvarstår i så fall hur man lär känna någon utan att lära känna henne.

 

vi har bokat en alldeles bedårande söt lite katt, vid namn hjärtat, från kattstallet här i åkeshov.

i nästa vecka har vi henne troligtvis hemma hos oss.

 

jag slipper dom dagliga sprutorna!!

alltså ni kan inte ana vad lycklig jag blev när jag satt hos läkaren och hon sa att jag skulle få börja med tabletter.
tjoho!

-tre månader med en medicin som har som väldigt vanliga biverkningar som bland annat

-blödning i mage eller tarm, blödning i urinvägar eller könsorgan (inklusive blod i urinen och riklig menstruationsblödning), näsblödning, blödning från tandköttet

-blödning i ögat (inklusive blödning från ögonvitorna)

-blödning i vävnad eller hålrum i din kropp (blodutgjutning, blåmärke)

-blödning efter en operation

-sipprande av blod eller vätska från ett kirurgiskt sår

-svullnad i armar eller ben

-smärta i armar eller ben

-feber

-minskning av antalet röda blodkroppar, vilket kan göra huden blek och orsaka svaghet eller andfåddhet

-ont i magen, magbesvär, illamående eller kräkning, förstoppning, diarré

-förhöjd puls

-lågt blodtryck (symtom kan vara att du känner dig yr eller svimmar när du reser dig upp)

-minskad allmän kraft och energi (svaghet, trötthet), huvudvärk, yrsel, svimning

-utslag, klåda i huden

-blodtester kan visa en ökning av vissa leverenzymer

 

det känns ju sådär lagom kul.

men jag fick med ett fint halsband som jag ska bära varje dag också. ett halsband där det så fint står att jag äter denna gammelmedicin, för ytterligare en gammelsjukdom jag dragit på mig.

 

sjuksköterskan på nyårsafton skämtade med mig om att jag borde kolla upp min ålder, att jag kanske är väldigt mycket äldre än vad jag ser ut att vara, med tanke på min sjukdomshistoria.

julia och jag har planerat att bli veganer igen. börjat köpa veganprodukter och äta slut på allt oveganskt hemma.

men

blodproppen sätter stopp för det med.

förra gången jag var vegan sjönk mina b12-värden till sämsta möjliga. vid b12-vitaminbrist sjunker blodvärdet vilket inte riktigt är en bra kombination med bludförtunnande medicin och en blodpropp. det känns därför ganska riskabelt att bli vegan just nu om mina värden skulle bli så låga igen.. i och för sig har mina matvanor ändrats en del sedan jag blev tillsammans med julia, och jag har inte samma ångestfyllda relation till mat längre.

 

men, tids nog blir det väl möjligt att bli veganer igen. jag tänker smygstarta, men ha kvar några vegetariska inslag så att jag behåller mina b12-vitaminer i kroppen.

 

 

 

ja, igår fick jag bekräftat att det var en blodpropp i benet. när jag först kom dit trodde dom inte att det var det, eftersom att det även brukar synas utanpå typ som rodnad och svullnad. men jag hade bara min känsla. efter prover och allt fick jag även göra ultraljud längs benet som bekräftade det. blodpropp. alltså jag har fått en blodpropp. det känns så overkligt att jag inte kan fatta det. och jag är rädd. jag vet ingenting om blodproppar. det har jag inte hypokondriskt läst in mig på inför eller efter operationen. det var ingen på sjukhuset som pratade med mig om blodproppar efter operation. de andra patienterna som jag delade rum med på sjukhuset fick dom här sprutorna för att förhindra blodproppar och att dom skulle ta dom i någon vecka efteråt. men jag var bara överlycklig över att jag slapp sprutor och tänkte att jag kanske genomgått en lättare operation.

visst har jag varit mer stillasittande än annars, men; jag var ute och julklappshandlade samma kväll som jag åkte hem från sjukhuset, och hela dagen två dagar efter jag kom hem. sedan blev jag sjuk med feber och kände mig hängig. och plus det allt julfirande. jag har inte kunnat träna, har inte fått träna. har ju varit uppe och gått, men mindre eftersom jag blev sjuk efteråt, och det vet ju sjukhuset om eftersom att jag två gånger fick åka tillbaka till akuten. varför följde dom inte upp om att man kan få blodpropp efter operation om man inte rör sig? varför fick inte jag förebyggande medicin för att få blodpropp? är det någon på sjukhuset som missat det?

det tar i alla fall 3-6 månader att behandla denna blodpropp, som enligt läkarna är väldigt liten. men jag är rädd för mängden vätska jag ska spruta in i min mage de kommande veckorna (?), månaderna (?).. och att jag inte kan göra det själv. att jag måste gå till vårdcentralen varje dag. eller som idag och imorgon ska jag behöva besöka akuten igen.

allt som kan ha gått fel efter operationen har också gjort det.

jag är ledsen och rädd.

och den här blodproppen kommer att följa efter mig inför kommande medicinska besök och behandlingar, i resten av mitt liv. inte så mycket tjoho över det. 

Tänkte nog att jag skulle ta tillbaka det här med att skriva lite i bloggen. bara för att få igång något kreativt igen.

det känns som att jag har så mycket som bara vill komma ur mig, text, musik och poesi. men det är så länge sen jag gjorde något av det så det är lite som att jag glömt bort hur jag ska göra det. men nog går det att ta tillbaka alltid. 

julen var fin, trots en massa sjukhusvistelser. väntar i denna stund på samtal från närakuten om jag måste gå och kolla upp om jag eventuellt har en blodpropp på gång i benet. jag har försökt undvika den sanningen i några dagar i hopp om att det var mina hypokondriska tankar som talade till mig. det återstår att se.

dessutom har ännu en fisk i vårat akvarium dött en långsam död, vilket är så otroligt plågsamt att se. jag gråter floder varje gång en fisk dör i akvariet, men jag kan inte rå för det. det ser så plågsamt ut. antingen är det en lång och utdragen död på flera dagar eller så är den så snabb att en fisk kan saknas på morgonen som fanns där kvällen innan och då har de andra fiskarna ätit upp (!) den stackaren. :(. julia säger att vi inte borde ha ett akvarium längre för att jag blir så ledsen när dom dör. men det är klart att man blir lite ledsen.. dom dör ju?

vi har köpt en princessbed till våra katter i julklapp. den var egentligen tänkt till vida eftersom att hon är the princess. den är rosa, fluffig, utsmyckad med diamanter och typ som en halv sänghimmel eller hur man ska förklara till öppnngen av the princess bed. men både vida och mili älskar den! vida var lite skeptisk först, men det är hon ju alltid. den passar våra katter perfekt. mili har egentligen kanske behövt en modell större, men hon tycker inte mindre om den för det.

nu ringde dom tillbaka från närakuten och sa att jag bör åka in och kolla om det är blodpropp för det kunde man tydligen misstänka att det var.. suck alltså. när tar besvären från operationen slut?

 

 

 

lång tid utan inlägg.

det har bara blivit så.

 

just nu är jag bara sjuk. sjuk sjuk och sjuk.

varit förkyld hela förra veckan, blev bättre, men sämre igen dagen efter. laddade upp med massa vitaminer och kände mig bättre imorse. men nu letar sig förkylningen längre ner i halsen och jag känner hur den snuddar vid lungorna. och nu bara önskar jag mest av allt att jag slipper en eländig lungsjuka ovanpå allt det här. snälla snälla snälla?!

 

och i skolan är vi i början av b-uppsatsen och jag känner mig som en värdelös gruppmedlem som inte kan komma till skolan. som försöker göra saker hemifrån, men knappt orkar göra något.

 

och snart ska vi flytta! det ser jag fram emot. större lägenhet och balkong!

är nu inne på dag 11, och det känns himla bra. ibland får jag lite ont i huvudet och ibland är jag lite trött, men absolut inget som är mer annorlunda än vanligt. jag känner mig inte heller piggare, som det påstås att man ska kunna känna av. men det kanske kommer. den största skillnaden jag har märkt är att jag har otroligt mycket bättre koncentration! på föreläsningarna hänger jag med. jag kan göra sammanhängande anteckningar, inte bara massa småmeningar som jag snappar upp lite var stans. det har varit otroligt lätt, till skillnad från annars, att sammanfatta allt vi gått igenom och plugga till tentan. julia har kunnat titta på tv, diskat, lagat mat osv utan att jag störts så mycket av det. kanske har det inte med detoxen att göra, men man har ju läst förut om hur olika koster kan hjälpa vid koncentrationssvårigheter. och något har ju gjort att den blivit bättre och jag har inte ändrat på något förutom kosten.

 

här kommer några tips på goda detoxrecept!

 

en väldigt enkel och god morgonsmak: kokat vatten med citron.

 

två mellanmålssmoothies som är lite mer annorlunda än med bärer och jucier:

 

tropico

2dl havre- /sojamjölk

1/2 banan

1 msk honung

1 dl naturella cashewnötter

1 msk kokosflingor

 

piggelin

2 dl äppeljuice

2dl färsk spenat

ca 50g melon, galia eller honung

jucie från 1/2 lime

1 tsk ingefära.

 

man kan göra en egen jättegod müsli

ca. 20 portioner

• 1 dl honung
• 4 msk rapsolja
• 2 1/2 dl vatten
• 5 dl havregryn
• 1 dl havrekli
• 1 dl krossade linfrön
• 2 dl solrosfrön
• 1 dl valnötter
• 1 dl pumpafrön
• 1 dl hackade torkade aprikoser
• 1dl hackade katrinplommon
• 1 dl goyibär
• 1 dl russin

Blanda alla torra ingredienser utom den torkade frukten i en bunke. Blanda sedan honung, olja och vatten och häll det över grynen och nötterna. Rör om. Strö ut blandningen på en plåt klädd med bakpapper och rosta i 200°C ca 30 minuter. Rör om då och då. ta ut plåten och låt müslin svalna innan du blandar den i den torkade frukten. Förvara mörkt i en lufttät förpackning.

 

Det finns även ett jättegott detoxbröd! hur nyttigt som helst.

• 1 msk fiberhusk (pulveriserat psyliumfröskal)
• 1 dl vatten
• 1 1/2 dl krossade linfrön
• 2 dl solroskärnor
• 2 1/2 dl kokosflingor
• 200 g mandlar, grovt hackade
• 4 ägg
• 4 msk olivolja
• 1 msk mald kardemumma
• 1 tsk kanel
• 1 tsk havssalt

Sätt ugnen på 160 °C. Blanda ner fiberhusken i vatten och låt svälla i 5 minuter. Blanda linfrön, solroskärnor, kokos och mandlar med en mixerstav så de finfördelas. Blanda sedan samman alla ingredienser till en deg som knådas lätt och formas till ett runt bröd på en bakplåt. Lät det bli ca 3-4 cm högt så att det blir genomgräddat. Låt stå i ugnen i 60 minuter eller längre, beroende på hur sprött du vill ha brödet. Skär i skivor och njut brödet varmt med smör på.

 

annars kan man ju göra ganska mycket roligt av alla möjliga olika sorters grönsaker till lunch och middag. här är några förslag:

svampstroganoff:
4 portioner

• 1 rödlök, skalad och skivad
• 2 tsk olivolja
• 1 vitlöksklyfta, skalad och finhackad
• 125 g shiitakesvamp, ansad
• 4 stora portabellosvampar, ansade och i tjocka skivor
• 125 g skogschampinjoner, några skivade, några hela
• 1 1/2 dl sojamjölk
• 3 msk hackad färsk bladpersilja

Lägg löken i en medelstor kastrull tillsammans med olivoljan och 1 msk vatten och bryn försiktigt i 2-3 minuter. Tillsätt vitlöken och svampen och fräs i ytterligare 3-4 minuter. Tillsätt sojamjölken och tillaga över medelvärme i ytterligare 5 minuter. Strö över persiljan och servera med råris.

Grönsakssoppa med saffran

2 potatisar
1/2 liten sötpotatis
1 fänkål
1 vitlöksklyfta
1/2 gul lök
1/2 paket saffran
1 msk olivolja
1/2 grönsaksbuljongtärning
6 dl vatten
2 tomater
En knippe färsk timjan
10 svarta oliver

1. Skala och skär potatis och sötpotatis i 1 cm tjocka bitar. Skär fänkål i mindre bitar. Hacka vitlök och lök fint.
2. Bryn grönsakerna, tillsätt saffran. Smula ner buljongen och häll på vattnet. Koka i cirka 15 minuter.
3. Lägg i hackade tomater, timjan och oliver precis innan servering.

 

Kikärtor med avokadosallad
1/2 kruka färsk basilika
1/2 dl pinjenötter
1 vitlöksklyfta
1/2 dl olivolja
Lite svartpeppar
1 burk kikärtor
2 avokado
2 tomater
1 msk olivolja
Svartpeppar och salt

Så gör du:
1. Mixa basilika, pinjenötter och vitlök. Kör i 30 sek och häll i olivoljan sakta under tiden. Peppra.
2. Skölj kikärterna och lägg upp i en skål. Blanda ner pinjenötspeston och ställ åt sidan.
3. Skär avokado och tomater och lägg i en skål. Häll på olja, peppra och salta. Lägg upp grönsakerna och toppa med kikärterna.

 

halloumi med grönsaksröra

hallounmiost, 2 tomater, en paprika, lök och vitlök, fryst spenat och sojamjölk.

stek löken i olivolja, stek sedan paprikan och tomaterna. stek halloumin i en annan stekpanna. värm spenaten i en kastrull, blanda sedan i lite sojamjölk. häll sedan över spenatblandningen till stekpannan med tomat och paprika och låt det stå en stund.

lite tips till er som vill prova några. hejsvej!

jag och julia har köpt två stycker AS-böcker. det mesta vet jag väl redan om min diagnos, men det kan vara kul om det står något som jag inte tänkt på, eller om det finns tips för hur man kan underlätta vissa saker.

en bok vi köpte heter "sex, kärlek och asperger syndrom". Så en del av boken, som hörs på namnet, handlar om kärlekslivet. en del i boken handlar om att flirta. en sak som jag aldrig har kunnat uppfatta. ett beteende som jag knappt kan läsa. det är något som jag inte har kunnat lära mig att se, eller kunnat öva in. så här skriver dom i boken om hur man ska veta hur någon är intresserad av en:

haha. julia skrattade jättemycket åt det stycket oc tyckte att boken verkligen var skriven till en med asperger. jag tycker att den hade varit bra att läsa när jag var lite yngre. jag har ganska lätt att lära mig personers kroppsspråk om jag känner personerna. i början är det svårt, men mina närmaste vänner kan jag avläsa ganska så bra i alla fall. 

 

jag är nöjd. tillfreds. lugn. glad. 

det är så skönt när den känslan pumpas ut i blodet från hjärtat. när det sprids i hela kroppen och gör att allting känns mycket lättare. 

förr i tiden handlade alla mina inlägg om hyr olycklig jag var. bloggen var bara sorg och jag använde den för att skriva ut min sorg. jag skrev om en önskan att dö och om mina försök till det. därför känns det fint att sitta här på soffan idag och känna mig så sjukt nöjd med allt, ja det mesta i alla fall.

ibland när jag tittar tillbaka i bloggen och jag minns allt jag gått igenom känns det som ett helt annat liv.

jag är glad att jag tagit mig igenom det, att den perioden i mitt liv är över.

samtidigt blir jag lite stolt. i smyg. det är verkligen inte så att jag klarade det själv. snarare tvärt om. enbart genom andra. men lite stolt.. ja.

sen tänker jag. haha, stolt över mig själv.. nja.. haha. men jo. nu för tiden kan jag bli stolt över mig själv. och det tänker jag vara!

hejsvej!

jag har fått en massa extra kilon som jag inte vill veta av.

jag vill inte bära dom, jag vill inte känna dom.

 

egentligen vet jag inte vad dom där extra kolina kommer ifrån. jag har tränat relativt regelbundet. blir sådär ibland när man är sjuk att det tar lång tid att komma tillbaka. fast jag har ju inte heller hårdtränat som jag annars brukar göra. men när jag började med p-piller så gick jag upp i vikt och när jag slutade med p-piller gick jag också upp i vikt och det har liksom inte velat försvinna.

 

nu känner jag att det är dags att göra någonting åt det. jag trivs inte i min kropp. jag är inte van att vara så här.

när jag yttrar det högt, och en önskan att vilja gå ner några kilo börjar alla genast tänka på den ätstörning jag hade förr. jag kan förstå den oro som min önskan medför.. men jag är inte längre i en ätstörning och jag har en tjej här hemma som håller koll på mig och jag skulle inte kunna dölja om det var så att jag försökte gå ner på ett ohälsosamt sätt. hon skulle märka det på en gång. hon letar efter signaler hela tiden.

 

men jag har en vikt som gör att jag vill bli av med fem kilo, och trots att jag vet att jag kan träna och äta lite bättre och nå det, så skulle det vara skönt utan att allas varningsklockor hördes ända till mig. jag skulle kunna skriva ut min vikt och låta er veta mina framsteg, men det skulle peppa min inre röst till att dra allting lite längre.

många säger och tänker att jag är lagom som jag är och fin och allt, men det tar inte bort att jag har några extra kilon som inte brukar vara där. kilon som jag inte trivs med. och så är det med det.

 

 

 

 

efter nio dagars intenstivt arbete nere i karlskoga på ett kollo, är jag nu äntligen hemma igen.

jag är sjukt trött i både huvudet och kroppen.
det som fick mig att stå ut var en springtur varje dag i spåret, härliga kollodeltagare och fina arbetskamrater. men det ska bli skönt med tre dagars ledighet.

 

nu väntar jag in min älskade så att vi kan kramas ordentligt innan hon åker iväg till det varmare landet grekland. jag är inte alls avundsjuk... JO DET ÄR JAG!
när hade sommaren tänkt ta sig hit till sverige egentligen? nog för att svensk sommar brukar vara dålig och regna mycket, men jag godtar inte det här. jag kräver sol. det räcker inte med tre timmars kvällssol.. jag vill vara ute hela dagarna och somra mig.

 

ja, så är  det.